Pest eller kolera

Det finns många som hoppar av den antihormonella behandlingen och jag börjar förstå varför. Jag är nu tillbaka på ruta ett där jag vaknar på morgonen och knappt kan böja fingrarna, ibland är de till och med helt avdomnade. När jag stiger ur sängen skär det som pilar genom fötterna och upp i benen när jag stapplar ut i badrummet. Jag kapitulerar, nu ger jag mig på den dubbla dosen av Saroten och hoppas att det hjälper. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka till den fantastiska känslan där jag svävade fram. Tänk, det är bara några veckor sedan. Har väntat in i det längsta med ökad dos, för jag blir så torr i munnen av dessa tabletter.

Annars vet jag inte vad jag ska göra. Jag kan inte ha det så här i fem år! De säger förvisso att biverkningarna ska klinga av efter ett tag, men vad är ”ett tag”? Någon läkare sa ungefär tre månader – det har jag passerat. Jag började med dessa helvetespiller den 8 juli, alltså för fyra månader sen, och det verkar inte ens vara i närheten av att avta. Har snurrat runt på diverse bloggar för att se hur andra tacklar detta. Några har fått byta sina Letrozol mot någon annan sort. Någon valde att ”ta en paus”. Några hoppar av.

Jag skulle förstås kunna byta till en annan sort, men jag har förstått att jag har fått ”bästa sorten” för mig som var förbi klimakteriet.

Letrozol är för närvarande den mest kraftfulla aromatashämmare tillgängliga. Hos kvinnor med bröstcancer, har det visat sig minska östrogennivåer med 98% eller mer.

Oavsett vilket så har alla dessa varianter liknande biverkningar, så jag är tveksam till att ett byte skulle göra någon skillnad i det långa loppet. Fascinerande i sammanhanget är att när jag nu suttit här och sökt information om Letrozol har jag hittat flera sidor för bodybuildare, där Letrozol rekommenderas för att minska östrogenet i kroppen. Hur någon frivilligt vill stoppa i sig dessa piller övergår mitt förstånd!

Ett annat alternativ är förstås att hoppa av behandlingen, men då matar jag cancercellerna med favoriträtten östrogen och det har jag inte heller lust med. Vad jag kan förstå är riskerna för återfall väldigt små så länge man äter sina antihormonpiller, det talas till och med om att öka behandlingstiden från fem till tio år. Hujedamej! Men jag känner att jag har hoppat av vad jag ska, det får räcka med att jag hoppade av sista Taxoteren, det här måste jag försöka härda ut på något vis.

Jag har funderat lite på hur jag skulle agera om cancern kommer tillbaka eller har spridit sig till andra ställen i kroppen. Funderat över att behöva gå igenom det här igen. Det har inte varit svårt att komma fram till att det finns inte en chans att jag går igenom detta en gång till! För det första vill jag ha ett drägligt liv och för det andra anser jag att om inte den här trestegsbehandlingen har tagit död på allt, så kommer inte nästa att göra det heller. Då får naturen ha sin gång. Jag hoppas bara att det dröjer väldigt länge. Åtminstone tills Bertil är stor nog att stå på egna ben vad gäller jobb och bostad, så han inte är beroende av någon annans välvilja. Sen behöver han inte mig längre.

Det är inga roliga val man har. Det är pest eller kolera. Fast egentligen har jag inga val alls. Jag vill ha livet och fortsätter naturligtvis med mina piller från helvetet och hoppas att stelhet och värk snart ger med sig.

Annonser

6 thoughts on “Pest eller kolera

  1. Lyd nu Sibyllas råd Else och ta kontakt med onkologen, det är klart att du inte ska ha ont på det där viset…..jag frågade just om mina biverkningar som fortfarande sitter i efter sista Taxen och då sa min onkolog att det kan ta upp till ett år…känns ju sådär kul. Men det kan jag stå ut med för det är inte så illa som du verkar ha det, så ring direkt!!!! Fokus på dig själv nu, sonen får klara sig själv utan sin mamma ett tag, men naturligtvis inte för evigt, klart du ska hänga med ett tag till, och kommer det tillbaka får du tackla den situationen om den dyker upp.
    Massor med kramar från Stockholm
    Karin

    • Hej Karin!
      Så skönt att se dig här igen! :-)

      Jag vill verkligen ge mina Letrozol en chans eftersom jag förstått att de är den bästa medicinen. Inte bara för Bertils skull utan framförallt för min egen. Jag vill verkligen ha de bästa förutsättningarna att överleva det här. I januari ska jag på ettårskontroll och om inte likstelheten släppt till dess så får jag diskutera det med läkaren då. Det är ju inte så långt dit och i dagsläget ska jag ju ändå inte ut och gå några längre sträckor.

      Hoppas du mår bra!
      Kram

  2. Kämpigt nu Else! Hoppas verkligen biverkningarna avtar och du får sväva fram igen. Tror själv jag ska vänta lite med monstertabletterna till efter jul, även om det säkert är väldigt individuellt hur man reagerar. Är så lätt att bli dyster när man inte mår bra. Då är det härligt med medsystrar som Sibylla som alltid lyckas se det komiska i situationerna.
    Kramar

  3. Ta kontakt med din onkolog och diskutera igenom det här. Du ska inte behöva gå igenom detta i fem år. Du går kanske helt biverkningsfri med ”näst bästa sorten”? Det är, precis som du skriver, inget liv! Det blir inte bättre av att du ser dig själv som hyresvärd och bankomat till din son som enda syftet med ditt fortsatta liv. Nu när du gått igenom så mycket så ska du börja leva livet! Det är dax att du tänker helt och hållet på dig själv!
    En stor kram från Bohuslän
    /Sibylla

    • Hahahah, du är för rolig! Jag skrattar så tårarna rinner. Hyresvärd och bankomat… :D Fast några pengar får han inte av mig. ;) Han får leva på det han har sparat tills han får ett jobb, det lär väl få fart på honom vad det lider. Men han bor hyfsat billigt i alla fall.

      Jag vill ha det bästa, för jag vill inte sabba chanserna att bli helt frisk länge, länge, länge. Så jag kämpar på ett tag till, så får vi se vad som händer.

      Kram!

      • Ett gott skratt förlänger livet! :-)
        Jag förstår dig, jag vill också bara ha det bästa och jag vill ditt bästa, också. Jag hoppas att det löser sig för er båda!
        Kramar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s