Var kommer alla prylar ifrån?

Nu är jag framme vid projektstart! I morgon kommer målaren och jag har spenderat hela dagen med att tömma skåp och lådor, plocka ner taklampor, tavlor och gardiner – och klippa av telefonsladden. Ups! Sen jag flyttade in här har det hängt ett telefonjack och dinglat under min hallspegel som inte använts till någonting, jag har ju haft telefonen kopplad till annat jack i köket. Ja, jag är så gammaldags att jag har fast telefon fortfarande och kommer troligtvis att vara den siste entusiasten med stora protestplakat när systemet läggs ner om ett par år. Men den tiden den sorgen.

Tillbaka till telefonjacket som bara var i vägen. När de nu ska måla om tyckte jag att det var dags att klippa av den sladden eftersom det inte används ändå. Jag hade en vag plan att kanske koppla ihop en bit med en annan lös ände som liksom också hängde i luften på väggen mittemot och flytta ut telefonen till hallen, istället för att ha den på köksbordet. Det kunde ju i alla fall vara värt att testa och om det inte blir bra kan man ju alltid flytta tillbaka den till köket igen. Hur svårt kan det vara?

Svårt visade det sig. Den som spikat fast sladden en gång i tiden hade varit mycket noggrann och slagit ner spikarna så hårt att jag inte fick loss dem utan diverse verktyg. När jag efter mycket svett och frustration fått loss en tillräckligt lång bit att ta med till andra sidan, tog jag tången och klippte. Och upptäckte snabbt att det hängde två olika sladdar ur jacket. Det fanns alltså en vidarekoppling som gick in till köket. Lätt kallsvettig gick jag för att kolla och jodå, telefonen var stendöd. Nu ville det till att min plan att koppla ihop sladdarna med en sockerbit skulle fungera. Tack och lov lyckades jag med det och nu har jag fungerande telefon igen. Dock utan valmöjligheter, nu finns det ett enda jack som funkar. I hallen.

Just nu sitter jag mest och hoppas att jag inte blir hungrig ikväll för jag kom på att jag inte sparat något ätbart, allt ligger i kartonger. Det finns två brödskivor till i morgon bitti. That’s it. Jag är så tacksam över att ha en annan lägenhet jag kan dra mig tillbaka till tills det värsta är över. Det hade varit svårt annars när till och med skåpen måste tömmas för att få dem målade inuti. Men det kommer att vara värt det! Jag ser så fram emot att få det här gjort, de sunkiga, mörka träinsidorna av skåpen har stört mig i alla år. Och så får jag rensat ordentligt i skåpen och kastat sånt som stått där i 19 år och aldrig använts. Det är helt osannolikt vad mycket saker man samlar på sig! Var kommer alla prylar ifrån?

Arbetsförnedringen fortsätter med sitt maktmissbruk gentemot sonen. Efter att ha skickat ett långt, utförligt mail till sin handläggare, med förklaringar om hur mycket han jobbat och med frågan om inte arbete är en godkänd aktivitet, fick han ett korthugget svar. ”Jag mailade dig den 13 november 2017 om att du söker för lite jobb och att aktivitetsrapporten inte kommer godkännas framöver om du inte söker fler jobb.” Det var allt. Inget svar på frågan om inte arbete räknas som en aktivitet. Ingen öppning för dialog. Att få ett sådant föraktfullt bemötande när man tar alla timmar man kan för att kunna försörja sig själv, känns inte rättvist. Att ha ett arbetet är väl ändå målet för en arbetslös?

Jag undrar om handläggaren skulle använt sig av samma härskarteknik om Bertil var 55 år gammal… Tror inte det. Det känns som ett sätt att markera för en ung person att han ska veta sin plats i hierarkin, dvs. under fotsulan på handläggaren. Jag blir så förbannad! Det äter mig och jag ligger sömnlös halva nätterna av frustration. Nu är ett välformulerat, tresidigt överklagande på väg till Enheten för ersättningsprövning i Östersund och så får vi hoppas att den som läser och ska bedöma det inser att arbete inte bara är ett godtagbart skäl till att inte ha sökt tillräckligt många andra jobb, utan faktiskt den ultimata vägen ut ur arbetslöshet. Någon måste snart inse att det är bättre att jobba än att sitta på kammaren och söka jobb man ändå inte kan få. Det är inte Bertil som ska stängas av, det borde vara handläggaren.

Annonser

2 tankar om “Var kommer alla prylar ifrån?

  1. Skönt att äntligen vara pensionär, skulle man kunna säga men det är bara på grund av att det är bättre än att vara arbetslös. För att inte tala om det icke stöd man får från AF och att vara neutral när man får kommmentaren att ”du tycker inte om människor du och du vill inte arbeta…Vad svarar man på det? Jag är utbildad barnskötare, lärar/elevassistent och undersköterska, har jobbat som samtliga men råkade bli arbetslös sista åren innan pensionering. Som 55 åring tror jag ändå inte att man blir bra behandlad från AFs sida. Så man kan se tillbaka på det arbetsliv som var och säga att visst är det bra här i svedala men man måste vara stark för att klara livhanken imångt och mycket. Ha integritet om något och kunna spotta i nävarna och hålla på sina åsikter.

    • Det är helt otroligt vad de kan kläcka ur sig på AF, man blir alldeles matt! Själv blev jag utdömd som psykiskt instabil, oärlig och opålitlig av min handläggare för ett par år sen när jag kämpade som ett djur för att försöka komma tillbaka till arbetslivet. Mitt största handikapp är väl att jag är kvinna. Jag är helt säker på att en manlig person över 50 får ett annat bemötande än en ung kille som är ny på marknaden som man lätt kan sätta sig på. Att vara kvinna hjälper säkert inte heller till om man vill ha ett bra bemötande.

Kommentarer inaktiverade.