På egen hand

Idag börjar den stora utmaningen för mig. Jag står inte längre under sjukgymnastens beskydd utan är numera ensam ansvarig för att min påbörjade träning fortsätter på utstakad väg. Efter 19 övervakade träningspass anses jag nu kompetent nog att självmant gå till gymmet och fortsätta träna på egen hand. För detta belönades jag idag med mitt livs första tagg till ett gym. Nu gäller det att förvalta den väl, jag har nämligen fri tillgång till gymmet i tre månader helt utan kostnad.

gym-tag

Min plan att fortsätta på inslagen bana med två pass i veckan dissades förstås direkt av sjukgymnasten, som tyckte att jag som är arbetslös kan gå fem gånger i veckan. Eller åtminstone tre gånger. Det är ju inte så att tid saknas påpekade han. Och det har han förstås helt rätt i. Lika gärna som man har en tid att passa till ett jobb, kan man sätta tiden för träning. Varje vardag klockan 10:00. Typ.

Det låter så himla bra när man sitter där på sin stol och lyssnar på sjukgymnastens goda råd, jag känner ju dessutom att träningen gör nytta för mig. Jag har en helt annan ork och även om jag inte har en sex-pack på magen, så har jag helt klart fått en bättre hållning. Men jag känner mig själv och vet att jag har dålig självdisciplin i den här frågan. Sånt här har en tendens att rinna ut i sanden och ursäkterna för att inte ”hinna” är många och uppfinningsrika. För att råda bot på det fick jag därför med mig ett recept hem. Ett recept på träning där jag ska skriva upp alla träningstillfällen och ta med och redovisa om tre veckor. Och som grädde på moset lade han till promenader 2-3 gånger i veckan. Jag började storstilat idag. Först 50 minuters träning och sen två timmars promenad i det vackra vädret. Det känns som att jag har fyllt min kvot för flera dagar nu. :-)

Nåväl, i morgon har jag dels ett möte inbokat på förmiddagen, vilket innebär 2×30 minuters uppfriskande promenad, och dels en tid hos kiropraktorn på eftermiddagen. Han håller till på samma ställe som gymmet, så då finns ingen ursäkt att inte träna. På onsdag hade jag tänkt träna i vilket fall som helst, så det blir en rivstart på mitt nya sunda liv. :-)

På torsdag tar det däremot stopp för då är det nämligen dags för bröstvårtorna att komma på plats. Jag hoppas innerligt att mitt önskemål om att få öronen i midjan borttagna står i journalen och att det blir utfört samtidigt. Det är liksom det jag längtar mest efter och jag skulle bli mycket besviken om det inte blir något med det. Om det ska skäras i midjan på mig så antar jag att träningen får ta en paus, åtminstone en vecka. Och det anser jag är en fullt legitim ursäkt!

Onsdagens stora fotbollsmatch närmar sig. MFF möter PSG på Malmö Stadion. Som jag skrev förut är jag inte det minsta intresserad av fotboll. Jag tycker det är så segt, det går för långsamt för mig. Sen tycker jag inte om fotbollskulturen, med maskerade huliganer och tända bengaler, som dessa maskerade män av någon outgrundlig anledning kallar ”pyroteknik”. Ingenting kan väl vara så långt ifrån pyroteknik som ett nödbloss. Det är också så mycket hat inom fotbollen, allt går ut på att hata motståndaren istället för att älska sitt eget lag. Tacka vet jag bowling, där applåderar man gladeligen motståndaren efter ett bra slag.

Hur som helst, oavsett hur ointresserad jag är av fotboll finns det en kille jag är väldigt svag för och det är Zlatan. Det är stort, även för en fotbollsnovis som jag, att han kommer till Malmö och ska möta MFF. Jag har bestämt mig, om inte regnet öser ner så kommer de varma fulkläderna på och sen tar tanten här apostlahästarna ner till stan. Jag lär inte stanna för att se matchen, den känns ointressant, men jag vill uppleva stämningen. Jag hoppas på stor folkfest på torget, utan huliganer och bengaler. Eller andra terrorister…

Annonser

7 thoughts on “På egen hand

  1. Hej Else
    Känner igen mig jättemycket i det här med självdisciplin och träning är precis lika dan. Men du promenera och cyklar det gör inte jag för jag åker bil väldigt mycke så där är det bättre att inte ha bil. Jag vet att du inte har någon bil, det blir ännu mindre motion med den för ursäkten är många när man tycker lite synd om sig själv för man drabbats av bröstcancer. Speciellt nu när jag efter två år blivit drabbad igen och opererat andra bröstet. Nu väntar cytostatikabehandling nästa vecka det slapp jag förra gången eftersom den var hormonell då, men nu är det inte det inte den mest aggressiva cancern eller!!! man får vara glad för det. Vill bara säga igen att jag har haft så mycket nytta av din fina strukturerad blogg så tack för att du delar med dig. Skönt att din cancerresa äntligen börjar ta slut!
    Hälsningar Lena Törnlund Farsta Strand

    • Hej Lena! Visst är det så, vanans makt är stor och svår att bryta. Man får skriva in i almanackan att man ska gå och träna, promenera eller ta en cykeltur. Precis som man skriver in läkartider och annat. Det är ett bra sätt att komma igång.

      Så tråkigt att du drabbats igen… :( jädra sjukdom! Jag önskar dig lycka till med din cytostatikabehandling och hoppas du kommer lika lindrigt undan som jag gjorde, för det tycker jag nog trots allt att jag gjorde. Stor lycka-till-kram!

  2. Hej Else 😉 det var ett tag sen men har inte din mailadress …. hoppas att du får din önskan gjord jag fick det inte tyvärr 😠 men ska på dom igen när jag får tid för tatuering 😉 men att få nya vårtor var ett litet ingrepp som gick snabbt . Du får gärna maila mig så jag får din adress puss o kram Åsa

  3. Nääää, nu måste jag få lägga in mitt veto! Det får vara måtta på spridandet av fotbollsfördomar.

    1. Maskerade huliganer och bengaler tillhör INTE fotbollskulturen!
    Det är en avart som på sin höjd något hundratal slynglar – vilket motsvarar mindre än 0,5 % av åskådarna på ett fullt stadion – ägnar sig åt och som ska fördömmas alla dar i veckan. Dessbättre eldas det allt mer sällan. Det här med Champions League har fört det goda med sig eftersom den vida beryktade Hexenkessel, dvs stämningen på Malmö New Stadium (som det heter i CL-sammanhang eftersom Swedbank inte sponsrar då), skapas utan så mycket som ett tomtebloss. Argumentet att eldandet bidrar till hög stämning föll därmed platt en gång för alla.

    2. Allt går definitivt INTE ut på att hata motståndaren!
    Såväl tränare som spelare hyllar supportrarna i alla tonarter, det hade de knappast gjort om publiken inte hejat på laget utan bara hatat motståndarna. Kommentatorerna i TV nämner vid varje match hemmapubliken och den fantastiska stämningen. De pratar ofta om hur stor betydelse den har för lagets framgång. Det hade de knappast gjort om publiken ägnat sig åt att hata motståndarna.

    Det är oerhört mycket passion och frustration inblandade när det spelas fotboll och liksom i alla andra sammanhang så finns det människor som har svårt att hantera starka känslor. Det är inget unikt för fotbollen.

    Nä Else, säg som det är, du är bara avundsjuk för att jag har biljett till på onsdag och det har inte du ;)

    • Trodde väl aldrig jag skulle vara intresserad av en biljett till en fotbollsmatch, men där vill jag nog ge dig rätt. Lite avis är jag allt. :-) Vad gäller huliganer och fotboll kan jag väl bara säga att det är som i resten av samhället, en liten klick som förstör för den skötsamma massan. Det är dock den lilla, maskerade, klicken som måste lotsas till stadion under polisbevakning som vi icke fotbollsintresserade lägger märke till. Den lilla klicken som anser sig ha rätten att förstöra för tusentals andra. Den lilla klicken som är arga redan innan matchen startar, den lilla klicken som hatar motståndaren och vrålar hatramsor. Den lilla klicken finns inte i bowlingen! :-)

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s