Rävgiftet Letrozol

Visst är det underligt hur fort man glömmer vissa saker. Som smärta till exempel. När man har ont så lägger man märke till sin smärta varje dag. Man tänker mer eller mindre på den, ibland gör den sig mer påmind än andra gånger, lite beroende på vad man gör och om smärtan är molande eller huggande. Men den finns där och följer en som en skugga och man tänker på den dagligen. När smärtan är borta tänker man inte längre på den, allt är glömt och förlåtet. Man går inte heller och funderar över att man inte har ont, för det är ju en självklarhet.

Jag har under de senaste åren besvärats av en del mindre trevliga smärtor, som till exempel två frusna skuldror och De Quervains syndrom. De Querveins syndrom ger en huggande smärta i handleden där tummen börjar och beror på en inflammation i en senskida. Vad orsaken är vet man inte riktigt, men man tror att hormonförändringar kan vara en orsak. Det är till exempel vanligt att kvinnor drabbas efter en förlossning, andra kvinnor drabbas i klimakteriet. Det kan gå över av sig själv, men ofta krävs det operation. Själv har jag fått kortisonsprutor vid två tillfällen för detta, men det kom tillbaka igen i våras och jag stod inför valet att be om en operation eller härda ut smärtan, det är nämligen begränsat hur mycket kortison man får. Jag valde vid tillfället att härda ut smärtan. Hade liksom fått nog av sjukvården.

Vart vill jag komma med det här? Jo, idag fick jag en uppenbarelse, jag upptäckte att jag inte längre har ont i min tumme! Stod en stund och vände och vred på den och började fundera över hur get gått till så där plötsligt. Det tog inte lång tid för mig att konstatera att det inte alls skett plötsligt, jag har inte haft någon smärta i den på väldigt länge faktistk. Närmare bestämt sen innan sommaren. Vad hände i våras då? Jo jag slutade med mina Letrozol! Detta förbannade rävgift. Den gräsliga muntorrheten jag dragits med i över ett år försvann och uppenbarligen läkte även inflammationen i senskidan ut.

Jag kan naturligtvis inte svära på att det var just Letrozolen som orsakade De Quervains syndrom. Jag kan inte heller svära på att det var byte av medicin som fick inflammationen att dra sig tillbaka. Men visst kan Letrozolen vara en trolig orsak. Annars är det ett mycket märkligt sammanträffande. Nästan för bra för att vara sant.

Letrozol må vara bästa produkten på marknaden, men också den tuffaste med värst biverkningar. För min del var Letrozol inte bra och jag är glad att jag stod på mig och fick en ersättare, sen jag bytte till Exemestan har jag inte många biverkningar. Det kan kännas lite ömt under fötterna på morgonen, men det är allt. Alla får inte alla biverkningar men jag vill i alla fall berätta att det finns likvärdiga alternativ om man mår dåligt av sin medicin!

Annonser