Varför är det så svårt?

Vad är det som gör att det är så svårt att skapa nya vanor? Hur man än anstränger sig så ramlar man ner i samma gamla hjulspår som tidigare och spåren blir djupare och djupare och därmed svårare att ta sig ur. Vad pratar jag om? Träning såklart. Jag hatar att träna. Jag hatar att svettas. Jag tycker träning är en tidstjuv, även om tid är det enda jag har gott om för tillfället. Och då ska det i ärlighetens namn nämnas att jag bara pratar om en halvtimmes lättare sjukgymnastik. Inget större än så och ändå är det så svårt att få in det som en rutin i vardagen.

Jag har fått ett litet program av min sjukgymnast för att träna och stärka mina armar. Fick välja själv om jag ville ha hemuppgifter eller om jag ville komma dit och träna i deras gym. Med kännedom om min brist på disciplin när det gäller sånt var valet inte så svårt, jag måste gå dit om det ska bli gjort. Vi gick igenom övningarna som antecknades på en lapp med mitt namn på som nu ligger prydligt i en låda. Sen kunde jag komma precis när jag vill, hur ofta jag vill, utan att boka innan. Redan där borde jag anat hur det skulle gå.

Jag gick ut hårt! Det här var ju enkelt. Bara att skippa min 40-minuterspromenad till jobbet tre dagar i veckan och istället ta cykeln för att passera sjukgymnasten på vägen och använda den insparade promenadtiden till träning. Den enda uppoffring jag skulle behöva göra var att åka hemifrån typ 20 minuter tidigare än vanligt. Lysande idé! På pappret. Redan första veckan, efter två pass, insåg jag att det blev alldeles för stressigt att hinna med på morgonen. Och ambitionen ”tre dagar i veckan” sprack redan där.

Efter första veckans misslyckande bestämde jag mig därför för att ta träningen på vägen hem istället. Två dagar i veckan kändes mer lagom. Och eftersom jag då inte har någon tid att passa på eftermiddagen tänkte jag att då behöver jag ju inte cykla. Resultatet blev att jag första dagen gick till jobbet på morgonen = 40 minuter, promenerade till sjukgymnasten på eftermiddagen = 30 minuter, tränade i 30 minuter och promenerade hem = 50 minuter. Sen svimmade jag i soffan resten av dagen. Därefter insåg jag att jag nog ska cykla de gånger jag ska träna.

De senaste två veckorna har det alltid funnits någon lam ursäkt till varför jag inte skulle ha tid att träna ”just idag” och resultatet har blivit att jag, med stor ansträngning, lyckats klämma in träningen en gång i veckan. Idag var en sån dag, ledig från jobbet så då fanns det liksom ingen ursäkt till varför jag inte skulle träna. Jag var i alla fall såpass flitig att jag promenerade dit. :-)

Nästa vecka ska jag försöka få till åtminstone två gånger. Jag lovar. Att försöka alltså, inte att det blir så. Men varför är det så himla svårt att få in nya vanor? Det är ju inte så att jag har tusen andra saker på gång.

Slutligen vill jag önska alla en riktigt Glad Påsk med denna sanslöst roliga video:

roliga_katter

 

Annonser

4 thoughts on “Varför är det så svårt?

  1. Ja, vanans makt är oändligt stor! Och ursäkterna för att slippa bryta dom kan vara både många och påhittiga. Soffan är trots allt en härlig plats att befinna sig i. :-)
    Jag har samma problem och kämpar också lika hårt för att komma ur de gamla hjulspåren.
    Många glada påskhälsningar från mig till dig och Bertil!
    Kramar från ett regnigt Uddevalla
    /Sibylla

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s