Femtifemplusare

När jag fyllt 40 sa min gynekolog att ”nu när du är i den åldern” är det dags att börja gå på mammografi. ”Den åldern” kändes nästan som en förolämpning. Kände mig som något som passerat bäst-före-datum. Nu är jag där igen. I ”den åldern”, men ännu värre. Jag hör nämligen till kategorin femtifemplus (55+), det vill säga SENIOR, eller som det också kallas, ”övre medelåldern”! Jag får till exempel numera lov att sätta upp mig i kö på seniorboende om jag vill flytta härifrån.

I det lättkränktas Sverige kan jag numera även sälla mig till kategorin kränkt. Brukar inte använda det ordet eftersom jag tycker att de flesta som känner sig kränkta är lite väl lättstötta i kanterna. Men, fasen om inte jag känner mig lite kränkt ändå. Senior. Som senior har man inte bara förmånen att ha åldern inne för ett seniorboende, man får plötsligt ta del av en massa erbjudanden. För ett tag sen damp det ner en broschyr från bostadsbolaget med arrangemang särskilt för oss 55+. Som att lyssna på föredrag om ”Backabusar och brända häxor” kl 14:30, en annan föreläsning som handlar om Karl Gerhard, eller varför inte ett kåseri om Östen Warnerbring. Man kan också fika på ”Café Lyckan”, gå på särskild seniormässa kl.10-16, eller besöka akvariet klockan 14, gärna i sällskap med barnbarnen. En ”Överraskande bussresa” står också på programmet. Och mycket, mycket mer.

Det lustiga i kråksången är att bostadsbolaget har en hemsida för de här aktiviteterna, med länk till Facebook där man kan komma i kontakt med arrangören och andra seniorer. Då plötsligt är det modernt och man förväntar sig att seniorerna har ett Facebookkonto. Logiken i det går mig spårlöst förbi.

Det är givetvis ett mycket trevligt initiativ att man gör saker för sina hyresgäster. Men, för det första undrar jag hur många mellan 55 och 65 som har tid att nyttja den här sortens aktiviteter mitt på dagen? De flesta av oss jobbar väl ändå fortfarande. Jag undrar också om det liksom förväntas av oss som passerat de magiska 55 att vi plötsligt ska börja intressera oss för sånt som våra mammor och pappor gillade för sisådär 50 år sedan? Är det vad som väntar mig när jag blir pensionär? Ska jag då behöva lyssna på dragspel, Lasse Stefanz och Östen Warnerbring? Förväntas jag då tycka att bingokvällen är veckans höjdpunkt? Ska vi buntas ihop till någon sorts grå massa där allt vi vant oss vid och som vi tycker om inte längre är relevant. För vi är ju ”i den åldern”. Då lyssnar man inte på The Ark, disco eller hårdrock. Jag säger bara en sak, stackars Bertils pappa som fortfarande åker land och rike runt med sitt punkband. Han får det jobbigt. ;-) Fast i just det fallet kanske de övriga ”på himmet” uppskattar att man inte längre får lyssna på det man växte upp med… Hmm, det tål att tänkas på.

Frågan är om vi som närmar oss pensionen i framtiden kommer att kunna påverka programmet för vad som anses ”lämpligt” för oss seniorer, eller är det så inrutat att gamla människor gillar gamla saker. Och då menar jag riktigt gamla saker. Är det så att de som jobbat inom äldreomsorgen, i låt säga 30 år, introducerar de unga som kommer in i yrket med att ”så här har vi alltid gjort, det gillar de gamla och här ska inget ändras”. Är det så att de nya, oftast unga, därmed tror att bara för att man passerat bäst-före-datum så ändrar man smak?

Eller är det så illa att man totalt ändrar smak när man blir gammal? Är det då dragspel, bingo och Frank Sinatra som står överst på top-10 listan över saker man njuter av? Jag är inte helt säker på att jag vill bli tillräckligt gammal för att ta reda på det.

Annonser

5 thoughts on “Femtifemplusare

  1. Hehehe … jo, jag fick också erbjudande om seniorboende och annat sjukt när jag fyllde 55, men det har upphört. Antagligen är jag för gammal.

    Min mamma var livrädd för att hamna på ”himmet” och bli underhållen med allsång och sjunga ”Imse vimse spindel”. Hon gillade Rod Stewart! Och varje gång hon blev uppvaktad i lokalradion spelade dom ”I did it my way” med Frank Sinatra oavsett vad vi själva föreslagit för låt (”I am saling” som exempel. Hon hatade det!

    Så åldersdiskrimineringen handlar inte bara om att man bli mindre intressant med åren utan också vad man förväntas gilla när det gäller musik, idrotter, kläder, intressen osv. Det finns bara en sak att göra i det läget, visa att när man kommit upp i åren så gör man precis som man vill.

    Kramar från ett regnigt Bohuslän
    /Sibylla

  2. Hej Else! Det är mycket åldersfixering i det här landet. Vad som än nämns i tidningarna nämns ålder tex Olle 46 eller Lisa 57 har gjort olika saker. Man får lyssna på den musik man vill utan att bry sig om vad andra tycker. Ja pensionserbjudanden har drällt in nu några år. Kryssningar med all inklusive verkar populärt liksom mogendans och boule. Man får göra det som man tycker om. Tråkigt att allt är så uppdelat. När jag var ung tyckte jag om att lyssna på mina gamla släktingar.

    • Visst får man lyssna på vad man vill utan att bry sig om vad andra tycker och det kan man göra så länge man är frisk och har hälsan. Då styr man själv över sin vardag. Jag är heller inte en person som bryr mig om utbudet som sådant, då jag inte har och aldrig har haft något behov av att aktiveras och träffa nya människor. Så för min del kvittar det egentligen. Tanken slog mig bara att om man nu hamnar i en situation där man blir beroende av andra, i form av särskilt boende, hemtjänst och liknande. Då är man hänvisad till vad som erbjuds och om detta är vad de som bestämmer tror att vi i ”övre medelåldern” vill ha, då är det inte roligt att tänka framåt.

      Det jag menade är att det kanske är dags för alla som sitter och planerar sådana här 55+aktiviteter att uppgradera sitt tänk och uppdatera det som bjuds till den moderna människan. Se oss över 55 i ett lite bredare perspektiv. Lite större variation hade nog inte skadat, så det fanns något för alla. Eller helt enkelt vänta med att erbjuda sånt här tills man faktiskt gått i pension, när man har tid över. Då kanske man känner sig lite ensam. Vi 55+ är mitt i livet fortfarande.

        • Det är väl därför man erbjuds den här typen av gratis aktiviteter. Det är vad som återstår för oss… Låt oss hoppas att när vi landat på andra sidan pensionen är det någon som kommit på att vi inte lever kvar i det förgångna utan vill ha lite mer uppdaterade aktiviteter.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s