”Favorit” i repris

Den som kom på idén att persienner ska ligga utanpå fönstret skulle jag vilja ha ett snack med! Han (för det är garanterat en han) kan få komma hem till mig och städa. En utanpåliggande persienn är en dammsamlare utan dess like och dessutom hänger den och skramlar när fönstret är öppet så man inte kan sova. Ett utomordentligt fånigt påfund!

Och så var det dags igen
Min tidigare omnämnda frusna skuldra i vänster axel, som jag dragits med drygt ett år, är plötsligt som bortblåst. Från att inte kunna få handen längre än till början av skinkan kommer jag nu hela vägen upp förbi BH:n igen. Det gick på bara några veckor när det började lätta. Jätteskönt!

Meeeen… Det är vanligt att även andra axeln drabbas och givetvis har jag nu drabbats av samma fenomen i högeraxeln också. Det hugger i den så fort jag rör mig minsta lilla fel. Först kände jag en svag oro för vad som månne kunna finnas i axeln (det gör man per automatik när man en gång haft cancer) men det tog inte lång stund innan jag kände igen alla symptom; jag har svårt att ta av och på kläder, jag kan inte sträcka ut armen och den går inte att föra bakom ryggen. En riktig ”favorit” i repris med andra ord.

Axeln är röntgad för säkerhets skull och det finns ingenting där. :-) Positivt är att jag denna gången vet exakt vad det är och att det kommer att gå över alldeles av sig själv, om typ ett år… Fast det känns lite som om förloppet går fortare denna gången, från att det började göra ont till att armen inte gick att föra bakom ryggen tog inte lång tid, medan det dröjde flera månader med den andra. Hoppas att den tendensen håller i sig hela vägen. Det finns annars inget att göra för att påskynda läkningen, mer än att hålla sig i rörelse så gott det går. Det får ta den tid det tar. Tid har jag å andra sidan gott om. Positivt är också att har man väl haft en frusen skuldra kommer det inte tillbaka. Det är ju tur jag bara har två axlar, så när denna är över så kommer jag åtminstone inte att behöva gå igenom det igen.

Dags att gå vidare
Jag är nu på jakt efter en ny arbetsträningsplats. Inte för att jag inte trivs på SIC Designer,  för det gör jag verkligen, men jag skulle behöva utöka tiden och det finns inga möjligheter där. Jag har siktet inställt på att försöka komma till en kommunikationsavdelning inom Malmö Stad, allra helst på Förskoleförvaltningen. Det känns som att det skulle passa mig som hand i handske, med en tidigare yrkeskarriär som barnskötare och min nuvarande som kommunikatör. Vi får väl se om det går att ordna.

Annars har ju Malmö Stad många olika förvaltningar där var och en har sin egen  kommunikationsavdelning, nog borde det finnas någon som skulle kunna tänka sig lite extra hjälp. Naturligtvis går det bra på ett privat företag också. Målet är i alla fall att få komma någonstans där jag får jobba med kommunikation, text & grafisk form, så känner du till en kommunikationsavdelning i Malmötrakten som skulle kunna tänka sig ett par extra händer – gratis – under en period, så hör av dig! :-)

Måste säga att jag är så glad över att jag fick den arbetsträningsplats jag har i dag! Den kom som en skänk från ovan och räddade mig nog från att gå in i en djup depression. Jag behövde verkligen komma ut bland folk igen, få rutiner i min vardag, känna att jag gjorde nytta och skillnad. Jag mår dåligt när jag inte har något att göra och det är en fröjd när klockan ringer på morgonen (nåja, fröjd kanske var fel ord). Men Anna är en glädjespridare av sällan skådat slag och det blir sorgligt den dagen jag måste lämna den platsen. Tyvärr är det ett nödvändigt steg i min rehabilitering.

Tycker du det är kul att sy och vill ha ett nytt projekt att sätta tänderna i? Titta i så fall gärna in på SIC Designers blogg som jag byggt upp under min tid där. Just nu ska Anna starta en ”sew along” tillsammans med en gästbloggare, vilket innebär att alla som vill kan vara med och sy sin egen midsommarklänning under våren – tillsammans, men var för sig.

Annonser

5 thoughts on “”Favorit” i repris

  1. Kära Else, idag behövde jag ett gott skratt, så tack för det :-) och då talar jag naturligtvis om persiennerna och inget annat. Axeln hoppas jag du ska få ordning på och att det inte ska ta lika lång tid som den andra. Men framförallt hoppas jag att du snart hottar ett nytt och spännande jobb som kan leda till något ytterligare.
    Stor kram
    Karin

  2. Jo, jag skulle också vilja ha tag i personen som kommit på utanpåliggande persienner. Värre dammsamlare går inte att hitta hemma. Jag har insett att om jag ska behöva byta så får det bli rullgardiner.

    Skönt att din frusna skuldra har gett med sig, förstår att det är smärtsamt. Det är ju även hopplöst när man inte kan röra sig som man är van vid utan att det gör så ont.

    Du verkar ha gjort ett jättebra jobb på SIC, men jag förstår dig om du tycker att det blir för stillasittande. Jag har också ett jobb där man inte behöver röra sig många knop och det är faktiskt jobbigare än vad många tror. Kroppen gillar inte det. Jag hoppas att det går vägen för dig och att du får ett arbete som kommunikatör.

    Soliga bohusländska kramar
    /Sibylla

    • Ja det var ju en jäkla tur att den ena axeln hann läkas innan nästa satte igång, två frusna skuldror på en gång hade varit en för mycket. :-)

        • Ganska imponerande att du lyckades med det faktiskt! ;-) Fast det var bra, för då insåg jag att jag kanske måste förtydliga lite! :-)

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s