Beslutet är taget

Fram och tillbaka har tankarna vandrat. Plus och minus har värderats. Och beslutet är fattat. Det blir inga Tamoxifen innanför mina läppar. Punkt. Däremot har jag resonerat mig fram till att jag är villig att pröva Anastrozol. Det är samma typ av antihormonell behandling som Exemestan och Letrozol, men en annan verksam substans (Arimidex). Jag hade det uppe som förslag redan när jag satt med läkaren, men hon viftade bort det som man gör med en envis fluga ungefär. Och så återgick hon till mantrat om det förträffliga Tamoxifen. Jag börjar undra om de får provision varje gång de skriver ut Tamoxifen och Letrozol.

Med mig hem från läkarbesöket fick jag inte bara ett recept på Tamoxifen, utan även ett litet fint visitkort där det står väldigt klart och tydligt vilket telefonnummer man ska ringa, vad kontaktsköterskorna heter och vilka telefontider de har. Måndag-torsdag 9-14, fredag 9-12. Lysande! Till skillnad mot det gamla A4-pappret jag har som är daterat någon gång 2011 och är fullklottrat med överstrukna telefontider och nummer. Så i måndags ringde jag 9:30 och möttes av en automatisk röst som deklarerade ”anknytning XXXX är tillbaka klockan 13:00”. Dubbelkollade med mitt visitkort, nädå det var inte jag som sett fel.

Nu är det så att vid 13-tiden är jag sällan hemma, så jag provade igen morgonen därpå, samma tid. Samma resultat. Jag förstår att det kan vara inskränkningar i telefontider under sommarmånaderna, men vad jag inte förstår är varför man inte kan upplysa om vilka de nya tiderna är i denna telefonsvarare. Tillbaka 13:00… hur länge då? Nåväl, idag var jag hemma och ringde vid 13:30. Minsann, svar vid första försöket!

Jag drog kortversionen av mitt läkarbesök, rekommendationen att ta Tamoxifen inklusive medföljande recept, funderingarna kring det och beslutet att inte äta dem. Och så bad jag om recept på Anastrozol istället. Tänkte att de skulle bli nöjda att jag i alla fall är villig att testa något. Så enkelt visade det sig snabbt att det inte var. Sköterskan tittade i min journal där hon kunde utläsa att Anastrozol varit uppe till diskussion under läkarbesöket. Dock stod det inget om varför läkaren inte tyckte jag skulle ta dem och nu var läkaren på semester. För min del spelar det ingen roll vilken läkare som skriver ut receptet menade jag och så lovade hon att ta upp det med jourhavande läkare.

Några timmar senare ringde sköterskan upp och talade om att dagens läkare inte ville skriva ut något hipp som happ. Så nu är jag inbokad på ett telefonmöte med min läkare i mitten av augusti. Min och min förresten, har ju bara träffat henne några gånger nu på slutet. Innan dess, när jag verkligen hade ett behov av en ”egen” läkare, hade jag olika läkare varenda gång. Men nu är det tydligen så. Det ska gå via henne. Om hon av någon anledning inte tycker att jag ska äta Anastozol istället så ligger i så fall beslutet på henne och inte på mig. Det blir dem eller inget. Så är det bara. Fram till mitten av augusti är jag hur som helst befriad och jag lider inte det minsta av det. :-)

Annonser

4 thoughts on “Beslutet är taget

  1. Jag fick börja med Letrozol för 3 år sedan. De höll på att ta livet av mig med hemska biverkningar. Fick då börja med Tamoxifen fast jag kommit in i klimakteriet för länge sedan. Varför är du emot denna? Jag svettas visserligen mkt och vill helst slippa dem. Men du kanske vet ngt om Tamoxifen som jag inte känner till. Vill veta vad som oroar dig jämfört med de andra sorterna.
    Hälsn fr ett soligt Gotland!

    • Hej!
      Jag har skrivit ganska mycket om det i ett senare inlägg. Det är biverkningarna med blodproppar, leverskador och livmodercancer som skrämmer livet ur mig. Även om jag vet att alla biverkningar inte drabbar alla, så har jag erfarenheter i bagaget som gör att jag inte vill utsätta mig för riskerna. Jag vet många som tycker Tamoxifen är mycket bättre och lindrigare än Letrozol. Ofta får man dem i kombination, den ena sorten först några år, sen byte till den andra. Nu har jag i alla fall fått Anastrozol istället och provar med dem. Hoppas det funkar bättre.

  2. Jag tycker de verkar ha en ytterst märklig attityd med tanke på att det största problemet med antihormonbehandlingen är att det är så många som avbryter den. Jag bad om Anastrozol och fick det utan några andra diskussioner än att läkaren ville vara säker på att jag kommit till klimakteriet. Fast den läkaren som jag hade var också medveten om att är det något som jag inte vill ha och ta så blir det som jag vill och inte som han tycker!

    Sommarkramar från Bohuslän!

    • Ja man blir onekligen förvånad, även om ingenting borde förvåna längre. Men jag väntar tålmodigt, det är ju inte så att jag längtar efter att kastas in i den typen av behandling en gång till. Väntar även tålmodigt på sommaren, som inte verkar vilja som jag vill den heller. :-)

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s