Experimentet som kom av sig

I början av november bestämde jag mig för att experimentera lite med mina Exemestan. Jag ville utforska, alldeles på egen hand utan läkarnas vetskap, om gröten i huvudet skulle försvinna om jag inte åt dem. Under en 14-dagarsperiod alltså, det var aldrig min avsikt att sluta helt. Efter bara några dagar ansåg jag mig känna en svag lättnad i skallen, det blev helg med gåsmiddag och allt förlöpte väl. Sen kom jag till min ”husläkare” på måndagen och säckade ihop. Hon tittade allvarligt på mig och sa ”Nu skriver jag ut antidepressiva tabletter åt dig!”. Men… försökte jag, jag vill ju veta varför jag mår så här, inte bara ha piller hur som helst. Då spände hon ögonen i mig och sa med sin allra allvarligaste röst att ”Det kan vi ta reda på sen, nu äter du dessa tabletter!”. Ja mamma… jag lovar. Och på den vägen är det.

Jag är lydig – ibland – och gick direkt och hämtade ut mina (dyra!) mirakelpiller. Jag gick däremot inte hem och började äta Exemestan igen även om läkaren nog tyckte att jag borde göra det. Någon måtta på lydigheten måste det finnas. Efter några dagar med antidepptabletter, och vid det här laget över en vecka utan Exemestan, skingrades dimman i pannan. Jag kände mig plötsligt som vanligt i huvudet igen. Borta var apatin, borta var tyngden i pannan. Bortsett från när jag ska lära mig nya saker, då är det fortfarande trögt. Då läggs locket på och jag blir helt blockerad. Men det kan jag leva med om jag bara får lov att känna mig som en vanlig människa däremellan. Och nu stod jag med den obesvarade frågan, berodde förbättringen på mina nya antidepptabletter, eller på att jag avstod från Exemestan?

Jag insåg snabbt att enda sättet att få svar på den frågan var att börja med Exemestan igen och se om gröten skulle komma tillbaka. Dessa har jag ätit över en vecka nu och än så länge känns det fortfarande bra i pannan. Men det kan ju förstås bero på att antidepptabletterna jobbar på att hålla mig på banan. Och helt ärligt, jag skiter i hur det går till, bara jag slipper gröten i skallen hela tiden! Det räcker så bra att det blir stopp när jag får nya saker förklarade för mig på jobbet.

Jobbet ja, sakta men säkert börjar jag känna att jag nog har hittat ett ställe där jag vill fortsätta vara länge, länge. Helst hela vägen till pensionen. Det är en supertrevlig arbetsplats, vi är inte så många och det blir lite som en familj. Jag känner mig hemma där, jag känner mig välkommen och jag känner att jag fyller en funktion. Igår hade vi julfest och ägarna hade spexat till det lite och delade ut ”Årets utmärkelser” där de skrivit ihop en liten anekdot till var och en över deras insatser under det gångna året. Jag räknade inte med att vara inkluderad i det eftersom jag precis börjat, men minsann jag fanns också med som ”Årets övergång”. Det vill säga jag har gått från kund till anställd. Här är juryns motivering:

aarets-overgang

Och så fick vi var sin guldpokal fylld med choklad. :-) Sånt där är kul! Det behövs inte så mycket för att göra någon glad. Den där lilla klappen på axeln, att få höra ”tack, bra jobbat” betyder så mycket och gör att man gärna gör det där lilla extra när det behövs. De båda ägarna fick varsin fantastiskt ful, stickad tröja av styrelsen, à la santa-style, som de stolta gick runt med resten av kvällen – även sen festligheterna flyttade ut på lokal. Jag gillar dem! Jag trivs. Jag har landat. Amen. Halleluja!

pokal

Annonser

4 thoughts on “Experimentet som kom av sig

  1. Hej Else!
    Så härligt att läsa om arbetet! Nu har du kommit rätt!
    Bra att du tar hjälp av medicin ingen anledning att inte ta. Våra antihormoner får vi kämpa vidare med, lätt att skylla på dem när man får åkommor… Att veta vad som är vad..
    Jag lider mest av ledstelhet… Måste träna en hel del annars blir jag som en pinne…
    Kram på dig 💞 Annika
    .

    • Jag känner mig lyckligt lottad som hittat denna fantastiska arbetsplats! Det känns som att jag kommit hem. Vågar äntligen börja hoppas att det här är början på resten av mitt liv.

      Det där med stelhet känner jag igen, har tyvärr halkat långt ifrån allt vad träning heter. Men hoppas snart få orken att ta tag i det igen. Får väl bli mitt livs första nyårslöfte. :-)

  2. Hej Else! Det ska verkligen bli intressant att följa dig och se om du mår bättre. Roligt att det går bra på jobbet. Det är värt mycket. Har inte fått klart för mig om dessa mediciner fungerar ihop.

    • Jodå, dessa båda mediciner funkar ihop. Det kollade läkaren väldigt noga innan hon skrev ut. Så det är lugnt på den fronten. Hoppas att antideppmedicinen kan hålla biverkningarna av Exemestan långt borta!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s