Inte prickfri

Mycket riktigt var mitt besök hos onkologen i Lund idag ett resultat av det mail jag skickade dit för flera veckor sen, med fråga om det gick att åtgärda mina fula och kliande prickar i armhålan och i så fall vart jag ska vända mig för remiss till hudkliniken. Det var ju bra att det funkade att göra så, men jag hade nog uppskattat om de åtminstone svarat på mitt mail och bekräftat att kallelse var på väg. Så hade jag sluppit fundera mera och bli irriterad över att inte få något svar.

Jag blev grundligt undersökt och klämd på, både fram- och baklänges. Den unge, mycket trevlige läkaren tillkallade till och med expertisen i form av professorn. Tror jag att han var, han såg i alla fall ut att kunna vara professor. Och så fick jag det nedslående beskedet att det inte finns något att göra åt det här. Sådana prickar kan komma långt efter själva strålningen och beror på att vävnaden i det strålskadade området bildar nya celler och att kroppen inte riktigt kan reglera takten, så det går lite för fort. Typ. Det kan försvinna av sig själv så småningom, men det var långt ifrån säkert.

Att dessa prickar bara uppstått på ena sidan beror på att det är den sidan jag inte hade något bröst kvar, så där har huden strålats direkt mot skelettet, vilket har gjort att huden har blivit tjockare där och därmed mer oelastisk. Medan det på andra sidan fanns vävnad mellan hud och skelett eftersom jag hade det mesta av det bröstet kvar. I korta drag. Ska jag vara ärlig minns jag inte exakt vad som sades eftersom den unge, mycket trevlige doktorn var så vacker att titta på att jag liksom hade lite svårt med koncentrationen. :-) En riktig svärmorsdröm, som dessutom skrev ut ett recept på Tavegyl till mig som jag kan ta när det kliar som värst.

UPPDATERAT: I maj 2017 var jag trots allt hos hudkliniken för bedömning och fick min första laserbehandling som ganska snart visade sig ha god effekt. Läkarna ovan hade således fel, det går att åtgärda!

När jag nu ändå var i Lund passade jag och väninnan på att ta en runda på stan. Ut och in i affärer för att försöka göra några reafynd. Det blev en billig runda då ingen av oss hittade något av intresse. En hamburgare och stor stark på torget avslutade utflykten innan vi tog tåget hem igen.

Det blev en timmes paus i hemmets lugna vrå, sen var det dags att sammanstråla på nytt för kvällens utejympapass. Idag var det den ledaren jag gillar allra bäst, hon är nog närmare 50 och håller ett tempo som passar mig perfekt, kombinerat med musik som går att lyssna på för alla generationer. Det var till och med så roligt att jag började fundera på att kolla upp vilken Friskisanläggning hon håller till på och kanske börja på jympan inomhus till hösten. När passet var slut blev hon, snopet nog, avtackad av andra Friskisinstruktörer för sina 28 år och så önskade de henne lyckat till i Dalarna. Jaha, där sprack den bubblan. Men det gör inget, det var ändå bara en förflugen tanke som med allra största sannolikhet aldrig hade omsatts till verklighet ändå. Så väl känner jag mig själv! Men det är tanken som räknas sägs det ju. :-)

Annonser

2 thoughts on “Inte prickfri

  1. Jag vill bara lämna ett avtryck och säga att din blogg betyder oerhört mycket för mig! Jag är mitt uppe i min behandling med samma cytostatika som dig (verkar det som? ec och tax x3) Dina faktaindelningar ger en en fantastisk hjälp och vägledning trots att allas upplevelse och reaktioner givetvis är individuella. Du är oerhört saklig! Men ännu mer givande är din generositet över ditt fortsätta mående och liv efter alla behandlingar! Med din positiva, torra, självutlämnande, krassa och ironiska humor har du lockat fram många igenkännande skratt när jag läst din blogg fram och tillbaka (eftersom jag inte läst den från början). Stor kram till dig och en liten tanke…. Du som är så duktig på att förmedla budskap via en blogg, varför satsar du inte på detta?!? Hur som helst, stort tack för ditt, omedvetna, stöd under min värsta period i mitt liv! Kram Veronica

    • Tack snälla du för alla vänliga ord! Min önskan är förstås att arbeta med någon form av kommunikation, tyvärr räcker min utbildning och erfarenhet inte till i konkurrensen med andra sökanden på den typen av jobb. Det är tufft där ute. Som de säger på AF, jag måste ”smygas in bakvägen”. Vi får väl se om det finns någon bakdörr som öppnar sig en vacker dag.

      Önskar dig en skön midsommar och hoppas att du just denna helg inte är sänkt av någon behandling. Kram!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s