Liverapport från rum 13

Jag startade den här ofrivilliga resan på plastikkirurgen för två år sen och har nu rullat in på perrongen till ändstationen. Det är dags att stiga av detta fördömda cancertåg. Jag har fått ett enkelrum, ”en suite” som det så fint heter. Det vill säga med egen toalett och dusch. Tydligen enda rummet på avdelningen med båda dessa faciliteter. Fick veta att man vill ha oss DIEP-patienter i enkelrum för vi ska kollas ofta hela första natten och efter det behöver vi vara för oss själva så vi kan vila upp oss. Jag klagar inte, det är jätteskönt att slippa dela rum. På rummet finns även en TV – med fem kanaler… Tur jag har datorn denna gången.

Det måste vara något fel på mig för jag känner mig helt lugn. Däremot verkar det som att många i min närhet håller på att få nervösa sammanbrott inför morgondagen. Inte Bertil förstås, han är cool. En liten glädjeilning for genom min kropp i morse när jag satte på mig min BH med tillhörande protes. Det gick upp för mig att det var sista gången den skulle användas. Fatta, SISTA GÅNGEN!!! Det är en helt fantastiskt, underbar känsla. Ännu underbarare när jag för 15 minuter sen tog av mig den för sista gången. När jag kommer hem ska dessa BH:ar klippas i tusen bitar.

Nästan prick klockan 19 öppnade jag dörren till avdelningen, med Bertil vid min sida. Anmälde mig vid receptionen och bad att få checka in. Precis som när jag gick in på cytostatikamottagningen första gången skulle jag gå längst ner i korridoren. Med skillnaden att jag denna gången gick mot i ljuset. Det var en betydligt trevligare promenad. Rum 13, tur man inte är vidskeplig. :-)

Kvällen har rusat iväg. Det har tagits prover – då valde Bertil att lämna rummet. Lika bra det, de hade nog annars fått ge honom första hjälpen. Jag vet ingen som är så känslig för det här med stick och blod som han. Blotta tanken får honom att må illa. Sen fick jag en liten rakapparat med direktiven att raka bort allt hår under armarna och innanför trosan. Kan det vara för de inte vill riskera att jag får hår på bröstet? Nu har jag duschat med desinfektionsmedel och fått på mig Region Skånes sexiga trosor och nattsärk.

Sköterskan var här för en liten stund sen med min insomningstablett – tack för det! I morgon börjar dagen klockan 06 med ännu en dusch i desinfektionsmedel. Någon mat och dryck kan jag inte få. Jag som redan är hungrig, trots att vi tog ett par mackor innan Bertil gick hem. Vid 7-tiden kommer kirurgen och ska leka Picasso på min kropp. Sen antar jag att det bär iväg upp till operationssalen. Rakt in i dimman…

Om allt går enligt planen och inga komplikationer tillstöter ska jag vara tillbaka på avdelningen senast klockan 19 måndag kväll. Så det siktar jag in mig på. I värsta fall är jag inte tillbaka förrän tisdag morgon…

Nu är det nära! En lång väntan är över. Bara en natts sömn emellan.

sova

Annonser

4 thoughts on “Liverapport från rum 13

  1. Nu är du installerad och klar . Sov gott! Tänker på dig och väntar på uppdatering!
    Så skönt att ha eget rum.
    Bamse kram ♡ Annika

    • Tack Annika! Har sovit gott i natt. Tur det finns insomningstabletter. :-) Vaknade dock innan sköterskan kom. Nu ska jag in och desinficera mig i duschen igen, sen är det bara att vänta på läkaren. Det börjar pirra lite i magen nu.

  2. Skönt att du är lugn! Jag hoppas att jag också är det på torsdag, och det är en förhållandevis liten operation jag ska gå igenom.
    Sov gott och dröm sött! Jag ska tänka på dig hela dagen imorgon!
    Kramar
    /Sibylla

    • Nu börjar det pirra i magen lite. Och så kurrar det av hunger, men jag får varken äta eller dricka nu. Jisses det är nära nu… Mot dimman!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s