Livet går vidare

Börjar så smått hämta mig från den stora tragedin att inte ha gått i mål denna gången heller. Jag överlever naturligtvis. Ingen dör av lite motgångar, men nog är det så att en liten bit av själen dör varje gång när motgångarna inte uppvägs av några framgångar. Den där positiviteten att allt ordnar sig får sig en törn igen och till slut känns allt bara hopplöst. Hittade ett citat som Moder Teresa ska ha sagt som träffade mig rakt i hjärtat:

I know God will not give me anything I can’t handle. I just wish that He didn’t trust me so much”

Sverige har stannat – det är semestertider – men livet går vidare. Man anpassar sig till situationen, sån är människan funtad. Jag försöker att inte tänka framåt. Tar en dag i taget och försöker göra det bästa av den. Ingenting kommer att hända den närmaste månaden i vilket fall som helst. Här nere i Skåne har vi åtminstone sol och sommar, för min del just nu en perfekt sommar, med runt 20-22 grader. Det räcker för mig, då kan jag vara i solen utan att svimma, jag behöver inte söka skugga för att överleva.

Eftersom min handläggare på AF anser att jag är psykiskt instabil rekommenderade hon mig att ta ett möte med deras arbetspsykolog. Vad gör en sån? Men visst, jag kände att det nog inte är läge att tacka nej till något mer hos den instansen just nu, så jag bad om en kallelse. Shoot, liksom. Vad kan gå fel?

Laddad till tänderna (med fyra A4-ark fullskrivna med dels mina senaste 2½ år i punktform och dels med de senaste två månadernas händelser på min arbetsträning) gick jag med bultande hjärta till AF och mötet med arbetspsykologen igår. Jag var redo för att stå på de anklagades bänk och hade förberett en dåres försvarstal. Det är inget fel på mig! Jag är bara stressad, frustrerad och orolig för min framtid. Typ.

Och så kommer han, arbetspsykologen. Med bruna ögon, lite välansat skäggig (ser ut att komma från typ forna Jugoslavien eller nåt) möter han mig med ett leende. Så öppnar han munnen och presenterar sig och låter precis som Mark Levengood. Och jag var såld. Vem älskar inte Mark Levengood?

Det blev en timmes mycket bra samtal. Inga tårar fälldes, inget anklagande, det var lugnt och sakligt. Han lyssnade, himlade med ögonen ett par gånger och verkade förstå. Efter 10 minuter sa han att det var länge sen han mött någon med så mycket energi, men att han samtidigt såg att jag inte mår bra. Fler poäng till Levengood. Han var så lyhörd och jag svävade ut därifrån som på små moln. Med hem fick jag ett frågeformulär ”Vägvisaren” som ska vara ett verktyg för att hitta rätt i yrkeslivet. Utvärderingen av den ska ligga till grund för vårt nästa möte som blir nästa vecka. Ett möte jag ser mycket fram emot. För jag är helt vilse i pannkakan nu och om detta frågeformulär på något vis kan visa mig rätt väg blir jag lycklig.

Eftersom jag varit sjuk med feber fyra gånger på två månader under min tid på förskolan har jag insett att jag nog inte har hälsan för att arbeta med barn. Jag har inte råd att vara sjuk så mycket! Även om man får räkna med att man åker på ett och annat när man utsätter sig för så mycket nya baciller på en gång, så känns det lite i överkant. Det har ju trots allt varit under vår/sommar och vi har varit ute i princip 80% av tiden.

Jag bad därför om en remiss för provtagning för att se hur det ligger till med mina vita blodkroppar. I vintras var värdena ju i lägsta laget inför operationen och det berodde på mina Letrozol, så jag tänkte att mina Exemestan kan ställa till med samma problem. Resultatet var att jag ligger inom gränsvärdena (som är 3,5-8,8) men jag ligger i den nedre träffen på 4,2. Min egna och högst personliga tolkning av detta resultat är således att jag är mer infektionskänslig än en som har ett värde på 7,7. Jag måste fundera både länge och väl på om förskolan verkligen är rätt miljö för mig, hur mycket jag än tyckte om att vara tillbaka bland barnen igen. Suck!

Det är en fasansfull situation att befinna sig i. Jag har jobbat hela mitt vuxna liv, har aldrig varit arbetslös. Har knappt ens varit sjuk! Det är inte många sjukdagar på mitt konto genom livet och så plötsligt är jag både sjuk och arbetslös i över två år. Jag vet inte hur man gör!

Men i morgon glömmer jag alla mina bekymmer för vi har även i år fått VIP-biljetter till årets galoppderby. Jag är inte ett enda dugg intresserad av galopp, som den traventusiast jag är, men med fri mat och dryck en hel eftermiddag/kväll kan jag stå ut med lite galopperande hästar. :-)

nallepuh

Annonser

2 thoughts on “Livet går vidare

  1. Hoppas du haft det trevligt på galoppderbyt!
    Det låter som om du har större chans att hamna rätt med hjälp av arbetspsykologen. Och du sitter i ett tufft läge där du inte har så många chanser kvar att välja rätt i arbetslivet. Jag skulle också vilja byta jobb och inriktning men inser att jag är på tok för gammal så det är bara att bita ihop och jobba vidare med mitt gamla kneg.

    Kramar från ett soligt och blåsigt Uddevalla

    • Galoppderbyt var riktigt roligt! Vi köpte en Harry Boy för 50 spänn och vann 519:-! :-) Nu har vi så det räcker och blir över till Åbergs på tisdag.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s