Två kilo senare

Undrar hur mycket mitt gips väger egentligen. Förvisso tycker jag det känns ganska tungt, men kan det verkligen stämma med de två extra kilo vågen visar sen jag vägde mig senast – i början av december? Eller är det alla Romerska bågar, nötter och annat gott som slunkit ner som har lagt sig som bomull runt magen? Snälla säg att det är gipset…!

Jag längtar till jag kan få ta av denna plåga, senast nyårsafton ska det av! För det första är det som sagt tungt (två kilo?), för det andra skaver det på armbågen, för det tredje har det blivit en vass kant nere vid handleden som också skaver, för det fjärde är det svettigt, för det femte har jag knappt några kläder som jag kan trä armen i. Listan kan göras ännu längre, men det räcker för att önska sig detta åbäke dit pepparn växer. Dessutom ska jag på möte med AF och min nya arbetsgivare nästa fredag och det ser inte så bra ut om jag kommer med armen i gips då, tror jag.

Ny dator!
Sen en tid tillbaka har jag varit ägare av ett presentkort på Elgiganten, med en för mig avsevärd summa pengar. Syftet har varit att köpa mig en ny dator, då den jag har nu lever på övertid och riskerar att dra sitt sista andetag precis vilken dag som helst. Jag har suttit och snurrat runt i datorernas värld på nätet hela hösten, utan att komma till skott. Det är ju så svårt, det känns som att vad man än bestämmer sig för så blir man lurad. Dessutom lyser det dumbom om mig när jag går in i en sådan butik. De kan lura på mig precis vad som helst. Men idag hittade jag en, vad jag tyckte, bra laptop på mellandagsrean. Jag verkligen avskyr att trängas på reor och undviker framförallt mellandagsrean, men nu jäklar skulle jag göra slag i saken!

Eftersom jag inte kan cykla just nu och inte orkar gå och bära en dator hela vägen mellan mitt hem och Elgiganten frågade jag Bertil vid lunch om han kunde tänka sig hjälpa mig att ta hem den på sin cykel. Visst kunde han det… En halv bok och en slummer i soffan senare (för min del) var han äntligen klar med sina bestyr och vi gav oss iväg.

Givetvis ansåg säljaren i butiken att den dator jag sett ut inte var bra nog till det jag behöver den till, så det blev en dyrare modell. Det är väl lite det som är deras grej med rean, sälj ut något billigt, men försök få kunden att köpa något helt annat när de kommer till butiken. Men å andra sidan räckte mitt presentkort ändå, så nu är jag stolt ägare av en laptop för första gången i mitt liv.

ny_dator

Än så länge inte ens uppackad ur sin kartong. Jag måste uppbåda lite mod för att sätta igång med att försöka få den att fungera. Återkommer förhoppningsvis med full redogörelse av detta äventyr inom kort.

Julafton
Som alltid blev julafton en mycket lugn tillställning. Ingen julmat i sikte, om man bortser från en liten sillmacka till lunch och ris à la malta till dessert – och massvis med choklad. Jag hade ju haft lite bry med inslagning av julklappar i år och huvudnumret var alldeles för stor att hantera. Dessutom kom jag fram till att även om jag fick hjälp med att packa in den skulle Bertil omedelbart definiera innehållet om jag lade den under granen och sånt tycker inte jag är så kul. Det var nämligen en stor väska på hjul med plats för tre bowlingklot. Så det fick bli skattjakt på den. Dessutom lade jag ner de flesta andra paketen i väskan, så det såg inte ut att bli mer än tre julklappar för hans del i år att döma av det som låg under granen. Jag gillar att luras lite på julen. ;-) Och jag älskar många paket. :-)

En av de tre som han fick först var min extra julklapp som jag inte var helt säker på att han skulle uppskatta. Han har nämligen inte önskat sig en sådan, men nog har jag sett att han behövde den och jag har länge undrat hur han har klarat sig utan. Förvisso har han inte mycket skäggväxt än, men nog behöver han raka sig och jag tror han har använt min i smyg, så det fick bli en elektrisk rakapparat. Han blev väl sådär lagom upphetsad över den… som jag misstänkte. (men han använde den i alla fall idag) Däremot blev det helt annat ljud i skällan när han genom diverse ledtrådar runt om i lägenheten hittade sin bowlingväska. Här kan vi snacka om upphetsning! Ååååh! Oooooh. Åååå så fiiiin! Hördes det utifrån klädkammaren. Han var nöjd och jag var nöjd, jag hade hittat ”DEN” presenten, ännu en gång. Lycka! :-)

I morgon ska han jobba med hockey VM och jag ska försöka aktivera hjärncellen och få igång min nya, fina laptop!

Annonser

2 thoughts on “Två kilo senare

  1. God fortsättning Else, låter som om ni trots eländet med gipset, haft en riktigt lyckad och mysig jul. Datorn låter alldeles utmärkt, haft en liknande på jobbet det senaste året, men nu ska jag också ha en ny igen…så det är bara att bita ihop och än en gång lära sig ett nytt operativsystem, men det brukar ju funka. Vi har ju trots allt hållt på med datorer sen 80-talet så nåt har man väl plockat upp under årens lopp :-).
    Kram på dig och Bertil!
    Karin

  2. God fortsättning på julen!

    Grattis till din nya dator! Håller med dig om att det är inte lätt att hitta den rätta datorn i den otroliga djungeln som finns. Jag bytte dator i våras för min 6 år gamla trotjänare var nästan slut, eller rättare sagt, tangentbordet hade mycket att önska… bland annat bokstaven M och B! :-)

    Du kommer att upptäcka att det är jätteenkelt att starta upp den. Har du trådlöst så plocka fram vad routern heter och lösenordet för den innan du startar datorn så förenklar du det betydligt för dig själv.

    Massor med kramar från Sibylla

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s