Ut med det gamla in med det nya

Likheterna mellan min julgran och mig är slående. De är båda vingklippta. Idag var det den stora städdagen, där julen åkte ut. Granen är nerklippt till oigenkännlighet, grenarna ligger i en stor plastsäck och stammen står naken på balkongen och ser bedrövlig ut. Som jag ungefär. Med skillnaden att det finns ett litet hopp för mig, medan granen aldrig kommer att bli sig själv igen. När jag ändå var i farten åkte både julgardiner och ljusstakar ner, något som annars brukar få vara kvar en bit in i januari. Dammsugaren har fått jobba hårt och jag med. Ingen galen Pop-i-Jul-skiva och dans denna gången, dock ackompanjerat till The Ark på hög volym, med en del falsksång på köpet. (från mig alltså) Det var uppfriskande att få ut allt det gamla och göra plats för det nya. En del frivilligt…

…annat högst ofrivilligt: Lätt uttråkad gäller det att hitta på något att sysselsätta sig med, så i onsdags frostade jag av frysen. I fredags eftermiddag var frysen död. :( Tur i oturen fanns det inte mycket i den för tillfället. Tur också att det är mitt i vintern, så det stora kylskåpet (balkongen) håller precis lagom temperatur för tillfällig förvaring av kylvaror. Däremot har jag tvingats till diverse storkok för att rädda det som räddas kan. Bertil har också fått laga till diverse grytor av sitt. Vi har gått om varandra vid spisen i helgen och nu har vi en massa burkar att lägga i frysen – när vi får ordning på den. Denna utrensning hade jag förstås gärna varit utan även om det är bra att ha lite färdig mat att plocka fram när man inte ids laga något nytt.

Det känns inte som att att 2015 har börjat så bra, hoppas det inte är ett dåligt omen för vad som komma ska. Jag har tyvärr väldigt svårt för att se framåt just nu. Någonting säger mig att det inte kommer att bli någon operation den 19:e januari. Förmodligen helt grundlöst, men ändå. Jag kan inte uppbåda någon förväntan, eller framtidstro. På något vis känns det som att mitt liv tar slut här någonstans. Ändhållplatsen närmar sig, men det finns liksom inget efteråt. Jag lever i ingenmansland.

I morgon (måndag) är det dags för näst sista etappen, den avgörande röntgen av buken. Det finns ingenting jag kan göra för att påverka utgången av den. Jag kan bara hoppas. Framförallt hoppas jag på ett snabbt besked, kanske redan på onsdag-torsdag. Jag har en teori i samband med det. Om koordinatorn ringer och meddelar svaret är allt lugnt, är det däremot läkaren i andra änden av luren är det kört. Men vad vet jag. Det enda jag vet är att när det ringer från skyddat nummer kommer mitt hjärta att slå hårt, handen kommer att darra och rösten kommer inte att bära.

Annonser

6 thoughts on “Ut med det gamla in med det nya

  1. Det kommer att bli ett positivt beslut. Det känns så. Håller tummarna! Förstår att det är jobbigt med ovissheten :(….
    Kram Else

  2. Jag kommer också att hålla alla tummr och tår, och känner med dig vet precis hur det känns när det står okänt nr på telefonen när den ringer. Men det kommer att bli bra besked det känner jag på mig även om du vacklar just nu.
    Stora kramar till dig och hoppas du får snabbt besked
    Karin

    • Tiden talar för mig denna gången för läkarna vill ju också ha besked eftersom op-datumet ligger så nära. Så oavsett resultat lär det i alla fall inte dröja särskilt länge. Och det är bra. Tror jag.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s