Vakuum igen

Håller som bäst på att försöka hämta mig efter Pers frustrerade inlägg för några dagar sedan. Det väckte verkligen en massa känslor till liv. Känslor jag stuvat undan i en mörk vrå för att överleva en period där jag konstant vägrat erkänna att jag varit sjuk. Känslor jag tvingats lägga band på för att orka fortsätta leva mitt liv precis som vanligt. Ekorrhjulet måste fortsätta snurra, någon måste finnas här i vår tvåsamhet och styra upp skeppet som gick på grund. Någon måste skydda min son för denna rädsla Per drabbats av. När man är 18 år är man inte mogen för att ensam ta ansvar för en cancersjuk mamma. Jag lovar dig Per, jag har haft liknande tankar som du, med skillnaden att jag inte behövt en främling på ICA för att locka fram dem. I min fantasi har jag boxat, sparkat, skrikit och strypt – om och om igen.

Just nu befinner jag mig i ett vakuum – igen. Mitt liv är placerat i kö, jag vet inte vilken plats jag har i kön. Det fanns ingen nummerlapp. Jag försöker så gott det går att ta en dag i sänder, istället för att som vanligt befinna mig minst fyra månader fram i tiden. Det går överraskande bra faktiskt! Jag känner mig hyfsat lugn och för första gången på hela den här tiden har jag kopplat bort oron för jobbsituationen. Jag har insett att just nu finns det absolut ingenting jag kan göra åt den. Det får helt enkelt vänta tills efter min operation.

I veckan har mina två kallelser till röntgen ramlat in i brevlådan. Det blir MR 29 december och CT 5 januari, så det gick ju relativt fort ändå. Naturligtvis har jag ringt koordinatorn på plastik för att meddela datumen och höra om de har en preliminär operationsdag till mig. Hon är väldigt tillmötesgående och trevlig, men hon har inte fått schemat för nästa år än så hon har inga besked att ge. Jag kommer att ringa henne igen och igen tills jag kan få ett besked. Måste ju kunna planera det lilla liv jag har.

Jag är nu för andra gången på paus från mina Letrozol. Denna gången på läkarens ordination. På måndag ska det tas nya blodprover och det ska verkligen bli intressant att se om det blir någon förändring vad gäller mina vita blodkroppar. Sen ska jag börja äta Letrozolen igen. Lustigt nog har jag denna gången samma symptom som när jag började äta dem, ont under fötterna och värk i lederna. Eller lustigt och lustigt, det var väl fel ord.

Och till sist något annat som inte heller är särskilt lustigt… snarare ganska tröttsamt. Vi har en tråkig ritual varje morgon (läs sen förmiddag) i vår familj:

godmorgon

Tack Katarina för bilden! :-)

Annonser

6 thoughts on “Vakuum igen

  1. Kära Else,
    Känner mig tagen av dina kommentarer och nästan lite rädd att jag ”lockat” fram dina demoner som du hade stuvat undan. Men med din stora självinsikt och kloka resonemang om din egen situation så är jag inte rädd längre. Du drar ett mycket stort lass Else, framtids oron om dig själv men också omtanken och den fina balanseringen med din son.
    Du är värd den största respekt !
    Kram
    ///Per

    • Vet du Per, ibland är det bara nyttigt att bli omskakad. Man blir påmind om vad som är viktigt i livet. Du ska ha stort tack! Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.

      Dina ord ger en insikt om hur det kan vara att stå vid sidan och inte kunna påverka. Om sorg, orättvisa och rädslan att vara den som blir kvar om det vill sig illa. Om denna enorma frustration och hjälplöshet som ingen kan sätta sig in i som inte varit där. Sättet du beskriver alla känslor – fullständigt avskalat och naket – går rakt in i hjärtat och jag tror att till och med den som inte själv är/har varit drabbad berörs av dina ord. Ditt inlägg visar på stort mod och gränslös kärlek. Karin är lyckligt lottad som har dig vid sin sida.

      Jag ser att ni fått tunga besked… tänker på er varenda dag.
      Stor kram till er båda!

  2. Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt bilden, för så där ser det ut hemma hos oss också….ja käraste Else, väntans tider är för jäkliga, men mötte en annan vän igår som fick sin operation uppskjuten till efter jul och var så glad att hon nu skulle få vara frisk och pigg under jul och nyår, och det är väl så du får tänka också, försöka njuta så mycket det går och samtidigt ringa och ligga på, för det vet både du och jag att vi tyvärr måste göra för att det ibland ska hända något. Det kommer att bli bra i slutändan, det är jag helt övertygad om.
    Varmaste luciakramar från ett snöfattigt Stockholm (trist men rätt skönt)
    Karin

    • Visst är det skönt att slippa vara skröplig över helgerna, även om det ju faktiskt var något jag själv önskat och siktat in mig på. Man skjuter ju bara eländet framför sig. Men jag är så glad över att de bestämt sig för att göra båda! Fast det hänger såklart på att det finns kärl så det räcker… det känns långt i från säkert i dagsläget. Ovisshet är ett jobbigt tillstånd. Och så det här med att inte kunna planera någonting alls efter helgerna eftersom jag inte har ett datum att förhålla mig till. Man hänger verkligen i luften nu. Kan inget annat än ta en dag i sänder och det är rätt skönt det med. Och så ringa och vara en JJ förstås. ;-)

      Så länge fattigdomen bara rör sig om brist på snö har jag inga problem att härda ut. För min del får snön gärna hålla sig borta för evigt.

      Solskenskramar till dig!

  3. Hej Else,
    Även jag blev tagen av Pers inlägg. ..så himla bra beskrivet och genomsyras av en kärlek som bär allt. .ja, vad vore vi utan varandra? !
    Nu står du på ”vänt” Else. Jobbigt att inte ha kontroll. ..men tiden jobbar framåt….snart är det din tur . Skönt att du släppt oron för arbetet inget du kan påverkas i nuläget. Var ledig och ägna dig åt dig själv. Ta sköna promenader och njut av den kommande julen. Då drar alla ner sig iallafall; ))
    Kram min vän.

    • Japp snart är det min tur… kan inte få det gjort fort nog nu! Är trött på min sargade spegelbild. Är trött på min plufsiga mage. Är trött på att hänga i luften. Vill ha det bakom mig så jag kan se framåt på riktigt. Men det är en lång väg att vandra, det är ju inte slut med operationen heller, men det känns ändå som en milstolpe. Just nu kan jag bara njuta av dagen, här och nu. Och just i dag skiner solen från en klarblå himmel. Lite efterdyningar av stormen igår, men på det stora hela en vacker dag. Ännu vackrare för oss eftersom de i förrgår äntligen tog bort våra byggställningar så nu kan man verkligen se ljuset.. :-)

      Soliga kramar från Skåne!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s