Befriad

Så kom då dagen jag gått och väntat på. En dag som inleddes med strålande vårsol och avslutades med iskallt regn. Däremellan en tågresa till Lund, för dit har cancervården flyttats inom Region Skåne. Trots att jag bor fem minuter från Malmös sjukhus måste jag ta mig till Lund på ett eller annat vis för att få prata med en läkare om min fortsatta antihormonella behandling. Och då bor jag alltså i Sveriges tredje största stad…

Eftersom tåg i allmänhet och Skånetrafiken i synnerhet inte är särskilt pålitliga, där just sträckan Malmö-Lund är särskilt drabbat av tågstopp, begav jag mig väldigt tidigt. Det var ju så fint väder så jag tänkte att då kan jag passa på att strosa lite i vårsolen på Lunds gator och njuta av tillvaron en stund. Om man bortser från att det, innan jag ens hunnit halvvägs till Lund, blev väderomslag med iskalla vindar och ösregn, var den idén väldigt god. Nu blev det istället en rask promenad, i en allt för tunn jacka och i total avsaknad av njutning.

Jag har haft god tid på mig att förbereda mitt läkarbesök, vilket innebär att jag hunnit sammanställa och skriva ner alla mina symptom i en överskådlig punktlista, som även innehöll en noggrann genomgång av mina ”av-och-på-perioder” med Exemestan. Det är så lätt att glömma hur det var när man mår hyfsat som det är nu. Tyngden i pannan är borta, men en del andra besvär finns där fortfarande, som att hantera stress, lära nytt, trötthet, koncentration och ett oberäkneligt minne. Just minnet är för övrigt väldigt ”av-och-på”. Det fungerar när man minst anar det, medan det andra stunder är som bortblåst.

Nå, kort och gott kan sägas att jag nu är befriad från fortsatt antihormonell behandling! Kontentan av vårt samtal, som kändes mycket bra, var att de flesta återfall kommer inom två år, så de två-tre första åren med antihormonerna är viktigast. Sen har de egentligen inget belägg för att det spelar någon roll, även om de förstås gärna ser att man äter dem i minst fem år. För säkerhets skull.

I mitt fall har alla behandlingar jag fått (cellgifter, strålning, antihormoner) varit helt i förebyggande syfte. Jag räknades medicinskt som frisk redan efter min operation där hela bröstet och tumören togs bort. Att jag dessutom ätit tabletterna i drygt 3½ år var bara positivt. Hon fann ingen anledning att ge mig något annat just nu för att testa, utan menade att man måste se till livskvaliteten också. Och där håller jag helt med henne. Vad är det för vits med att gå runt och må dåligt hela tiden på grund av en medicinering som kanske inte ens behövs? Vi enades därför, i totalt samförstånd, om att med gott samvete lägga den antihormonella behandlingen till handlingarna och avsluta även det kapitlet.

Däremot ville hon remittera mig till ett rehab-team som nyss startat för att försöka komma tillrätta med hur jag mår och varför. Hon var inte helt främmande för att det fortfarande kan vara ett resultat av cytostatikabehandlingen, så kallad ”Chemo brain”. Jag tog tacksamt emot den remissen. Hur lång väntetid det är kunde hon däremot inte redogöra för, men jag är nöjd med att bli tagen på allvar och få en chans till vidare utredning. Med förhoppning att hitta något som kan hjälpa mig fungera lite bättre.

Avslutningsvis ville hon titta på mina boobs och berömde, som så många andra, kirurgens arbete. Däremot tyckte hon spontant att mina röda strålskador kanske skulle kunna göras någonting åt med hjälp av laserbehandling. Hmmm… i somras var jag ju hos en annan onkolog med just det problemet och fick besked på att det inte finns något att göra. Nåväl, hon skulle i alla fall kolla upp det och eventuellt skicka remiss till hudkliniken för bedömning. Jag hoppas det finns en möjlighet till det, för det är verkligen inte snyggt i armhålan. Men det är förstås en fåfäng sak som jag absolut kan leva med. Allra mest hoppas jag på att hjärnan repar sig så jag kan fungera som vanligt folk, även på jobbet. Eller jag kanske ska säga, framförallt på jobbet. Om jag inte funkar fullt ut hemma är det ju ingen annan än jag själv som drabbas.

Annonser

11 thoughts on “Befriad

  1. Så skönt! Jag förstår dig till fullo! Jag har ganska nyligen börjat med Tamoxifen…och det känns inte lockande att äta det i fem år :-(. Jag har så ont i kroppen. Så skönt för dig att slippa. Sen är Hjärnkontoret bedrövligt på mig just nu…
    Varm kram!
    Diana

    • Jag kan trösta dig med att värken i kroppen ger med sig efter några månader. Annars tyckte jag det blev bättre ju mer jag var i rörelse, värst var det när jag reste mig efter att ha suttit still en tid. För att inte tala om vilken procedur det var att veva igång kroppen på morgnarna. Jag fick under en period utskrivet Saroten som hjälpte mig i början när värken och stelheten var som värst. Det kanske du kan ta upp med din läkare om det blir olidligt.
      Hjärnkontoret är ett sorgligt kapitel…

    • Jodå, de tog bort alla lymfkörtlar i armhålan och det fanns spridning till tre av dem. Det finns ju så många olika sorters bröstcancer, så det som gäller för en person är inte att rekommendera för en annan. Sen verkar det bero mycket på vilken läkare man kommer till och i vilket landsting man bor. Men till syvende och sist är det ju ändå patienten själv som bestämmer. Det är en djungel där ute, men jag är nöjd med det här beslutet. Jag vill må så bra som möjligt under den livstid jag har kvar.

      • Jag förstår hur du känner. Det gäller att ha en hyfsad livskvalitet. Nu prövar jag Exemestane ett tag och får se hur det går. Jag tycker cancervården i Lund verkar vara bra. Trots många prövningar verkar du ha träffat en hel del proffsig personal.Jag har haft litet otur på det området. Lycka till i fortsättningen.

  2. Men vilken vettig onkolog! Bra samtal. Detta med två år kände jag till men läkarna brukar stå på sig vad det gäller fem år.
    Detta med att kolla upp ”chemobrain” låter kanon 👌 det kanske kan bli en ny start på något bra.
    Härligt att läsa detta Else
    Kram 💗 Annika

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s