April, april

För ett par månader sedan fick jag en kallelse till läkare på vårdcentralen idag, 1 april klockan 8:30. Ingenstans i kallelsen stod det vad det handlade om, men jag antog att det var en uppföljning av min MMS och brydde mig inte om att kolla upp vidare. Man ska inte utgå från någonting, särskilt inte när det gäller vården fick jag lära mig idag. Det första läkaren säger är att jag är där för att han fått en remiss från onkologen. En hel fjärilssvärm åkte hiss från magtrakten och upp i hjärnan på mig. Onkologen? Varför det? Är jag sjuk? Och hur vet de det i så fall, jag har ju inte varit på några undersökningar… Är det ett dåligt aprilskämt?

Nu var det inte så illa, jag var där för att han skulle skicka remiss så jag kommer iväg på ny bentäthetsmätning. Den där bentäthetsmätningen har jag förvisso funderat över eftersom det hette att jag skulle undersökas med jämna mellanrum och det nu har gått två år sen sist. Jag gapade ändå stort! Onkologen har skickat en remiss till vårdcentralen, som kallar mig för att tala om för mig att det ska skickas en remiss till ortopeden, så de sen kan kalla mig till undersökning. Kan någon vettig människa förklara den ordningen för mig? Varför skickar inte onkologen remissen direkt till ortopeden som ska utföra undersökningen, så de sen kan skicka en kallelse direkt till mig? Varför ska jag uppta dyrbar läkartid på vårdcentralen enbart för att få detta besked? Det är ju hål i huvudet! Inte konstigt vi har långa vårdköer. Tråkigt nog räknas inte detta till aprilskämten.

Eftersom jag nu ändå var där och tid var avsatt åt mig, passade jag på att fråga lite om min nacke som jag inte tycker blir bättre trots min flitiga träning. Det är ju som det är när man en gång varit drabbad av cancer, då går tankarna ofelbart åt det hållet när man får en eller annan fis på tvären. Inte för att jag ständigt går och oroar mig, det ligger inte för mig, men en och annan förflugen tanke kommer då och då och den kan man liksom inte styra över. Han bad mig vrida på huvudet och tyckte jag hade bra rörlighet. Jaha, där ser man, det hade jag aldrig kunnat gissa mig till. Dessutom lugnade han mig med att om det är metastaser så blir smärtor värre och värre, inte som i mitt fall där det är jämna plågor, eller till och med lite från och till. Och så kom det där förhatliga uttrycket igen ”det är åldern”. Man blir helt enkelt mindre rörlig. Och tydligen också gammal.

Han tittade också på ett par bruna fläckar jag fått i midjan, för säkerhets skull. Även om jag själv var övertygad om att det är ”åldersfläckar” så tyckte jag han kunde få jobba lite för pengen och ge ett utlåtande. Jag hade rätt! Det finns naturligtvis ett väldigt fint och tjusigt namn på sådana där fläckar, så fint att jag glömde det direkt. Det jag däremot inte glömde är att de i dagligt tal kallas för ”gubbafläckar”. Tack för den.

Det påminner mig om en artikel jag läste för några veckor sedan om rinnande ögon. Så fort det är lite kallt eller blåsigt ute så rinner nämligen mina ögon hejdlöst och jag ser ut som om jag gråter. Är det dessutom kallt och blåsigt på samma gång rinner de som ett vattenfall och jag ser absolut ingenting. Särskilt inte med glasögon på, då det liksom blir en liten tornado som virvlar runt innanför glasen. Även detta är tydligen ett åldersfenomen och det kallas för ”tanttårar”. Det är inte lätt att bli gammal och inte konstigt man känner sig lite vilsen i pannkakan när man får både gubb- och tantåkommor samtidigt som man fortfarande tror man är 29…

Igår hade jag ett jättetrevligt möte med en av mina gamla kollegor. Anledningen var tyvärr inte så trevlig eftersom även hon nu tillhör de drabbades skara. Hon tipsade om en tröja som hon sett någonstans på nätet. Jag hittade den och en massa liknande av olika modell och funderar på om jag ska skaffa mig en sån. :-)

Yes,-they-re-fake.-My-real-ones-tried-to-kill-me-Tops

Sonen har tillbringat hela åtta dagar i Stockholm och ramlade in i natt efter en dryg tågförsening. Jag behövde bara titta i köksskåpet för att konstatera att han är hemma. På den korta tid han var hemma innan han gick och lade sig hade han nämligen hunnit med att förpassa två (2!) glas in till sitt rum, för att utöka den samling smutsiga glas som redan stod där inne. Det är bra jobbat måste jag säga. :-)

april-april

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s