Rekonstruktion DIEP-lambå

Januari 2015 fick jag en dubbelsidig bröstrekonstruktion. En process jag skrivit om här, allt efter som den fortskred. Kom ihåg att det som står här enbart är baserat på mina egna erfarenheter och hur jag uppfattat saker och således ingen vetenskap. Jag hoppas dock det kan ge en vägledning för den som söker information. Bilder på rekonstruktionen har jag valt att lägga på en separat sida för den som är nyfiken.

Det jag skriver gäller också endast för hur det var i Malmö år 2014-15. Vården ser olika ut i landet så det kan skilja sig något i hur det går till före och efter. Men på det stora hela är proceduren väl den samma.

Det finns olika sorters bröstrekonstruktioner, men för min del handlar det om DIEP-lambå eftersom jag blivit strålad. (Sibylla har gjort en rekonstruktion med implantat och beskriver kort om det på sin blogg).

Hur går det till?
I stora drag innebär det att de går in under ena revbenet och plockar fram bra kärl att förbinda den nya vävnaden med. I magtrakten letar de också efter de bästa kärlen att ta med en våning upp. Naveln fixeras genom att ett rör träs över naveln, ungefär som när man kärnar ur ett äpple, eftersom naveln sitter fast och inte kan flyttas.

Sen tas hela nedre delen av vävnaden på magen bort, från naveln ner till troskanten. Den vänds upp och ner, kopplas till de framtagna kärlen vid revbenet och formas till ett nytt bröst. Medan en kirurg jobbar med bröstet jobbar en annan med magen, där hud lösgörs och dras ner över buken. Slutligen skapas ett nytt hål för naveln som den sen sys fast i.

DIEP

Under uppvaket blir man övervakad och kontrollerad väldigt ofta. De lyssnar med ultraljud, känner och tittar på bröstet så de ser att vävnaden ser frisk ut. Det händer att kärlen inte kopplar ordentligt och då blir det nya bröstet kallt och skiftar färg. I så fall åker man direkt in på operationsbordet igen. Jag skulle inte vara orolig om det hände, för det är inget ovanligt och det brukar bli bra.

Bra info på Region Skåne

Folder inför operation med DIEP

Inför operation
Ett par veckor innan operationen blev jag kallad till en inskrivningsdag, där jag fick möta läkare, sköterska, fotograf och narkosläkare. Det togs också blodprover.

Jag fick möta två olika läkare, en som skrev in mig och sedan en av kirurgerna som skulle utföra operationen. Inskrivningsläkaren gick i detalj in på hur operationen går till, se ovan. Kirurgen som skulle operera kände och klämde på bröst och mage och sa i stort sett samma som läkare nummer ett, men i en kortare version.

Efter att ha träffat läkarna gick jag vidare till sköterskan som gick igenom det praktiska inför operationen. Inläggning sker dagen före operationen. Då ska läkaren rita på min mage och bröst. Det ställdes en massa frågor om min hälsa och anhöriga och allt sånt där praktiskt. En extra maggördel behöver jag köpa, men jag kan använda mina sport-BH:ar som jag hade vid förra operationen.

När sköterskan var klar med mig skickades jag upp till fotografen för fotografering av mage och bröstkorg från alla vinklar.

Dagens sista besök var hos narkosläkaren som gick igenom om jag var känslig för mediciner eller narkos, så jag passade på att tala om att jag brukar må illa när jag vaknar. Det gjordes en notering om det så jag får extra förebyggande medicin mot illamående. Dock upplyste han om att eftersom det är en mycket lång operation ökar riskerna för illamående, så han kunde inte lova att jag skulle vara utan besvär. Jag påpekade att de skulle undvika att sticka mig i höger arm eftersom lymfkörtlarna är borta, så det noterades också.

Hela inlägget om min inskrivning finns här >>

Tips-infor-DIEP-operationOperationen
Måndagen den 19 januari 2015 lades jag under kniven. Söndag kväll klockan 19:00 anlände jag till avdelningen och lades i enkelrum med både dusch och toalett på rummet. De förklarade att DIEP-patienter behöver mycket vård de första dygnen så därför får man alltid enkelrum. (Jag kan dock inte svara för hur andra landsting resonerar)

När jag installerats togs det en del prover och så fick jag gå ut i dagrummet och fika. Efter midnatt fick jag endast dricka klara drycker (läs vatten) för jag skulle vara fastande på morgonen. Jag fick också en liten rakapparat med instruktioner att raka bort eventuellt könshår och hår under armarna. Kirurgen kom för att rita på min kropp och slutligen skulle jag duscha och tvålas in med Hibiscrub, som är ett desinfektionsmedel.

Hela inlägget om min inskrivning finns här >>

Morgonen därpå var det dags för ännu en dusch med Hibiscrub. Jag fick på mig sjukhusets kläder samt ett par långa strumpor. När jag var duschad och klädd kördes jag upp till operationssalen. Där möttes jag av idel trevliga människor, lades över på en operationsbrits och en madrass som pumpades upp runt min kropp. Det togs puls och så kom syrgasen och sen minns jag inte så mycket mer…

Operationen tog 6 timmar har jag fått höra (gäller dubbelsidig rekonstruktion, annars tar det c:a 4 timmar) och allt hade flutit på bra. Det tog ungefär tre timmar för mig att vakna tillräckligt mycket för att kunna köras ner till avdelningen igen. Kirurgen var och tittade till mig två gånger, den första har jag inget minne av alls även om jag tydligen både tittat på honom och kommunicerat. Det jag däremot minns var att de kom med en spegel så jag kunde få se underverken. Jag var tillbaka på mitt rum vid 19:30-tiden samma kväll, något groggy, iklädd en stram gördel och en framknäppt BH. (med kardborreband) Av någon underlig anledning hade jag inte fått på mig några trosor. Kanske för att katetern skulle ha fritt fram.

Efter operationen
Första dygnet blir man störd en gång i timmen av att sköterskorna är inne och knäpper upp BH:n och lyssnar med ultraljud så att brösten ”lever”. Faktum är att det låter precis som när man var på ultraljud under graviditeten. Det svischade i brösten och det är bra. Och så lossade de på gördeln som man får om magen med jämna mellanrum. Jag fick inget att äta förrän kirurgen hade tittat på mig igen, om ifall det fanns risk för att något gått fel. Man måste vara fastande så de kan akutoperera igen, vilket händer ibland.

Dagen efter operationen kom även sjukgymnasten och jagade upp mig ur sängen. Jag fick veta hur jag skulle göra för att kunna resa mig. Lätt svimfärdig och på darriga ben, lutad mot en gåstol stapplade jag runt på rummet två varv. Fyra dränage hade jag hängande från kroppen, två från magen och två från brösten. Mitt HB var mycket lågt och jag var orkeslös i två dygn innan jag fick två påsar blod. Sen vände det! Redan torsdag kväll kunde jag sitta uppe i en fåtölj i ett par timmar. Normalt skulle jag skrivits ut på söndagen, men fick stanna en extra dag eftersom jag varit så svag inledningsvis.

Den första månaden måste man sova på rygg. Detta dels för att man inte får utsätta det nya bröstet för tryck och dels för att skinnet lossats från kroppen för att kunna sys ihop med de nedre regionerna. Ligger man på sidan kan skinnet få för sig att kasa. Men man ligger inte på sidan av naturliga skäl, man kan helt enkelt inte för då gör det ont.

BH:n man får ska vara på när man är uppe, men knäppas upp (alternativt tas av) när man ligger. Man har en stram gördel på sig dygnet runt första månaden, sen ska man fortsätta ha den dagtid ytterligare två månader. Man får inte lyfta tunga saker. Inte heller lyfta armarna högt över huvudet. Något som också blir omöjligt efter ett tag eftersom man får strama kärlsträngar i armhålan, så det går helt enkelt inte att sträcka upp armarna.

Det är viktigt att det inte drar i såren om man vill ha snygga ärr. Under en månad ska man också injicera blodförtunnande (Klexane) i låret för att undvika blodproppar.

Hur känns det i såren?
Tja, vad ska jag säga. När jag vaknade upp och låg still i sängen kändes ingenting alls. Inte förrän jag behövde röra mig kändes det att jag hade ett stort sår på magen. I brösten kändes inget.

Jag är förvånad över att man inte har mer ont! Det gjorde egentligen bara ont i magen när man rörde sig inledningsvis. Jag trodde det skulle vara värre. I brösten kändes ingenting. De första dygnen får man långtidsverkande morfintabletter två gånger om dagen samt två Panodil var sjätte timme. Efter bara 3-4 dagar halverade de morfindosen och innan jag åkte hem var morfinet borttaget.

Redan 1½ vecka efter operationen finns ingen smärta, det stramar i huden när jag står upp, men gör inte ont. Slutade äta Panodil efter att ha varit hemma ett par dagar. Det kliar i såret på magen när det läker. Är man känslig mot klåda (som jag) rekommenderar jag att be om recept på Tavegyl. Brösten är svullna och det stramar lite. För den som varit med om serom i bröstet efter att ha fått bröstet borttaget så påminner känslan om det. Det sticker lite i dem, huden mellan brösten är öm och svider lite, men det gör inte ont. Kardborrebandet i BH:n skaver lite, men jag har lagt en mjuk kompress emellan.

Tre veckor efter DIEP-rekonstruktionen
Har inte längre några svårigheter att promenera. Dock räcker armarna inte till på grund av mina strama kärlsträngar. Har börjat stretcha lite lätt.

Mitt på magen blev ett litet sår, men det läker hur bra som helst. Naveln läker den också, även om det finns en liten glipa där det sipprar ut fett. Detta är tydligen helt normalt.

gevita-zink-och-c-vitaminJag fick rådet att äta extra tillskott av Zink för bättre läkning och snygga ärr, så kanske det har haft betydelse också. Det får vi aldrig veta, men det lär i alla fall inte skada. Jag har Googlat ganska mycket på det här med Zink och på de allra flesta ställen står det att extra tillskott av Zink rekommenderas inför och efter operationer för att hjälpa till vid läkning. Jag käkar dem tills burken är slut.

Jag har ingen känsel på magen kring naveln. Det känns lite märkligt, men de påstår att känseln kommer tillbaka så småningom. Huden stramar över magen, från brösten och ner till naveln känns det verkligen att huden är för kort för innehållet. Egentligen borde jag hålla mig mer upprätt så att huden sträcks ut, ingenting blir bättre av att man sitter still och hänger i soffan.

Inte heller har jag någon känsel på de nya brösten. Men jag hade ingen känsel på huden över det borttagna bröstet heller, så det kvittar. Huden mellan brösten ömmar och svider lite och känns stram. Överhuvudtaget känns brösten svullna och hårda på sina ställen och ovanför det ena ser det ut att finnas lite för mycket av det goda. Jag går därför på regelbundna kontroller hos sköterskan och läkarna tittar och håller uppsikt.

För den som vill se bilder har jag skapat en egen sida för dem här >>

Tremånaderskontroll
Nästan på dagen tre månader efter operationen var det dags för återbesök hos läkaren, dels för att se hur läkningen går framåt och dels för att diskutera vidare ingrepp. För det är naturligtvis inte klart här, det saknas ju ett par viktiga små detaljer. Det ska både snörpas ihop två bröstvårtor och tatueras vårtgårdar. Men det är en lång process och först måste brösten hänga till sig ordentligt.

Kirurgen klämde och kände på behagen. Han kunde konstatera att det vänstra bröstet är lite buckligt och har fått ett veck i ärret där mitt gamla blindtarmsärr sticker ut. Det vecket kommer dock att försvinna när bröstvårtan görs förklarade han, för då tar man den huden och snörper ihop. Svullnaden över det högra bröstet har sjunkit ihop bra och han var nöjd med läkningen. Mina öron/handtag i midjan är tydligen också något man får justerat så småningom, i samband med bröstvårtorna, så jag kan glädja mig åt att jag inte behöver se ut så för all framtid. Detta görs med lokalbedövning om jag fattade det rätt.

Om tre månader blir det ett nytt återbesök, så får han se om tuttarna hängt till sig lite bättre och sista etappen kan inledas. Men man får vara förberedd på att det kan ta upp till ett år innan de är redo för att färdigställas.

Någon känsel på magen har jag fortfarande inte, även om jag tycker det sticker lite i skinnet. Jag har förstått på sköterskan att känseln kommer tillbaka så småningom, när nervtrådarna hittar varandra igen, så jag litar på det. Hoppas det inte dröjer allt för länge, för det känns lite obehagligt och man har inte riktigt koll på om kläderna sitter där de ska.

Det här med att hitta BH till de nya brösten har visat sig vara besvärligt. De har ju en något underlig form, är inte så smidiga och går liksom inte att forma in i en BH. Just nu har jag en gammal protes-bh från Twilfit som är den enda som passar. Med tiden kommer brösten att bli mjukare och förhoppningsvis lite mer medgörliga, så jag hoppas att jag så småningom kommer att hitta några passande BH:ar. Det är inte lätt att anpassa sig till en helt ny kropp… men oavsett vilket så ångrar jag inte en sekund att jag genomgick denna operation!

Läckage
Fyra månader efter operationen läcker det serom ur ärret på vänster bröst. Inledningsvis var inget svullet, inte heller gjorde det ont. Efter ett samtal till sköterskemottagningen fick jag veta att det troligtvis är ett stygn på insidan som försöker krypa ut och så länge det inte är rött, eller infekterat så är det inget att oroa sig för. Det är tydligen ganska vanligt. Efter någon vecka blev det dock rött kring ärret och det kändes lite hårt, så jag fick en tid för bedömning. Det skrevs ut penicillin och efter bara några dagar slutade det sippra ut vätska och det läkte ihop fint.

Sju månader efter operationen
Sju månader efter operationen var jag på ett nytt återbesök för att utröna om brösten ”hängt till sig” så det går att komma vidare med bröstvårtorna. Nu ansåg läkaren att brösten är mogna och satte upp mig i kön för nästa etapp, en kötid i Malmö på cirka tre månader.

Sista etappen börjar med att man gör bröstvårtorna. Det görs genom att hud ”knyts ihop” och detta görs under lokalbedövning. Ingen sjukskrivning behövs. I samband med detta ska han även ta bort mina ”öron” som jag har i midjan. Huden där skärs bort och ärret förlängs med någon centimeter. Även detta under lokalbedövning.

Ungefär sex månader efter bröstvårtorna blir man kallad till en tatuerare som tatuerar vårtgårdar. Det innebär att från start till mål kommer det att ta nästan 1½ år innan min bröstrekonstruktion är klar.

Bröstvårtor
Ungefär 11 månader efter rekonstruktionen var det dags för bröstvårtor. Jag fick börja med att ta av mig på överkroppen och sätta på mig blå operationsmössa och så en av landstingets fula vita rockar. Byxorna fick jag behålla på.

Sen började kirurgen mäta med linjal och rita på mig. För att se så bröstvårtorna skulle hamna rätt satte han på två bröstvårtor i gummi och sen justerades de lite upp och lite ner tills han var nöjd. Jag har ju glömt hur man ser ut med bröstvårtor så jag var inte till mycket hjälp där.

När detta var gjort fick jag hoppa upp på britsen och sen blev jag desinficerad och inpackad utom på operationsområdet. Det sattes upp en stång med ett skynke nedanför hakan på mig så jag inte skulle kunna se vad han höll på med. Och så blev det bedövat med ett antal sprutor, både i brösten och i midjan. I brösten kändes det ju ingenting, eftersom jag inte har någon känsel där, men i midjan var det inte riktigt lika skönt.

Han började med brösten. Ett snitt på cirka 3 cm lades parallellt med mina tidigare ärr. Sen vet jag inte riktigt hur, men jag har läst mig till att hudflikar viks upp och sys ihop till en bröstvårta. För att ta bort mina ”öron” i midjan förlängdes så att säga mitt redan långa ärr. Han skar bort lite överflödigt fett och sydde ihop mig igen. Allt som allt tog det 1½ timme ungefär.

Bröstvårtorna täcktes med silikon och kompresser och detta tål inte vatten, så jag fick inte duscha överkroppen. Efter en vecka var det dags för omläggning och allt såg fint ut. Se bilder på sidan DIEP-lambå bilder>>>

Vårtgårdar
Vårtgårdar är sista etappen och de tatueras in. Ungefär 3-6 månader efter bröstvårtorna var det meningen att jag skulle få mina, men det dröjde nästan 10 månader innan jag fick min kallelse. Dels var det sommar och dels hade de haft ont om personal. Men för min del gjorde det inget.

Några timmar innan jag skulle infinna mig på lasarettet skulle jag smörja området med bedövningskräm. Krämen heter Emla, men det finns en billigare variant som heter Tapin som innehåller samma verksamma ämne. Funkar precis lika bra! Jag var först tveksam till varför jag skulle ha bedövningskräm eftersom jag inte har någon känsel i brösten, men det visade sig vara bra. Hade nog missat en liten fläck och där kände jag faktiskt stickningar i huden. Nu hade det såklart gått bra ändå, men tydligen har man viss känsel trots allt.

Jag fick välja mellan 8 färgnyanser, men överlät valet till sköterskan som jag räknar med har bättre koll på vad som passar än jag. Det är ju några år sen jag hade bröstvårtor. Själva behandlingen tog knappt en timme, sen fick jag på skydd som skulle tas av när jag kom hem. Brösten ska luftas så mycket det går och smörjas med vaselin eller liknande i 14 dagar. Färgen är väldigt kompakt inledningsvis, men flagnar och kommer att ljusna. Bilder finns på DIEP-lambå bilder.

Om 6-8 veckor kommer jag att få en kallelse för uppföljning. Är jag nöjd med resultatet när kallelsen kommer, kan jag avboka den. Annars är jag välkommen tillbaka för komplettering ifall det visar sig att färgen inte tagit riktigt överallt, eller om jag tycker vårtgårdarna är för små.

6 thoughts on “Rekonstruktion DIEP-lambå

  1. Hej hoppas allt gick bra! Jag ska göra samma op om två månader på vänster sida. Jag fick behålla höger bröst. Jag är nog mest orolig för symmetrin och ärret på magen.. Min op görs på Rikshospitalet i Oslo
    Din blogg är väldigt informativ !!!! Den ska jag lusläsa igen innan och efter😄👍🏻
    Mvh Bine

    • Hej!
      Då har du en spännande tid framför dig. Jag tiggde själv att få båda brösten gjorda eftersom det funnits förstadium till cancer i det ”friska”. Symmetrin kommer de säkert att justera framöver med ett lyft av det friska bröstet, när det nya ”hängt till sig”. Så gör de i alla fall här. Mitt ärr på magen syns knappt och ligger så lågt att det försvinner under troskanten. Magen är platt och fin. :-) Jag var lite orolig innan just för magen, men måste säga att det inte var så jobbigt som jag hade trott.
      Stort lycka till! Hoppas du blir nöjd med resultatet så småningom.

  2. Hej elseh , nu har jag läst ännu en gång igenom dina inlägg om rekonstruktionen :-)
    Kul att det snart är dags för vårtorna, ska bli spännande att se hur det ser ut när de gjort den :-)
    Hoppas allt är bra// kram kram

    • Hej Cattis!
      Det där med vårtor känns inte så akut, jag har mina tuttar att stoppa i BH:n och det räcker bra för mig. Men visst, det blir spännande när allt äntligen är klart. Hoppas din läkning fortskrider på ett bra sätt och att du är nöjd med resultatet.
      Kram!
      Else

  3. Hej!
    Hoppas du mår bra efter operationen.
    Jag har letat efter liknande sidor för att få veta om erfarenheter kring bröstrekonstruktion.
    Jag opererades och strålades 2012 och har fått erbjudandet om en operation. Jag har vägt för-och nackdelar med att ta muskel från ryggen eller från magen, (är 62 år). Läkaren rekommenderade ryggen det är en lättare operation. Vad var det som gjorde att du beslutade för den operationen som du gjorde?
    Hur gick din operation? Är du nöjd? Var det jobbigt efteråt?
    Vet du någon som har operationen där man tar från ryggen? Jag har inte fått tag på någon.
    Tacksam om du ville skriva om din upplevelse efter operationen.
    Vänliga hälsningar Pirkko Koskela

    • Hej Pirkko! Jag har i dagsläget inte blivit opererad än, men kommer att skriva allt om min operation och rekreation på bloggen och även fylla på med matnyttig information på den här sidan. Du får ett utförligare svar privat. //Else

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s