Besegrad

I lördags jublade vi över vår vinst. Det kan tyckas att 4500/skalle inte är mycket att hurra för, men för mig betydde det massor! Plötsligt kunde jag köpa den där extra julklappen, plötsligt kunde jag gå på stan och slippa tänka på varenda krona. Dessutom en arbetsträning att se fram emot efter alla helgerna. Julen såg ljus ut och jag var på ett strålande humör.

Bara några dagar senare välter jag, helt j**a onödigt, med min cykel och höger arm är paketerat i en gipsskena. Fönstren ser ut som F**n efter stormen Sven och jag har avsiktligt väntat med att putsa dem för att våra byggjobbare inte är klara med fönstren. Idag fick jag veta att de inte blir det innan jul heller… Sätta Bertil på det? Don’t tink so.

Granen står på balkongen och ska in i morgon. Bävar för alla hysteriska utbrott från den otålige sonen (VEM kan han ha fått det ifrån??) som ska få äran att klä den, för där kommer han inte undan! Inga julklappar är inpackade, det får Susanne göra på måndag när sonen ska till sin pappa för julfirande.

Måla ögonen med vänstern? HA HA HA, inte att tänka på. Inga kläder går att trä över den gipsade armen. Framför allt inga ytterkläder. Fick gå ner till ICA igår iklädd en munkjacka. Tur vi inte har vinterväder än! Det blir ful t-shirt på julafton. :( Och troligtvis beror denna spricka på de förb**ade Letrozolen jag äter, där en av biverkningarna är benskörhet. Måste se till att köpa kalciumtabletter för kommande incidenter. Jag är så jä***a trött på det här!

Igår lyckades jag hålla humöret uppe och klarade till och med att att fixa en mumsig äppelpaj med vänsterhanden, inför eftermiddagsfika med en bröstsyster. Idag har jag legat i soffan mest hela dagen, halvsovande och däremellan tittat på fåniga repriser av korkade TV-program. Jag ger upp! Jag erkänner mig besegrad. Jag orkar inte hålla humöret uppe längre. Det är ju tur att Bertil är så gammal som han är, för nu är det han som får stå för matlagning och alla andra hushållsbestyr på riktigt. Jag kan verkligen inte göra mycket i dagsläget. Nackdelen är att Bertil konverterat till vegetarianismen, en tro jag inte alls delar. Fördelen är att det idag inte gör lika ont som igår och jag har sluppit den tunga medicinen.

Som grädde på moset hade köket kunnat brinna upp idag, då ingen av oss blåste ut de levande ljusen i takkronan. När Bertil gick ut i köket för att diska ropade han ”det brinner!”… ”Jaha” sa jag och satt lugnt kvar i soffan. Inte förrän han ropade igen förstod jag att det var allvar. Då hade han släckt lågan, men det hade kunnat gå hur illa som helst. Och det värsta är, jag bryr mig inte… får titta på det i morgon.

Jag hoppas innerligt att detta läker bra och att jag inte får några bestående men. Men oavsett hur armen mår den 7 januari finns det inget som kan hålla mig tillbaka från min arbetsträning! De närmaste veckorna kommer min vänsterarm att tränas på allehanda ting och så fort jag inte känner någon smärta ska gipset bort! Sen ska högerarmen tränas upp så den fungerar normalt igen. Har redan fått tips från min fantastiske sjukgymnast.

Och Sune, den lilla råttan, följer Bertil som en hund. Jag räknas inte, känner mig mest i vägen.

Annonser

2 thoughts on “Besegrad

  1. Sån gräslig otur du hade med armen! Jag bröt själv högerarmen för två år sen och vet både hur ont och besvärligt det är med gips. Hoppas du inte ska behöva ha så ont och att du snart blir av med gipset. Skönt att du slapp operation i alla fall, det gjorde inte jag. Man blir rätt snart en riktig fena på att använda vänsterarmen kommer jag ihåg. Din envishet och vilja kommer ge resultat det är jag övertygad om. Sköt om dig!

  2. Jag tycker att du ska kräva att få kolla bentätheten och eventuellt få mediciner som motverkar det. Jag har funderat på det själv även om jag inte brutit något än och kommer att diskutera det på min ”ett-årskontroll”.
    I övrigt tycker jag inte att du ska känna dig besegrad. Du har verkligen kämpat och vet vad som gäller. Du behöver bara vila dig lite och när du känner dig lide piggare så spotta på gipset och gå vidare. Du har trots allt mycket att se fram emot.

    Massor av kramar från ett grått och trist Bohuslän

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s