Det är åldern…

Om det är något man inte vill höra när man är 53 år ung så är det kommentaren ”det är åldern”. Likväl är det något man måste förlika sig med. Åldern har många krämpor på sitt samvete, tydligen även muntorrhet. Jag har spillt 200:- hos en öron- näsa- halsdoktor idag som klämde och kände på lite körtlar, tittade i öronen, näsan och halsen utan att hitta några fel. Tack och lov var hon inte av den blodtörstiga sorten, så jag slapp för en gångs skull att bli stucken.

Förutom beskedet att muntorrhet ofta kommer med åldern fick jag förklarat för mig att det inte finns något man kan göra åt det. Hon föreslog att testa Membrasin – check på den, det har jag provat och det funkade inte. Så gick hon igenom apotekens receptfria alternativ, som om jag inte provat dem redan… Slutligen fick jag förslaget att tugga tuggummi, det gjorde nämligen doktorn själv eftersom hon också var torr i munnen. Som motbud rekommenderade jag istället doktorn att testa Salagen mot hennes muntorrhet, de har ju ändå hjälpt mig ganska bra. :-)

Lustigt nog så var jag inte torr i munnen den första tiden efter operationen, det har kommit smygande igen nu sen jag kom hem. Jag har hört att muntorrhet kan bero på stress, så jag passade på att fråga läkaren om det. Jodå, så kan det visst vara och det är mycket möjligt att det försvinner av sig själv när jag kommit ut på andra sidan och fått en stabilare tillvaro.

Jag får ofta frågan om jag jobbar inom vården när jag besöker/kontaktar sjukvården på olika sätt, så även denna gången. Nä, det gör jag inte, men jag börjar bli jäkligt bra på min egen sjukdom, för att inte tala om att jag utvecklat färdigheter i att söka på Google.

Med huvudet under armen
Dagen innan jag skulle läggas in var jag och klippte mig. Sen jag kom hem har jag varit irriterad över håret, tyckte inte det blev riktigt bra. Ena sidan kändes alldeles för lång och det blev liksom en stor bula av hår. Irriterande! Men rådig som jag är kom jag på att jag har en urtunningssax i lådan som jag brukade använda förut, på den tiden håret var långt. Glad över idén stack jag handen i lådan, tog ur saxen, tog en tuss hår i näven och började klippa. Vad jag däremot glömt var att jag även hade en vanlig hårsax i lådan… Det blev jag varse när jag plötsligt stod med en stor hårtuss i handen. Kan jag skylla på åldern här också?

Nu har jag en fläck på huvudet där håret bara är typ 1 cm långt. Jag får gå med skammen och be frisören klippa bort resten på den sidan också.

Gamla bröstproteser…
Igår tog jag vägen förbi bröstmottagningen när jag var på väg hem efter en lång promenad. Jag tänkte att de kanske kunde upplysa om vad man gör med gamla bröstproteser och det kunde de minsann! Det är så enkelt att man kan lämna in dem där, även gamla protes-bh:ar. Sköterskan som provar ut proteser samlar in och samarbetar med någon förening som skickar det vidare till fattiga länder. Superbra! Så när jag gick för att få såren omlagda idag tog jag med mina proteser och bh:ar och lämnade in dem. Nu kan jag stoppa in även dem i glömskans skafferi och låsa dörren.

…och nya bröst
För övrigt läker mitt sår på magen fint enligt sköterskan. Det visste jag redan, för det har jag själv kunnat konstatera för flera dagar sen. Även om jag inte jobbar inom vården. :-) Dessutom har jag upptäckt att ena bröstet är lite extra svullet, såpass att det liksom flödar ut i armhålan (och där vill jag inte ha något bröst) så BH:n skaver på det. Påpekade detta för sköterskan som tillkallade expertisen. Nu är jag skärskådad både fram- och baklänges, men det fanns i nuläget ingen anledning till oro. Skulle det däremot svullna mer och bli irriterat under helgen ska jag ringa avdelningen så får jourläkaren titta på det.

Det jag däremot inte visste, som upptäcktes när tejpen togs bort, är att det blivit en liten glipa på 1 cm på vänster bröst. Ungefär där blindtarmsärret sitter. Men det var inte infekterat och inget att oroa sig för heller – än.