Kontakt

Jag har lyckats etablera kontakt med onkologen till slut. Kontaktsköterskornas telefontider passade inte riktigt ihop med mina, jag har nämligen inte lust att prata om sådana saker på jobbet och det där med mail via Mina vårdkontakter på 1177 funkade inte. Men hade turen att hitta rätt nummer till onkologen och lyckades med lite övertalning få någon att ringa upp mig istället, efter telefontid. Igår ringde således en förtjusande sköterska och frågade hur det var med mig. ”Jo tack, bra” svarade jag och insåg att det nog inte var rätt svar när jag just bett dem ringa upp mig för att jag mår dåligt. Så jag lade hastigt till ”nu alltså” och förklarade att jag för tillfället inte äter mina antihormoner för att jag inte mår bra av dem.

Sköterskan undrade förstås på vilket sätt jag mår dåligt. Det är ju så svårt att förklara, särskilt nu när jag mår så mycket bättre. Efter några tafatta försök att beskriva tyngden och tomheten i huvudet kom jag på exakt hur det känns med pillren i kroppen ”jag känner mig dum i huvudet!” That’s it. Dum i huvudet. Jag förklarade att jag märker stor skillnad nu, när jag inte äter dem och vill gärna prata med en läkare som kan det här för att höra vad det finns för alternativ. Gärna också en liten redogörelse för hur min prognos ser ut – med och utan helvetespiller.

Då kom nästa svåra fråga: ”Vilken läkare brukar du gå till?” Det hade varit enklare att tala om vem jag inte gått till, för jag har nog varit hos de flesta. Jag hade aldrig samma läkare två gånger och mindes därför inte namnen på alla. Däremot visste jag namnet på den läkare jag absolut inte vill gå till och så hade jag två förslag på trevliga läkare. ”Den ena är lite långsam, förklarade jag, så även om hon är jätteduktig och trevlig så känner jag mig som en ångvält i hennes sällskap”. Då skrattade sköterskan, som jag givetvis inte minns namnet på, och sa att hon förstod vad jag menar, de är ju kollegor.

Hon började titta på tider till den andra, Fredrika K, när jag kom på ett namn till. Ludvig, sa jag, han var trevlig också. ”Oh ja, svarade sköterskan, honom ska jag gifta mig med när jag blir stor.” :-) Måste säga att jag hade en trevlig stund i telefon med denna underbara sköterska. Nu har jag fått en tid hos Fredrika den 21 mars. Det är ju en bit fram i tiden, men det gör inget. Det ger mig lite tid att försöka sammanställa historiken kring mitt mående det senaste halvåret. Lustigt förresten, Fredrika är samma läkare jag var hos den gången jag ville avsluta min cytostatikabehandling i förtid. Ska jag se det som ett gott tecken?

Under samtalet med sköterskan fick jag veta att det är viktigast att äta tabletterna de första två åren. Sen vet man egentligen inte vilken effekt de har. Med tanke på att jag ätit dem i drygt tre år, så känns det ju lite tryggare att just nu göra uppehåll. Hon berättade också att det finns en femårskontroll som jag ska på i januari 2018. Så då är man ju inte helt utlämnad ändå, även om det känns så ibland.

Fram till 21 mars tänker jag passa på att njuta av att må hyfsat, utan dåligt samvete för att inte följa läkarnas ordinationer, eller oro för att det skulle kunna medföra några skadliga effekter. Det är så stor skillnad i pannan och även om det fortfarande är lite svårt att greppa det här med ekonomi så känner jag ändå att jag har lite koll på det ”mekaniska” som ska göras. Har också fått ansvar för orderhanteringen och packning av beställningarna två gånger i veckan. Det är väl ett tecken på att jag nog ändå inte är helt dum i huvudet trots allt. Jag tycker om att ha kontroll och skapa rutiner kring saker, så just det ansvaret känns som något jag kan hantera och få struktur på.

Annonser

5 thoughts on “Kontakt

  1. Jag tar mina Tamoxifen! Kollegorna har lärt sig att jag har vit rock samt linne under. När vallningarna kommer sliter jag av mig rocken och sitter i linne på ronder etc. Jag vågar inte sluta! Jag är seg i kolan, har lägre tröskel vid alkoholintag vilket bara gläder mina kompisar och kollegor! Tänk er själva, bruden som varit mest kontrollerad på tillställningar är nu så lyrisk över vad kirurgen Lotta Wadsten åstadkommit så hon är villig att visa bröna för kreti och pleti😂

    • Haha! :-) Jag vill ju egentligen inte heller sluta, vill gärna ha en alternativ tablett. Dock icke Tamoxifen… Det är en sak att vara seg i kolan, men när man som jag ständigt känner det som om jag håller på att bli sjuk, med en tyngd i huvudet så jag överhuvudtaget inte förstår vad folk säger till mig, då är det inte roligt. Jag är fortfarande seg i kolan och har svårt med koncentrationen, men jag känner mig åtminstone frisk och klar i knoppen.

  2. Låter bra detta Else! Bara du inte faller i bröllopstankar vid besöket.! :)
    Jag skulle ta blodtrycket en gång för länge sedan och träffande en ursnygg och trevlig läkare… Trycket gick ej att ta då dej blev ” tillförlitligt” jag har väldigt lågt tryck normalt…
    Hoppas att besöket blir vettigt och att ni kommer framåt. Inte bara hänvisar till dessa fem år……
    Kram Annika
    .

    • Hej igen!
      Har du gjort bentäthetsbedömning?
      Jag gjorde det innan jag började med Letrozol. Nu ska jag göra om det efter 2,5 år. Vill fortsätta med Letrozol ej gå över till Tamoxifen. Om allt ser ok ut så fortsätter jag ett tag till.
      Kram.

      • Jag har gjort två bentäthetsmätningar och allt ser bra ut. Några Tamoxifen får de inte i mig, den saken är klar. Vi får se, har varit hos Fredrika förut och hon var bra att resonera med. Den gången när jag ville avsluta cellgiftsbehandlingarna i förtid kände jag stöd från henne. Vi får se om hon har något annat på lut att pröva. :-)

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s