Fem sekunder. Hade jag varit fem sekunder snabbare idag hade jag missat ett viktigt telefonsamtal. Stod med ena foten utanför dörren när det ringde och bestämde mig för att gå in och svara. I andra änden presenterar sig doktor H.E. från Onkologen. Han hade uppenbarligen fått mitt ärende på sitt bord och ville höra med mig hur resonemanget gått och hur jag tänker. Mycket trevlig ung man. Tror jag. Att han var ung alltså, för trevlig var han utan tvekan.
Samtalet resulterade att jag nu har den nya medicinen i min hand, eller rättare sagt på mitt köksbord.
Dags att ge de förbannade antihormonerna en sista chans. Minsta lilla förvirring eller tyngd i huvudet och jag ger upp. Jag vill inte bara leva, jag vill ha ett liv också. Så, nu tar jag ett djupt andetag och påbörjar en ny resa. In i dimman…?
Mitt enastående liv 
Vilken bra blogg! Blev så glad när jag hittade den idag efter att ha fått besked att A/ jag har en tumör i höger bröst B/ den har spritt sig till armhålan i fredags. Alla förväntar sig att jag ska bryta ihop men jag känner så igen mig i det du skrev första månaden att du kände dig så frisk. Just nu känns det mest som om jag har en massa praktiska saker att hantera som ensamstående med en kvarvarande 15 åring son hemma.
Har inte hunnit läsa allt ännu men ska plöja igenom din historia.
Tack!
Välkommen! Hoppas du hittar något användbart att ta med dig på resan. Kom dock ihåg att det inte är vetenskapliga fakta utan endast mina egna reflektioner och upplevelser. Vi får alla olika biverkningar och reagerar olika. Jag har försökt vara så saklig som möjligt. Hoppas du får en uthärdlig resa och du är alltid välkommen med frågor. Jag svarar efter bästa förmåga.
Ta hand om dig!
Tack, jag gillar saklighet I kombination med aningen krass humor 😊
Hej Elseh!
Jag vill börja med att tacka dig för din otroligt fina och informativa blogg! Den har hjälpt mig många gånger under det här cancerrländet. Tänker bl a på när jag fick Letrozol utskrivet o min mage kraschade. Då nämnde du Exemestan som ett alternativ och det blev bättre.
Jag har även Zoladex implantat (injektion) var 3:dje månad samt Zoledronsyradropp var 6:e månad i min behandling.
Min läkare sa att det är det bästa skyddet men att det är ” en fysisk och psykisk kastrering”.
Ja, precis så är det. Och då skall tilläggas alla andra sk klimakteriebiverkningar gånger 1000 :-(
Men men jag startade hösten 2015 så nu är det bara 8,5 år kvar.
Usch, det här är inte kul. Svävar mellan hopp och förtvivlan. Jag arbetar 100% som Stödpedagog (världens roligaste jobb) hoppas bara att orka….
Det blev väldigt negativt det här. Anledningen till att jag skulle skriva var som sagt att TACKA DIG FÖR DIN FINA BLOGG!
Sommarkramar
Liselotte
Tack för dina vänliga ord! PRECIS så är det, ”en fysisk och psykisk kastrering”. Vilket bra uttryck! Den ska jag ta med mig. :-)
Jag igen ;-)
Får du Zoladexinjektion och Zoledronsyradropp också? Och isåfall, hur mår du när du får dom?
Jag mår uruselt :-(
Kram kram
Liselotte
Hej igen! :-) Nix, jag får tack och lov inga andra mediciner jag behöver må dåligt av. Det är ju så olika behandling beroende på vilken typ av bröstcancer man har haft. Gemensamt för dem alla verkar dock vara att man mår skit av dem. :( Jag hoppas de snart kommer på ett annat sätt att mota Olle i grind. Livet ska ju vara värt att leva också.
Hej Else!
Hoppas dessa tabletter funkar , själv började jag min tamoxifenresa för ca 3 veckor sen inte utan man är lite orolig när man läser era beskrivelser bär de sagt att jag behöver äta dem i 10 år.
Är redan luddig i tankarna efter cytostatikan så känns ju inte bra. Ska på sk slutbesök efter sista strålningen 31/7 och ska då pressa henne på frågor. Hon som skrev ut dem hade aldrig hört talas om att man blev ”dimmig” i hjärnan. Märkligt att de aldrig hört nånting, är de flesta av oss dåliga på att berätta hur vi känner eller kanske vi inte själva alltid förstår att det beror på medicinen när vi känner oss tröga och dimmiga i huvudet. Är orolig jag aldrig kommer tillbaka i arbete, klarade knappt mina 42.5%innan cancern pga 50%sjukskrivning pga min fibromyalgi och vill ju så gärna klara åtminstone mina 50% efter med.
Usch nu lät jag nog gnällig inte min mening,men skönt att kunna läsa om nån med nån annan mef bröstcancer erfarenhet. Varma sommarkramar.
Hej Helen!
Du är inte gnällig!! Först och främst vill jag säga att det är långt ifrån alla som blir dimmiga i skallen av den antihormonella behandlingen. Tyvärr är det väl som med så mycket annat, man hör bara om det som är negativt. Så hav tröst. Alla biverkningar drabbar inte alla och vi reagerar alla olika. Dessa biverkningar är heller inget som dyker upp direkt, det kan komma efter flera år.
Att alla läkare inte känner till det här kan säkert bero på flera faktorer. Dels skrivs man ut efter ettårskontrollen, sen blir man inte kallad på uppföljning förrän efter fem år. Åtminstone är det så i Region Skåne, det kan mycket väl fungera annorlunda i andra landsting. Om man då inte själv tar kontakt och säger att man mår dåligt, tja då vet de ju inget. Och man kanske tar kontakt med vårdcentralen i första hand, som inte alls kopplar ihop det med någon cancermedicinering, så det kommer aldrig onkologerna till kännedom. Dels är det nog som du säger att de flesta inte förstår sammanhanget varför man mår så konstigt. Man kopplar det nog snarare till biverkningar av cytostatikan, som ju kan sitta i rätt länge.
Det tog lång tid för mig att koppla ihop det med mina Exemestan. När jag väl upptäckte det och gjorde mina egna små experiment med uppehåll så fick jag det snabbt bekräftat. Dimman lättade nästan direkt. Likaså var det med Letrozol som jag hade först som jag blev så oerhört muntorr av. Det tog mig över ett år att koppla ihop det med medicineringen. Läkarna stod helt oförstående. Det hade de aldrig hört talas om. Nu hoppas jag på att jag kommer att må bra med Anastrozolen – om inte, så vet jag åtminstone direkt vad det kan bero på om jag får konstiga krämpor. Jag kommer att vara mycket uppmärksam.
Ta en dag i sänder. Jag har tillbringat så mycket tid med att oroa mig för framtiden. Det är spill av tid och energi, man kan ändå inte påverka det. Ta hand om dig och gör det bästa av det du har här och nu, så ordnar sig nog resten också. :-)
Kram!
Else
Hej Else! Jag förstår din tvekan. Hoppas att denna medicin fungerar. Lycka till!
Tack! Ja det hoppas jag verkligen också! Sen finns det liksom inget kvar att testa. Får trösta mig med att jag ändå ätit dem sammanlagt nästan hela den rekommenderade femårsperioden.
Lycka till Else! Snart har du gått igenom allt som finns att erbjudas!
Hoppas att det funkar!
Kram Annika
Tack! Jag hoppas också det blir bra nu. Men jag kommer att vara mycket uppmärksam på alla eventuella konstiga måenden som kan tänkas dyka upp. Det första blir att konsultera biverkningslistan. :-)