Sightseeing i tjocktarmen

Det är inte ofta man får vara med om en guidad sightseeingtur inuti tjocktarmen. Idag hade jag dock förmånen att få vara med om det. Spännande!

Klockan ringde redan 6:30. Jag måste ju upp för att dricka min sista dos laxermedel i tid så det skulle hinna rinna igenom systemet innan det var dags att ge sig av. Jag tänker inte gå in på detaljer kring det, kan bara säga att jag är glad att jag var uppe tidigt. Efter ett par timmar hade magen lugnat sig och allt runnit igenom. Jag hann till och med slumra en timme på soffan innan det var dags att ge sig iväg.

Ystad lasarett ligger på gångavstånd från stationen, det tog nog inte mer än 10 minuter att promenera dit. Eftersom jag inte litar på Skånetragiken åkte jag i väldigt god tid och kom fram en hel timme för tidigt. Men hellre det än att komma med andan i halsen för att tåget varit försenat. En liten ilning gick genom kroppen när jag kom upp till våning fyra och gick mot väntrummet, jag passerade nämligen flera dörrar med texten cytostatikabehandling. Det väckte en del mindre trevliga minnen. Tur jag inte är av den känsliga typen.

När jag blev inkallad fick jag ett par vita sjukhustrosor i min hand, lagom stora till Tomten tror jag. Där gjorde de en rejäl felbedömning tänkte jag och höll på att stoppa båda benen i samma hål. Ja så stora var de, ett par hängslen hade inte varit fel. Sen fick jag lägga mig på britsen och den sedvanliga nålen stacks i armvecken på mig. Jag fick frågan om jag ville ha smärtstillande före, eller om jag ville vänta tills det började göra ont – det var ju inte säkert att det gjorde ont. Jag tyckte det var bäst att förebygga all smärta i den mån det gick, så jag fick mig en dos morfin.

Lite lullig i pannan fick jag sen lägga mig på sidan och nu framgick det varför trosan var av storlek extra large. Den skulle nämligen sitta kvar på mig för att jag inte skulle känna mig naken, så de behövde stora öppningar i benen för att kunna tråckla in den långa slangen med kameran.

Med eller utan trosor, jag tror ärligt talat inte det spelar någon roll, man känner sig oerhört utlämnad och synnerligen osexig. Nu började en resa som var både spännande och obehaglig. Framför mig fanns en stor datorskärm där jag kunde följa kamerans väg upp för tarmen – i färg! – samtidigt som läkaren förklarade vad jag såg. Det kändes stundtals inte särskilt mycket, stundtals kändes det som värsta magknipen. Vid min sida hade jag sköterskans arm jag fick hålla i och jag tror hon fick några blåmärken med sig hem. Men allt som allt var det ändå uthärdligt, troligtvis tack vare morfinet de sprutat in i mina ådror. Allt var över på 10 minuter ungefär och resultatet var bra. Det fanns ingenting där inne som inte ska vara där. Tarmen är frisk och jag kunde dra en lättnadens suck.

På frågan om jag fick äta nu löd svaret ”Du kan äta en lätt frukost”. Frukost? Jag hade tänkt mig pizza förklarade jag. Då blev hon lite skrynklig i ansiktet och skakade på huvudet. Pizza kunde hon inte rekommendera just nu. Så än en gång blev jag lurad på min pizza. Jag lullade ner till cafeterian på sjukhuset och åt en räkmacka istället. Det var också gott. Sen lullade jag ut och strosade runt lite i Ystad. Såklart glömde jag få mina papper ifyllda om reseersättning, men skit samma. Jag är frisk och jag är nöjd med det. :-)

Annonser

4 thoughts on “Sightseeing i tjocktarmen

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s