Same procedure as last year

Idag var jag hos ortopeden och kan härmed konstatera att jag kommer att inleda 2014 lika storstilat som 2013 – på operationsbordet. Med den stora skillnaden att det inte ska amputeras fler kroppsdelar. Däremot ska stortån befrias från sin artros och jag kommer förhoppningsvis bli av med min smärta. På sikt. Om inte detta hjälper återstår en steloperation som sista utväg. Denna operation görs med lokalbedövning och är över på 20 minuter. På frågan om jag kommer att kunna cykla hem var svaret ett rungande nej – inte ens buss duger. Han vet inte vem han har att göra med. ;) Ska bara fixa ett par kryckor så ordnar det sig nog.

Mitt lilla anfall från förra inlägget gick över fortare än en häst travar. När jag väl duschat och klätt på mig tittade jag ut genom fönstret och insåg att regnet öste ner. Latmasken viskade igen i mitt öra; för blött att ge sig ut, för mörkt att städa. Jag lade mig därför i soffan och väntade på att både anfallet och regnet skulle gå över. Innan jag visste ordet av hade jag somnat och sov gott i över en timme. Sen återgick allt till det normala och det blev varken städat eller handlat.

Min ischokladkaka förvandlades i söndags till ischokladkaksmassaker – den föll i tusen bitar när jag skulle skära den. Smaken var det förhoppningsvis inget fel på, men jag kan lugnt konstatera att dylika övningar ska jag hålla mig långt borta ifrån. Hädanefter blir det köpekakor och godis – precis som vanligt.

Innan jag skulle till ortopeden stack jag in huvudet hos Marie för att kolla om hon möjligtvis hade tid att ansa hottentotten idag och det hade hon. Eftersom The Poodles mig veterligt inte söker nya bandmedlemmar, så det är snagg som gäller. Det var jätteskönt att bli av med pudelfrissan och jag trivs ju så bra med mitt korta fräcka hår. Jag tänker satsa stenhårt på Jamie Lee Curtis style framöver.

Inte nog med att jag inte har någon kontroll över håret, jag har även fullständigt tappat kontrollen över vikten. Eller så är det vågen som är trasig, för den visar på mer och mer varje gång jag ställer mig på den. Måste sluta ställa mig där. Dessutom krymper jeansen i tvätten varje gång. Men jag kan ju inte gärna gå byxlös. Hur gör man när man bantar? Hela mitt liv har jag kämpat för att försöka gå upp i vikt och har inte den blekaste aning om hur man gör för att gå ner… :(

Annonser

2 thoughts on “Same procedure as last year

  1. Jamie Lee Curtis är en god inspiration, jag ska ansa mitt svinto imorgon!
    Trist att du ska lägga dig på op-bordet igen men jag hoppas att du inte tänkt att göra det till en nyårstradition! Men får du bara ordning på stortån så kan du börja träna och gå igen och då är vikten inget problem längre.

    Kramar
    /Sibylla

    • Bortsett från att jag aldrig tränat, så jag vet inte hur man gör med det heller. ;) Jaja, det blir väl bra vad det lider och än så länge kan jag gå ganska bra, har liksom vant mig vid att ha ont.

      Hoppas allt är bra med dig!
      Kram

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s