Från Letrozol till Tamoxifen

Idag har jag rastat soppåsen! Hjärnan har än en gång varit iväg på en av sina hemliga utflykter till okänd ort, samtidigt som kroppen desperat försökt få det dagliga livet att fungera. Resultatet var att jag kom ner till soprummet utan nycklar och fick ta soppåsen med i cykelkorgen till onkologen. Dock fick påsen stanna där under mitt läkarbesök :-)

Det kanske kan tyckas att jag bara gnäller över krämpor, men så är det inte! Jag gnäller inte, jag gnäller aldrig. Eller jo, ibland, muntorrheten är verkligen påfrestande. Men jag ”gnäller” inte för min egen skull, för att man ska tycka synd om mig. Här finns inget att tycka synd om, jag mår förträffligt på det stora hela. Alla har krämpor av olika slag, det är inte unikt för mig på något vis. Jag skriver om mina för att jag vill förmedla sånt som kan uppstå i samband med den behandling jag fått och får, eftersom jag vet att andra söker efter information om just sådant och många hamnar här. Kan jag med mina inlägg skänka någon enda där ute tröst i sin situation eller hjälpa med tips är jag glad.

Det fanns en tid när jag själv satt och letade efter information (letar fortfarande ibland) om än det ena än det andra i samband med mina behandlingar och det har inte alltid varit lätt att hitta svaren på mina frågor. Det mesta av värde har jag hittat i diverse bloggar, tyvärr slutar många blogga när behandlingarna är över och det finns väldigt lite information om vad som händer sen – för det finns alltid ett ”efter”. Min största källa till information när jag stod inför min första cytostatikabehandling var Knutjävlen som har legat några månader före mig på sin resa och som berättat mycket ingående hur hon mått av sina behandlingar.

Mitt mål med bloggen är således varken att vara gnällig eller att berätta om hur himla kul mitt liv är, vad jag äter och vem jag umgås med, det kan knappast intressera den stora allmänheten. Målet är att innehållet i första hand ska vara informativt rörande bröstcancer, behandlingar och biverkningar – och på senare tid även frusen skuldra. Att det sen dimper ner ett och annat av det privata slaget emellanåt får ses som ren bonus. Jag bjuder gärna på mig själv och mina tillkortakommanden, med humor kommer man långt.

Åter till besöket hos onkologen angående muntorrheten…
Mina förhoppningar om att få någon dundermedicin utskrivet grusades, det finns inget annat än det jag redan har testat. Orsaken kan vara Letrozolen, dock är det en väldigt sällsynt biverkning. Såklart det är, jag är ju en väldigt sällsynt typ av kvinna, så det passar bra. :-) Orsaken kan också vara en annan bakomliggande sjukdom. Inledningsvis ska nu mina Letrozol bytas mot Tamoxifen, för att se om muntorrheten försvinner. Gör den inte det, ska det utredas om det finns någon annan sjukdom som ligger och tickar i bakgrunden. Självklart gör det inte det!

Har precis läst igenom bipacksedeln för Tamoxifen. Förutom att läkaren talade om att de ger en ökad risk för blodproppar finns det – som alltid – en lång lista på mindre roliga biverkningar. Naturligtvis får alla inte dem, men de kan ju vara bra att känna till. Förutom en ökad risk för blodpropp kan de också sätta ner immunförsvaret. Huvudvärk, illamående, ”övergående cirkulationsstörningar i hjärnan” (HU!) muskelvärk och förhöjda levervärden är vanliga, vilket innebär att mer än en av 100 drabbas. Undrar vad de menar med det, kan ju vara allt från 1-99 egentligen. Mycket vanligt är hudutslag och vätskeansamling och mindre vanligt/sällsynt är cancer i livmodern, gulsot och leversvikt, med mera, med mera… Letrozol eller Tamoxifen är som att välja mellan pest eller kolera.

Man utsätter sig med andra ord för väldigt stora risker för att minska riskerna för återfall i bröstcancer. Jag vet inte vilket som är att föredra, en blodpropp, leversvikt eller en tumör i andra bröstet / metastaser på annan plats. Vi får väl se om Tamioxifen löser problemet med muntorrheten i första hand, men det kunde dröja upp till en månad innan jag märker det menade läkaren.

Utflyttad
För övrigt kan nämnas att jag nu har flyttat! Fast inte så långt. Mitt liv är som vanligt under sommarmånaderna utflyttat till balkongen. :-) Jag vet inte vad jag skulle göra utan min balkong, bosätter mig där när temperaturen tillåter det och är i princip endast i lägenheten för att laga mat och sova. Har inte ens haft på TV:n i veckan och datorn står mest till pynt. Jag får äntligen välbehövlig datorfri tid. Har precis lärt mig Sudoku och sitter djupt försjunken i det i timmar ibland. Det är avkoppling och jag njuter av tillvaron. Det gäller att passa på så länge jag har mina korta arbetsdagar, man vet aldrig när det förändras…

Annonser

2 thoughts on “Från Letrozol till Tamoxifen

  1. Jag känner igen mig i rollen som den förvirrade professor Krall på frigång! Hjärna är ett överskattat organ, endast för de som orkar att tänka… ;-)

    Muntorrheten är en vanlig biverkning av aromatshämmare och jag kände av det ganska omgående efter att jag började ta mina. Men du tog dessutom Saroten som förvärrar det så du la inte märke till det. Hoppas Tamoxifenet hjälper dig. Men jag håller med dig, onkologerna förhindrar bara cancern, dom skiter i vad händer sedan!

    Gôtt att du kan leva på balkongen, här i Bohuslän blåser det så kallt att vi får vänta ett tag. Men den som väntar på något gott….

    Kramar från ett blåsigt Bohuslän
    /Sibylla

    • Lite muntorr har jag ju varit hela tiden, men det har varit uthärdligt, nu har det eskalerat och jag har bokstavligen varit som ett sandpapper i hela munnen i över en månad och på slutet även i halsen. Det går inte att beskriva.

      Det värsta är ju att en del av biverkningarna kan vara andra cancersjukdomar som muskeltumör i livmodern, cancer i livmoderslemhinnan, äggstockscysta, livmodercancer. Kanske man borde operera bort hela innandömet?

      Man undrar ju vilken risk som är störst, att få metasatser efter bröstcancern eller nya cancersjukdomar. Sådana här allvarliga biverkningar fanns inte med Letrozol! Även om jag är typen som inte brukar oroa mig, måste jag säga att jag blir alldeles matt.

      Med de alternativen kan man ju lika gärna sluta med tabletterna och låta naturen ha sin gång. Typ.

      Här blåser också för det mesta, men inte på min balkong. :) Hoppas ni snart får lite värme!

      Kram!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s