Klok som en pudel

letrozol-kartaNär jag fick veta att jag ska äta antihormontabletter varje dag i fem år var min första tanke ”hur ska jag komma ihåg det varenda dag?” Jag kände på mig att jag måste hänga upp intaget med något som jag gör varje dag – frukosten! Och för att vara HELT säker på att jag inte ska glömma ta dem skriver jag på varje karta initialerna för veckodagarna, M, Ti, O, To, F, L, S. På så vis kan jag kontrollera om jag blir osäker. Hängslen och livrem med andra ord. Klok som en pudel! :-)

Ändå lyckas jag missa mitt piller. I morse när jag kom upp och skulle trycka ut dagens tablett låg gårdagens kvar. Och det är inte ens första gången det händer. Suck! Jag får skylla det på den berömda cytohjärnan.

pudelOch på tal om pudel… Jag får ingen ordning på mitt hår! Nu är det några veckor sen jag var och klippte mig för första gången och håret växer som ogräs. Åt precis alla håll och kanter, utom neråt. Nedre delen är dessutom väldigt mörk i förhållande till resten. Som om jag har på mig en grå, ullig mössa. Någon tröstade mig med att det ser ut som ett medvetet val som jag betalt dyra pengar för hos en frisör. Men jag ska väl vara glad över att jag har hår på huvudet överhuvudtaget förstås. Och det är jag!

Igår var jag och träffade min rekryterare för första gången. Han höll en monolog om vem han är, om företaget och om vad han kan och inte kan bidra med. Det känns bra att det äntligen händer något och nästa gång ska jag ”kartläggas”. Antar att det då blir min tur att berätta om vem jag är, vad jag kan och vad jag vill med livet. Nästa vecka ska jag på möte med försäkringskassan och min läkare på onkologen. Rekryteraren ska med som stöd då. En stor sten har fallit från mitt hjärta bara med vetskapen om att det rör på sig.

En annan liten sten, eller snarare ett litet gruskorn föll igår när tonåringen fick besked att han fått en liten, liten praktikplats han sökt. Han ska vara publikvärd vid Junior-VM i hockey som hålls här i Malmö över jul- och nyårshelgen. Alltid något och en liten peng in. Just nu befinner han sig i Örebro hos en kompis och jag strosar runt här för mig själv. Idag har regnet vräkt ner och jag har inte ens kommit ur morgonrocken. Jag har praktiserat rollen som soffpotatis med en bok i näven. Måtte detta ta slut snart, för jag blir helt passiviserad. Snart är det ett helt projekt bara att ta sig ner till ICA. I morgon ska det visst vara okey väder, tror jag ska ta mig en lång uppfriskande promenad!

För några dagar sedan skapade jag en ny undersida till Biverkningar då jag märker att många hittar min sida just genom att söka efter lösa naglar vid cytostatika. Själv letade jag febrilt när mina började lossna utan att hitta något av värde. Så nu finns sidan Naglar med hela händelseförloppet dokumenterat.

Annonser

5 thoughts on “Klok som en pudel

  1. Du är supersnygg i håret jämfört med mig! Men jag förstår irritationen när håret inte gör som man själv vill, mitt står konstant rakt ut. Det värsta är att alla tycker att jag passar i det och jag känner mig som ”den cytoförvirrade professor Krall”! :-D
    För att komma ihåg min lilla ”karamell” så har jag mobillarm. Fungerar bra och jag tror inte jag missat någon. Men det är en bra idé att själv skriva in veckodagarna på kartan. Har faktiskt funderat på varför tillverkarna inte fixa det när man ändå ska ta en om dagen.
    Jag tycker också att det är underbart att du får chansen att ”komma igång” lite så att du får chansen att få komma ut till arbetslivet. Jag ska hålla alla tummar och tår så ofta och länge jag kan för att det går vägen för dig.
    Du har rätt att man blir passiv och till slut blir man till och med rädd för att komma utanför dörrarna. Men visst… det är skönt att knalla runt i pyjamasen hela dagen. Men ibland blir det bara lite för mycket av det goda.

    Stora bohusländska kramar från Sibylla

    • Jag har konstaterat att vi alla är supersnygga i det korta håret! :-) Hade jag vetat det förut hade jag inte gått runt med halvlångt hår hela mitt liv… Men att det skulle vara så irriterande med lockar hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Frågan är om det är ett bestående fenomen, eller om det raknar så småningom. Det får tiden utvisa.

  2. Hej!
    Oj vad jag känner igen det där med håret. Fick min sista cytostatikabehandling i mitten av maj. Det jäkla håret har kommit igång och växer faktiskt åt alla håll. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Håller också med om att det är svårt att komma ihåg att ta det lilla pillret varje dag. Jag har löst det genom att köpa en liten ”dosett” för varje veckodag på apoteket. Det fungerar fint för mig.//Ullis

    • Hej Ullis!
      Tack för tipset. Jag har sett dessa dosetter, de är jättefina, men jag kom fram till att det var en onödig kostnad och att veckodagarna på tablettkartan fyller samma funktion. Och det gör det ju för det mesta… men, men, det är ju som det är, ibland är man lite disträ. Det är ju inte hela världen om man missar en heller har jag förstått. Irriterande dock att hjärnan inte riktigt är med alltid.

      • Hej!
        Bra att du hittat en egen metod med tabletterna, håll fast vid den! Jag dukar lite på kvällen inför frukosten nästa morgon då ingår att jag lägger fram min dosett på kaffekoppen. Det har fungerat bra och blivit en vana.//Ullis

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s