Tillbaka till rötterna

När jag var tonåring och skulle välja till gymnasiet visste jag precis vad jag ville bli. Jag ville jobba med barn. Mamma blev förskräckt och utbrast ”Det klarar du aldrig, det är inget för dig!”. Istället tyckte hon att jag skulle gå ekonomisk linje, för ekonomi har man alltid nytta av. Jag har alltid varit ett lydigt barn och gjorde som mamma sa och genomled två år med företagsekonomi, debet och kredit, stenografi, kontorskunskap och annat fullkomligt meningslöst.

När jag gått ut gymnasiet gick jag, som så många andra, till arbetsförmedlingen. På den tiden fanns det något som hette beredskapsarbete, en form av betald praktik inom offentlig verksamhet under sex månader. Man fick välja inom vilket område man ville jobba. Jag tilldelades en sådan plats – på förskola. Mamma tog sig för pannan.

Sex månader senare gick jag till socialförvaltningen och sökte jobb som barnskötare. Vi pratar om en tid då det var lätt att få jobb även utan utbildning, mina sex månaders praktik räckte bra som referens. Och på den vägen är det. Jag började som springvikarie under drygt ett år, innan jag till slut hamnade på den förskolan som skulle bli min arbetsplats – och mitt andra hem – i nästan 20 år, minus föräldraledigheten. I samband med att jag skulle bli fast anställd fick jag även en barnskötarutbildning betald av kommunen. Mamma hade för länge sen insett att hon hade fel. :-) Jag klarade det visst och det var absolut något för mig.

När jag själv fick barn började jag dock tvivla på om jag ville fortsätta resten av mitt liv på förskolan. Det kändes fel att lämna min egen son till dagmamman för att sen gå och göra allt roligt med andras barn. Så jag sökte inledningsvis in till kunskapslyftet för att komplettera med tredje gymnasieåret. Sen gav det ena det andra och innan jag visste ordet av hade jag gått några terminer på Komvux och utbildat mig till informatör på folkhögskola. Fick ett graviditetsvikariat på en kommunikationsavdelning, men när det tog slut sade jag upp mig från Malmö stad, på vinst eller förlust. Kort därefter fick jag jobb som marknadsassistent. Det kändes helt rätt, då. Bertil var liten och jag kände att han inte skulle behöva dela sin mamma med en massa andra barn.

Idag känns allt annorlunda. Bertil är vuxen och jag har för länge sen insett att jag inte är någon kontorsråtta. Jag saknar livet på förskolan, barnen och att arbeta i arbetslag. Det var min dröm en gång och det passade mig alldeles utmärkt. Nu vill jag se om jag fortfarande har det i mig, om jag orkar och kan. Det är 15 år sen sist, men jag tror jag har något att bidra med med min bakgrund. Inte bara som barnskötare men även inom kommunikation. Min nästa arbetsträningsplats kommer därför att vara på en förskola. Det blir spännande att se vilken.

Annonser

One thought on “Tillbaka till rötterna

  1. Härligt att du kommit fram till ett beslut, vägen dit är alltid krånglig. Ser fram emot att höra mer om hur det kommer att kännas. Tror du är en fantastisk förskolelärare.
    Kramar från ett halvsoligt Stockholm, nu väntar vi på solförmörkelsen 😄
    Karin

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s