Stackars barn

Det är inte lätt att vara barn till en mamma som jag. Förra lördagen bjöd bowlingklubben till 50-års fest och Bertil gjorde allt han kunde för att slippa gå på den. Han är ingen festprisse direkt och tycker bara sånt är jobbigt. Till slut kom han på att han inte kunde gå för han hade inte råd. En ursäkt som är lätt att acceptera. Han drog en suck av lättnad – tills även jag, som har ett förflutet i styrelsen, fick en inbjudan. Det var svårt att tacka nej till det och eftersom man fick ta med sig en vän så valde jag att ta med Bertil. :-) Stackars barn!

Det kom sig så att vi hamnade vid olika bord, vilket var bra så han kunde umgås med sina klubbkompisar utan att ha mamma flåsande i örat. Vi fick god mat och det såldes lotter, där man själv fick välja vilket pris man ville ha om man hade turen att vinna. Jag hade den turen! :-) Kom fram till prisbordet och fick syn på en liter Baileys, jag älskar Baileys så jag behövde inte fundera vidare. När jag gick tillbaka till min plats hördes ett försynt buande från Bertils bord.

Lite senare vann en av killarna vid Bertils bord och gick för att hämta sin vinst. Jag såg hur han kom med ett kuvert som han gav till Bertil. Senare visade det sig att på prisbordet även funnits presentkort till Bowlingshopen… Såklart Bertil var besviken när jag tog flaskan och inte presentkortet. Vilken dålig mamma jag är. Förvånat frågade jag Bertil varför klubbkompisen gav honom presentkortet och inte behöll det själv. ”Äh, han är jätterik, han har eget företag” sa Bertil. Okey, men ändå, det var verkligen en trevlig gest! Det är härliga killar i hans klubb måste jag säga. Och plötsligt var det trevligt att vara på fest. :-)

Dagen efter var jag lite nyfiken på vad det var för företag och sökte på nätet. Jag hittade företaget och längst ner på deras hemsida stod att de söker extrapersonal som med kort varsel kan rycka in vid produktionstoppar. Så jag sa till Bertil att han skulle ta kontakt och kolla om det fanns något för honom. Nähä, se DET ville inte Bertil (heller). Så kan man inte göra. Det är pinsamt. Kanske senare, inte nu såhär direkt efter festen. Ursäkterna var många. Men han hade totalt missbedömt kraften i hans mammas vilja. Till slut, söndag kväll gick det iväg ett mail, måndag morgon fick han svaret att han kunde komma dagen efter klockan 7. Så nu har han jobbat fyra dagar förra veckan och ska jobba åtminstone tre dagar veckan som kommer och det kan säkert bli till mer, för där finns mycket att göra. Plötsligt var det inte så dumt att gå på fest. :-)

Det är ju en jäkla tur att han har en sådan envis och påstridig mamma! Hade inte jag tvingat iväg honom på den här festen hade vi aldrig (läs jag, för Bertil hade tydligen hört att de sökte folk förut men inte vågat göra sin röst hörd) fått nys om det här jobbet. I ärlighetens namn hade han inte haft några av de jobben han haft genom åren om inte jag varit så påstridig och sett till att ansökningar kommit iväg. Och ska jag vara riktigt krass hade han varken kunnat cykla eller simma om inte jag ”tvingat” honom en gång i tiden, för det ville han naturligtvis inte heller och hans pappa bara ryckte på axlarna och sa ”jamen han vill ju inte”. Stackars barn.

Själv har jag nu varit på min nya arbetsträningsplats i två veckor. Inledningsvis har jag skapat ordning bland papper och pärmar, men både torsdag och fredag har jag varit i barngrupp. Det har gått över förväntan bra, jag har njutit av varenda minut. Jag har det fortfarande i mig och barnen är ju så charmiga. Jag känner att jag äntligen kommit hem. Det är på förskolan jag hör hemma, här kan jag vara mig själv. Det är så himla roligt och det verkar vara god stämning bland personalen. Jag känner mig välkommen. Chefen ringde fredag eftermiddag för att ge mig beröm, det värmde! :-) Nu ska jag vara i barngrupp de närmaste veckorna, stationerad bland de små, men fungera som en pooltjänst och rycka in ifall det behövs hjälp på någon annan avdelning. Det känns hur bra som helst!

Annonser

4 thoughts on “Stackars barn

  1. Härligt Else, hoppas Bertil fattar vilken fantastisk mamma han har! Skönt att du trivs så bra hoppas att det ska ge riktigt bra utdelning även för dig.
    Vårkramar från Stockholm!
    Karin

    • Tack Karin! Ibland känner man sig som en riktig satkäring, men när det ger frukt så må det vara hänt. Hoppas han en dag uppskattar att jag varit så påstridig. Men hur som helst kan jag med gott samvete en dag lämna denna jord med vetskapen att jag gjorde mitt allra bästa. :-)
      Kram!

  2. Oj! Det kan man kalla God utdelning gällande festen. ..kul!
    Vad härligt det låter med jobbet. Man blir glad av barn. ..

    kram Annika

    • Precis, festen blev som ett litet Kinderägg, tre överraskningar i en. :-) Känns så skönt att han fått ett jobb och en inkomst. Nu är det bara jag kvar…
      Kram på dig med!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s