Inte utan viss stolthet

Det som inte dödar, det härdar. Så kan man väl kort och gott sammanfatta den gångna veckan. Egentligen de senaste fyra åren, om man ska vara krass. För mina år med sjukdom och tillhörande behandlingar samt kontakterna med AF och FK, inklusive diverse mer eller mindre lyckade arbetsträningsplatser, har då sannerligen satt sina spår. Jag har blivit mer orädd och mer frispråkig. Och det är ju bra. Ibland. Som veckan som gick till exempel.

Med kollegan på semester antog jag med skräckblandad förtjusning utmaningen att på egen hand försöka få vardagen att fungera på jobbet. Bland annat avverkade jag två 4-timmarspass på gymmet – i receptionen, inte i maskinerna. Måhända inte så ansträngande för musklerna, men väl för hjärnan. Första dagen var jag så trött i huvudet att jag satt och skakade till slut. Många moment som skulle bli rätt inför registrering, packning och skickande av beställda varor. Och så kom det folk som skulle betala sin träning mitt i alltihop. Jag har liksom inte fått så mycket träning på kassaapparaten, men det löste sig. Tror jag. Kände mig nöjd när jag avverkat de två passen.

Mest stolt känner jag mig över att ha lyckats övertyga chefen om att en viss rutin var osmidig och bara skapade en massa merjobb, stress och osäkerhet. Mina argument och förslag på förbättringar köptes utan några större diskussioner och nu är rutinerna klart förbättrade. Någon liten detalj till jag vill ha åtgärdad, men det kommer nog det också. Tid är pengar brukar vara ett ganska hållbart argument som de flesta förstår. Det känns skönt att bli lyssnad på och kunna bidra med förändringar som förenklar vardagen. Man växer som människa.

Övriga uppgifter som låg på mitt bord den här veckan har också löpt utan några större problem. Dessutom har jag, med lite stöd från Google University, hunnit skriva ett blogginlägg till gymmets hemsida om hur man ska komma igång med sin träning. Jag vet ju egentligen precis hur man ska tänka och göra, i teorin… Framförallt har jag erfarenhet av hur svårt det är att börja och hur lätt det är att ge upp. Men jag lärde mig i alla fall varför jag inte får tummarna loss. Jag är helt enkelt inte tillräckligt motiverad.

Även om jag löst mina arbetsuppgifter under veckan har jag verkligen varit glad att jag inte jobbar mer än 50% just nu. Att behöva vara så fokuserad och koncentrerad hela tiden har varit en stor kraftansträngning för min mosiga hjärna och jag har varit helt tom i huvudet när jag kommit hem. Jag har stupat på soffan, så trött och uppjagad i hjärnan att jag inte ens kunnat somna. Har bara legat där helt orkeslös. Måtte FK inte börja bråka med mig om min fortsatta sjukskrivning.

Idag såg jag något märkligt när jag var ute på min långa lördagspromenad. En tjej iklädd senaste snittet av joggingkläder kom joggande på andra sidan gatan. Det var väl kanske inte så märkligt i sig, det såg fräscht och hurtigt ut. Men så upptäckte väninnan att denna joggare rökte – samtidigt som hon sprang. Det tyckte i alla fall vi såg väldigt underligt och motsägelsefullt ut.

Till sist: För den som undrar hur man håller sitt nyårslöfte om att börja träna och behöver några små tips om det, så bjuder jag på mitt blogginlägg i ämnet här:

Årets första utmaning – att hålla nyårslöftet

Visst är det lätt att stå där vid 12-slaget på nyårsafton och högtidligt lova sig själv och alla andra en massa förändringar inför det nya året. Det är desto svårare att realisera alla goda föresatser när vardagen gör sig påmind och allt rullar på i de gamla vanorna. Hur gör man då – för att hålla sitt löfte?

Till att börja med ska man inte avge löften för att tillfredsställa andra, utan för att man själv känner sig motiverad till en förändring. Motivation är den absolut största drivkraften! Oavsett vad löftet består av. Finns motivationen där, är man på god väg. Sen gäller det att sätta upp realistiska krav på sig själv och bena ut vad man har för mål, men framförallt sätta ut mindre delmål för att vägen mot målet inte ska kännas oöverstiglig.

Kanske har ditt nyårslöfte varit att 2017 ska vara året då du tar hand om dig själv och börjar träna? Grattis till ett bra beslut! Vi har några små, enkla tips för att hjälpa dig på traven, så din nya livsstil håller även efter januari.

Sätt upp konkreta mål!
Felet många gör är att sätta upp allt för diffusa mål. Det räcker inte att säga till sig själv ”jag ska börja träna”. Man måste bestämma sig för exempelvis vilken sorts träning, samt när, var och hur ofta. Konkretisera målen, skapa tydliga delmål på vägen. Ett bra sätt är att tänka att träningen är som vilken annan aktivitet som helst man har i sin kalender. Bestäm dig för vilken/vilka dagar som passar dig att träna och boka på förhand in träningstiderna i almanackan, precis som du gör med läkartider, frissan och andra tider du behöver passa. Då försvinner inte den tiden till något annat, den är reserverad för enbart dig. Kom ihåg, den tiden är precis lika viktig som exempelvis läkartiden och frissan!

Gå inte ut för hårt!
En vanlig orsak att träningen rinner ut i sanden är att man gått ut för hårt. Att tro att man ska träna fem dagar i veckan när man aldrig tränat förut, är dömt att misslyckas. Gå hellre ut lugnt och öka successivt efter hand som du känner att du börjar tycka det är roligt.

Ett projekt i taget!
Om du bestämt dig för att både börja träna och lägga om kosten så gör det inte samtidigt! Ta ett projekt i taget. Börja med träningen, så kan du fundera över kosten när träningen blivit en naturlig del av din vardag. Kroppen kommer själv att signalera och bli sugen på bra näringsrik mat när den kommer i form av träningen.

Var realist!
Träning ska vara roligt! Tänk realistiskt på hur mycket tid du har att lägga på din träning. Det är lätt att överarbeta från början och då blir träningen en belastning istället för avkoppling. Tänk också på att resultatet du vill ha av din träning tar tid att uppnå. Så ge inte upp när du inte märker någon skillnad direkt, att börja träna är ingen quick-fix.

Skapa delmål!
Gör det tydligt för dig själv genom att skapa delmål. Bestäm dig till exempel för att börja med en gång i veckan första månaden för att komma igång utan att det känns övermäktigt. Månad två kan du öka till två pass i veckan och tredje månaden kanske lägga till en annan aktivitet, till exempel en rask promenad i veckan. Omväxling förnöjer, så försök hitta de träningsformer som passar just dig. Det viktiga är att du gör det tydligt för dig själv vad du ska göra och när.

Ge inte upp!
Det är inte hela världen om du missat ett pass eller två. Det betyder inte att allt jobb du lagt ner innan är förgäves, eller att det inte är lönt att fortsätta. Bakslag drabbar oss alla och det är bara att ta nya tag. Kanske det går lättare om du har hjälp av en personlig tränare som kan hjälpa dig att hitta en träningsform som passar just dig och peppa dig när det tar emot.

Det viktigaste är att komma ihåg att förändringar inte sker över en natt. Det tar tid och kräver en del arbete. Men det är ingen omöjlighet och det kommer att kännas bra i både kropp och själ när man lyckats uppnå sitt mål och sina delmål på vägen. Lycka till!

Annonser

2 thoughts on “Inte utan viss stolthet

  1. Hej Else! Då får du väl gratis träningskort själv. Det är en stor fördel, eftersom det är dyrt på vissa gym. I min stad är articgym väldigt nedslitet och tråkigt. Det bättre är betydligt dyrare. Det gick ju bra för dig denna veckan, som du oroade dig för. Hälsningar Kristina

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s