Ljus i tunneln

Bit inte den hand som föder dig, säger det kloka ordspråket. Men ibland skulle jag vilja bita så hårt att hela armen går av. Tänker då i första hand på betongklossen AF. Den 1 september fick jag en ny arbetsförmedlare då min gamla vandrade vidare i hierarkin med nya uppgifter. Sista mötet jag hade med henne (i våras någon gång) frågade hon om jag ville ha ett gemensamt möte där jag fick träffa den nya handläggaren. Ja tack, det tyckte jag skulle kännas skönt.

Nu är snart oktober slut och jag har inte sett röken av varken möte eller ny handläggare. Jag vet inte ens vad min nya arbetsförmedlare heter! Än mindre hur jag ska komma i kontakt med henne – för så mycket vet jag, det är en kvinna. Jag har förvisso min supertrevliga SIUS-konsulent, men hon är ingen arbetsförmedlare och hon har ingen beslutsrätt när det gäller mig. Hon är bara en mellanhand. Träffade henne idag och inte heller hon visste vad min handläggare heter. Eller jo det visste hon, men hon kom inte ihåg vem det var just vid det tillfället. Usel hantering! Det minsta man kan begära är väl att den nya handläggaren skickar antingen ett brev, eller ett mail för att presentera sig. Typ ”Hej, jag heter XX och är din nya handläggare. Har du några frågor når du mig på följande telefonnummer […] alternativt via mail […]” Svårare än så är det inte. Arbetsförmedlaren är ju trots allt där för min skull, inte tvärtom.

Som motpol ska nämnas att JAG har krav på mig att redovisa i princip varenda tanke och fundering om planer och framtid. Det ska skickas in närvarorapporter till FK och tydligen även aktivitetsrapporter till AF annars får man ingen ersättning. Någonstans förväntas jag tydligen även vara synsk. Att det inte räcker med närvarorapporten hos FK utan att även AF förväntar sig rapportering en gång i månaden upptäckte jag nämligen av en ren slump då jag loggade in på mitt AF-konto för att hålla min profil uppdaterad. Där möttes jag av stora bokstäver att jag skulle aktivitetsrapportera. Tur i oturen var rapporteringstiden förlängd eftersom de haft datorproblem, så jag hade hela två dagar på mig. Hade jag inte råkat logga in där just den dagen hade min rapport inte kommit in i tid och vad som hänt i så fall vill jag inte ens tänka på. Man är helt livegen i händerna på AF och FK.

Aktivitetsrapport på AF innebär att rapportera alla sökta jobb, vem man skickat CV till och vad man i övrigt gjort för att hitta ett arbete. Detta trots att jag sen 23 augusti haft en praktikplats, sanktionerad av AF. Vad vill de mer att man ska göra? Är det konstigt att man tappat all ork? Jag känner mig omyndigförklarad. Alltid en mellanhand som ska föra min talan. Jag har gått från en positiv och glad person – trots cancer – till en negativ och likgiltig dito. Otroligt att man på bara några år kan känna sig så totalt degraderad från en självständig människa till en ”möbel” som ska placeras på lämplig plats.

Nå, men nu verkar det som att denna möbel äntligen har hittat sin plats! Eftersom min praktiktid går ut på söndag var det inbokat ett möte mellan arbetsgivaren, mig och SIUS idag. Jag har haft mina aningar om vartåt det barkade denna vecka, då min kollega hintat lite om att jag inte ska vara så uppgiven för nu är det ju nära. Och en kvart innan mötet med SIUS kom chefen in och frågade om jag kan tänka mig att gå över från praktik till anställning på 50%. OM jag kan?! Ja det kan jag verkligen! Lättnadens tårar har runnit nerför mina kinder ett par gånger idag. Jag kan knappt tro det är sant.

På måndag kommer SIUS tillbaka med papper som ska skrivas på, det är ju som sagt inte hon som fattar några beslut om löndebidrag utan det gör min anonyme arbetsförmedlare. Låt oss hoppas att det är en vänligt sinnad sådan. Från 1 november har jag i så fall en anställning att se fram emot. Nu ska jag bara försöka uppbåda någon form av glädje och känsla av att jag duger. Det sitter långt inne efter alla dessa turer. Men jag ÄR glad. Jag är lättad. Det känns bra. Det finns ett ljus i tunneln trots allt. Detta apans år, har verkligen varit ett förändringens år på många sätt.

Annonser

8 thoughts on “Ljus i tunneln

  1. Hej Else!
    Rolig Sibylla där!!!
    Håller tummarna för att allt blir rätt nu.
    Grattis 🎉 snart är du klar med detta..
    Härligt Else, det är annars bra med mig. Arbetar på i egen takt och efter eget huvud… Funkar.
    När blir resan????
    Stor kram Annika

    • I morgon ska förhoppningsvis alla papper skrivas. Hoppas innerligt att detta är sista anhalten innan pensionen. Resan regnade bort, kan man väl säga. Tyvärr, men roligt hade vi. :-)

  2. Grattis till jobbet!

    Myndigheter är kostsamma kolosser, som består av ineffektiva, prokastrinerande tjänstemän som aldrig skulle platsa på någon annan arbetsplats. Du duger visst, hela tiden och till allt som du företar dig.

    Kramar från Sibylla

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s