Är 2019 mitt år?

Ännu ett år har passerat, bara några timmar kvar. Ett konstigt och omtumlande år på många sätt. Den långa och synnerligen varma sommaren som aldrig ville ta slut kommer jag att minnas länge. Jag har verkligen njutit av sommaren och så sent som den 13 oktober satt vi och svettades under markisen på balkongen när vi firade väninnans födelsedag. Det har aldrig hänt förut. Någon gång en bit in i november hämtade jag ner en av mina undanställda balkongstolar från vinden för att det var så ljuvligt varmt på balkongen. Det har heller aldrig hänt förut. Ur led är tiden.

På det personliga planet har året verkligen varit som en lång och skakig tur i berg- och dalbanan. Det har varit upp och ner mest hela tiden. Glädje, förvåning och förvirring blandat med stress, oro och frustration. Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Totalt överrumplad har jag funderat över en utveckling som jag aldrig trodde jag ens skulle överväga och mina grundvalar som hela min tillvaro har vilat på har skakats om. Jag har drabbats av omvälvande insikter som gör sig bäst om de får stanna innanför pannloben. Det irriterar mig att det var så lätt att få mig ur balans.

Många energislukande rundor med AF har det blivit, först för sonens räkning och senare även för egen del. Oändligt många timmar med skrivelser till förvaltningsrätt, handläggare och chefer, med stort och ovärderligt stöd från en väninna som hjälpt mig att slipa formuleringarna. Tack! Oändligt många sömnlösa nätter. Det tar på krafterna. För mig löste det sig till slut på bästa sätt, men sonens avstängning från AF och överklagan till förvaltningsrätten (som skickades in för drygt sju månader sedan) har inte kommit längre än till ett ärendenummer, placerat i kö. Ingen kan tala om när hans ärende kommer att tas upp. Tröttsamt!

I somras tog vi farväl av Kung Sune som nu härskar i katthimlen. Så sorgligt, men han blev trots allt 19 år, vilket får sägas vara mycket för en katt. Sorgligt var det också när Avicii valde att lämna jordelivet. Det kom verkligen som en chock. En annan stor personlighet som gick ur tiden var Kim Larsen. Vi tog tåget till Köpenhamn och var med på en fantastisk minneskväll, tillsammans med 30 000 andra. Jag såg konserten på TV häromdagen och fick gåshud. Det var en mycket vacker kväll på alla sätt.

Jag har renoverat kök och hall, opererat en tå och varit på femårskontroll, med beröm godkänt. Unge herrn gjorde sitt bästa bowlingresultat någonsin och klarar sig bra på egen hand. Vi har en superbra relation och det värmer ett modershjärta att ha en son som hör av sig ofta och vill umgås. En ynnest jag önskar alla mammor fick uppleva. Det kostar så lite att höra av sig, men betyder så mycket.

En annan positiv sak är att jag äntligen hittade en träningsform som passar mig! Åh vad jag har simmat i år! Det har varit så skönt och jag levde verkligen upp, samtidigt som siffrorna på vågen för första gången på länge dalade. Det höll i sig ända tills jag en dag plötsligt vaknade med en nerv i kläm i ländryggen och nu knappt kan stå på benet, än mindre simma. Förhoppningsvis finns det ett bot för detta och så fort smärtan försvinner kommer jag att kasta mig i vattnet igen. Jag saknar både simningen och mina långa promenader.

Glädjande är också att jag till slut fått igenom en 50% sjukersättning, något jag fick veta i förra veckan. Det var en stor sten som föll från hjärtat. Det är således inte längre aktuellt för FK att pröva mig på nya arbetsträningsplatser. Nu har jag den anställning jag har och så är det bra med det. Puh! Ett stort orosmoment mindre.

Det sägs att livet går i sjuårscykler och i så fall är 2019 mitt år! Det är dags för förändringar av både det ena och det andra slaget. Framförallt har jag lovat mig själv att försöka hitta tillbaka till den jag var innan mitt liv brakade ihop 2012. Om inte det går ska jag åtminstone försöka att lära mig tycka om mig själv som den jag är nu.

Den tuffaste utmaningen är nog att jag har fattat beslutet att lägga krut och (sura) pengar på tandimplantat. Jag blev ju tvungen att dra ut ett par tänder 2011 och har inte riktigt vågat mig på detta stora ingrepp. Men nu har jag repat mod och bestämt mig. Det måste fixas, det får bära eller brista. Jag bävar, det ska villigt erkännas.

Som vanligt blir jag sentimental på nyårsafton. I år är inget undantag. Men jag ser ändå med spänning fram emot 2019 och hoppas att det har något trevligt i beredskap för mig. Vi går mot ljusare tider och jag känner mig redo – ut med det gamla, in med det nya. Om inte annat så har jag en resa att se fram emot i augusti.

Nu sätter jag punkt för ett omtumlande 2018 och önskar alla ett riktigt

Annonser

8 thoughts on “Är 2019 mitt år?

  1. Hej Else
    Trevligt att läsa några rader från dig – varmt lycka till med 2019. Jag önskar dig allt gott.

    Mitt liv är kanske inte så intressant för dig att läsa om (jag har inte ens tänkt tanken att sammanfatta 2018) men kortfattat går det mesta i tillvaron ut på att umgås med mina ljuvliga barnbarn och supporta Jesper i hans golfspel på elitnivå genom engagemang i Handigolf Sweden.
    De senaste två veckorna har alla i familjen turats om att ligga däckade i magsjuka (tråkig julhelg -☹) men idag lyser solen och vi går in i 2019 med tillförsikt. Skall bli spännande att se vad detta året kommer att ge.

    Kram och gott nytt år!
    Susanne

    • Hej Susanne! Det var länge sen, kul att höra ifrån dig. :) Inte så trevligt med magsjuka dock. Hoppas att det går bra för Jesper! Kram

  2. Det låter som en bra plan du har inför det nya året, 2019, känns helt ofattbart att vi kommit så långt in på 2000-talet. Ser också fram emot ett riktigt bra år, trött på att vara i sjukvårdens händer, så nu ska det bli ändring på det. Jag vill få en starkare kropp 💪😄
    Kram från St Eriksplan

    • Planer är bra, sen om man klarar av att genomföra dem är en helt annan sak. Hoppas vi ses under året! Kram

    • Long time no see! Hoppas att allt är bra med dig! Du bara försvann från cyberrymden. Saknar dina humoristiska inlägg… Gott nytt till dig! Kram

  3. Gott nytt år finaste Else! Jag tänker ofta på detta med 7 års cykler….nu är det Var positivt som väntar.. Stor kram Annika💞

Kommentarer inaktiverade.