Allt på en gång – igen

Jag tror jag är den ende som kan gå vilse i min egen stad. Idag hade jag bestämt träff med kära Karin från Stockholm som varit i Malmö över helgen. Av någon outgrundlig anledning bestämde jag mig just idag för att ta en annan väg än den jag brukar eftersom jag plötsligt fick för mig att det nog skulle vara både enklare och närmare. Varför det skulle vara närmare just idag vet jag inte, men jag är inte alltid rationell när jag försöker tänka.

Enklare var det definitivt inte. När jag kommit halvvägs började jag inse att det här nog inte var årets bästa idé, dels för att jag upptäckte att det var längre och dels för jag plötsligt inte visste hur jag skulle gå för att komma rätt på snabbaste sätt. Följden blev förstås att jag blev tvungen att anmäla sen ankomst. Med andan i halsen och svetten rinnande längs ryggen, trots uppknäppt jacka och halsduken i näven, kom jag trots allt bara sju minuter för sent. Tur jag hade tagit på en tunnare jacka annars hade jag fått simma sista biten. Å andra sidan, om jag inte tagit en ny väg hade jag inte kommit förbi det fik vi sen satte oss på och det hade ju varit synd, för det var riktigt trevlig.

Som vanligt händer allt på en gång. Jag har ju vetat att Karin skulle komma till Malmö snart och sett fram emot mötet, men när Karin aviserade sin ankomst denna helgen var det redan för sent, jag hade en liten tripp till Göteborg inbokad fredag-lördag. (Nej! Jag var inte där för att se melodifestivalen!!) Jag som aldrig är särskilt uppbokad på någonting… Det är så typiskt. Jag är glad i alla fall att vi fick till en liten träff idag. Bättre lycka nästa gång! :-)

Göteborgarna verkar inte ha så stor koll, i alla fall inte om man ska döma av vår korta vistelse. Katarina som bokat biljetterna hade blivit uppringd på fredagsförmiddagen med frågan var vi blev av. De väntade oss klockan 10 med kaffe och mackor. Konstigt, för vår ankomst var beräknad till 15:30, vilket stod i bokningsbekräftelsen och fikat var beställt till lördag förmiddag. Nåja, det var ju inget stort problem.

När alla anslutit till sällskapet begav vi oss, i Göteborgs obligatoriska regn, till vårt bokade bord på restaurang Grill del Mundo. Trodde vi. Att vi hade ett bokat bord alltså. Det visade sig nämligen att vårt sällskap inte fanns registrerat i deras bokningslista, trots mailande fram och tillbaka om menyn. Den fantastiskt trevlige servitören tog det med ett leende och lotsade oss till ett ledigt fönsterbord och uppmanades att överraska oss med både mat och vin. Vilket han gjorde med den äran! Jag har väl aldrig mött en gladare och trevligare servitör – här snackar vi om en kille som verkade älska sitt jobb. Jag har nog heller aldrig ätit något så gott.

Till förrätt fick vi halstrad tonfisk, något jag aldrig ätit förut, men mer än gärna äter igen. Till det serverades ett utsökt vitt vin. Vilket? Har ingen j**a aning, men gott var det. Därefter kunde vi välja mellan lamm och ankbröst. Jag är inte så förtjust i lamm, så det var ett enkelt val. Till min stora förvåning hade ankbröstet ben. Det visade sig vid en närmare granskning vara ett anklår. Men vilket anklår det var!! SÅ gott! Det var så mört att man nästan inte behövde tugga och såsen, jag säger bara YUMMY! Katarina tyckte för övrigt att ankbröstet, som visade sig vara ett anklår, passade mig perfekt som inte har en enda kroppsdel på rätt plats. Jag kan inte annat än hålla med. :-) Desserten bestod av en chokladfondant med grillad ananas, färska bär och sorbet. Eller glass som det visade sig när det serverades, sorbeten var slut. Trots alla fel på vägen så blev det helt rätt ändå. Jättegott och en mycket trevlig kväll.

Lördag förmiddag var vikt för möte och sen var det dags att bege sig hemåt igen. Innan min avfärd i fredags morse hade jag en dispyt med min käre son, som har vissa tendenser till bekvämlighet. Han har ju fått en del gener från sin andre förälder också. Dispyten resulterade i att han fick i uppgift att städa hela lägenheten under min frånvaro och dessutom fixa middag till lördag kväll. Det tyckte jag var en bra deal. :-) Så när jag kom hem lördag kväll, sådär lagom mosig i huvudet, behövde jag inte tänka på någonting.  Det var bara att sätta sig i soffan med ett glas vin och låta sig skämmas bort.

För att knyta an till melodifestivalhelvetet så är det något jag aldrig kommer undan. Här finns nämligen en tradition sen Bertil var liten. Dessa sex veckor är heliga för honom och hans kompis, även om de vid det här laget väl har tröttnat lite. Men traditioner är till för att hållas, så festivalens sex veckor är lördagskvällarna deras. Sen ser vi inte kompisen förrän nästa års mello. Jag härdar ut, det finns ju ändå inget annat på TV en lördagskväll.

I morgon är det en annan dag, dags för ännu ett (meningslöst?) möte med AF och FK. Spännande. Eller inte. Regna ska det visst göra hela dagen också, så det blir ju kul.

Annonser

2 thoughts on “Allt på en gång – igen

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s