Still alive…

Igår hände något som aldrig hänt förut. Jag stannade hemma trots att jag mådde dåligt. Ja ”trots att”, för jag har aldrig någonsin stannat hemma för att jag mått lite dåligt. För att jag ska stanna hemma från jobbet krävs i normala fall feber, eller möjligtvis ett brutet ben. Det sistnämnda kan jag inte svära på för jag har aldrig brutit några ben. Däremot har jag opererat ryggen och gick till jobbet efter typ 3 veckor enligt devisen ”jag har lika ont hemma”. Men igår hände det alltså, jag stannade hemma för att jag hade en klump i magen, darrade och kände huvudvärken komma krypande. Jag satte ner foten! Guldstjärna till mig!

Idag var jag dock på plats igen, efter en liten avstickare till tandläkaren på morgonen. Det var nämligen dags för ett salivtest eftersom jag fortfarande är väldigt torr i munnen. Utan mina Salagen hade jag blivit tokig(are). Jag fick inte äta, dricka kaffe/te eller ens borsta tänderna innan, för jag fick på inget vis stimulera mina spottkörtlar. Bredde därför två mackor att ta med till jobbet, för frukost måste jag ju ha.

Tandläkaren gav mig en liten rostfri bägare, stor som en doseringsbägare man får på apoteket. Den enkla instruktionen löd ”under 15 minuter får du inte svälja utan ska spotta ut allt i bägaren”. Jag stirrade på tandläkaren och undrade hur jag skulle kunna sitta i 15 minuter utan att svälja. Tja, det är så det går till… så tidtagaruret sattes igång och jag satt med bägaren under munnen och väntade på att börja spotta. Och väntade. Och väntade. Sakta sänkte jag bägaren för jag insåg snabbt att här fanns inte mycket att spotta ut. Efter 15 minuter hade jag fyllt botten med cirka 1mm saliv. Muntorr var ordet!

Efter det fick jag en liten bit paraffin att tugga på. Det var inte så äckligt som det låter, som att tugga tuggummi utan smak. Jag fick tillbaka min lilla bägare och fick nu bara 5 minuter att spotta på under tiden som jag tuggade på paraffinet. På dessa 5 minuter blev bägaren halvfull!

Tandläkaren förklarade för mig att min vilosaliv – ja, det heter tydligen så – är extremt låg, långt under minimum. (Normalt vilosalivflöde = 0,25 – 0,35 ml /min. Jag låg under 0,1) Däremot är min stimulerade saliv helt normal. Det betyder i klartext att det inte är något fel på mina spottkörtlar, det är bara något som gör att det inte rinner till av sig själv. Så nu blir det remiss till antingen öron- näsa hals, eller reumatologen. Båda kan tydligen vara aktuella, hon skulle konferera med en kollega för att försöka utröna vilken som skulle passa bäst.

Där flög 1000 spänn ut genom fönstret, eller rann ner i spottkoppen kanske man ska säga. Det var dyra droppar. Hon bad nästan om ursäkt för priset när hon skulle ta betalt. Måste säga att jag är supernöjd med min nya tandläkare som finns på Kockum & Kockum i Malmö.

Sen begav jag mig till jobbet, lite lätt illamående. Men det var ju inte så konstigt, för vid det laget var jag hungrig. Väl på jobbet skulle jag bara fixa en kopp te och hamnade med en av mina kolleger ensam i köket. Och bröt fullständigt ihop. Tårarna bara strömmade nerför kinderna. Jag lyckades ta mig samman och gick upp för att äta mina mackor och jobba undan lite saker jag hade liggande. Då kom huvudvärken krypande. Två Alvedon gjorde ingen som helst skillnad och när arbetsdagen var slut, hade jag en hel tomteverkstad hamrande i huvudet. Tomtar på loftet fick en helt ny innebörd.

Efter ytterligare ett par Alvedon och en trevlig lunch hos en väninna, fortfarande med en dundrande huvudvärk, cyklade jag hem och lade mig i soffan. Inte förrän då släppte huvudvärken och sen har jag bara legat där hela eftermiddagen och kvällen. Jag inser nu att jag är slut. Inte utbränd, men väl lite vidbränd som en annan väninna sade som själv precis säckat ihop av utmattning. Ett himla bra uttryck tycker jag. :-)

Jag tänker stanna hemma resten av veckan nu! Lyder alla goda råd och lyssnar på min kropp. Måste samla krafter och vara på topp när jag ska opereras. Det är dags att ta hand om mig själv och sluta vara ”Bror Duktig”. Bättre sent än aldrig.

Annonser

4 thoughts on “Still alive…

  1. Även ”gamla” hundar kan lära sig att sitta, det är aldrig försent även för oss överlojala människor. Var riktigt stolt över dig själv som vågar ta ett steg tillbaka och andas lite, det tror jag du behöver. Stora energifyllda kramar skickar jag till dig käraste Else! <3

  2. Bra Else! Att du lyssnar på kropp o själ och fattar ett beslut som kan vara helt nytt för dig. ..lider själv av ” Bror Duktig” syndromet..men du ska ladda inför operation nu..
    Dyra pengar hos tandläkaren där! ! Men viktigt att det följs upp. Skönt att du litar på tandläkaren.
    Nu ska jag ut med stavarna, fantastiskt fint höstväder här i Uppsala. !
    Kram/ Annika

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s