Det kom ett brev

Eller egentligen har det kommit två brev. Egentligen – detta lilla ord som gör stor skillnad. Jag återkommer till det lite senare.

För några veckor sen damp det ner ett brev från något som heter EpiHelath. Jag hade blivit utvald till att delta i en epidemiologisk studie. Det har ingenting med min cancer att göra, utan jag är utvald via folkbokföringen. ”Syftet med EpiHealth är att kartlägga orsakerna till våra vanligaste folksjukdomar som uppträder hos medelålders och äldre personer till exempel hjärt-kärlsjukdomar, benskörhet, cancer, demens, depressioner, lungsjukdomar, diabetes, fetma, smärttillstånd från leder och skelett, samt även funktionsnedsättningar och livskvalitet.” Medelålders…! Jaha, då fick jag det svart på vitt. Jag är i medelåldern.

Eftersom jag redan dedikerat min kropp till cancerforskningen, kan ett forskningsprojekt mer eller mindre kvitta. Det rörde sig ju bara om att svara på några frågor, lämna lite blod och göra några tester där. Inga oprövade mediciner som ska ätas, för där drar jag min gräns. Jag anmälde mig således och svarade på en enkät på datorn.

Idag var jag där och gjorde några tester. Första och svåraste testet började redan hemma, skulle jag klara att stiga upp klockan 7…? Jodå, jag hörde klockan. Till slut. :-) Jag skulle komma fastande, så jag behövde inte så mycket tid för att göra mig klar. Väl där togs måttbandet fram och diverse mått noterades innan jag fick ställa mig på vågen för att kontrollera blodfetter, BMI och lite annat smått och gott. Jag håller mig precis inom gränsvärdet för vad som anses normalt. Om en vecka är alla provsvaren klara.

Därefter skulle bland annat minnet och koncentrationen testas. Hjälp! Nu kraschar systemet tänkte jag. Efter några korta instruktioner lämnades jag ensam med en dator, några frågor och övningar. Men det var verkligen inga svåra saker och jag löste uppgifterna utan några som helst problem. Efteråt fick jag veta att detta var ett alzheimer- /demenstest och att jag klarat testet galant. Så skönt att veta att förvirringen och minnesluckorna inte beror på något allvarligt. :-)

Och på tal om det. Jag börjar bli riktigt irriterad! När jag fick beskedet bröstcancer var det ingen som ifrågasatte det. Det var bestörtning, usch och fy. Det var tårar, medlidande och tröstande ord hela vägen. Ingen som skulle glänsa med att tala om att de har en egen liten knöl. Idag, när jag är förbi cancern och står här med biverkningarna av cytotstatikan och antihormonbehandlingen – med allt vad det innebär av stelhet, värk, glömska och koncentrationssvårigheter – möts jag ofta av kommentarer som ”jaja, jag glömmer också saker” eller ”jag är också stel i kroppen”. Plötsligt ska mina åkommor förringas till något som alla har. Här träder Jante in och markerar ”kom inte och tro att du är så jädra speciell”… Jag lovar att de efterdyningar jag lever med dagligen inte går att jämföra med en för åldern normal stelhet/vimsighet! Kom ihåg att jag har ett före och ett efter cancern att jämföra med och det är milsvid skillnad. Jag inbjuder alla att byta med mig, precis vilken dag som helst!

Och nu tillbaka till det lilla ordet ”Egentligen”. Det kom med brev nummer två som jag fick för ett par dagar sen. Brevet var ett svar på den CT-röntgen jag gjorde i samband med att jag hade hosta innan vi reste till Amsterdam. Läkaren ville förvissa sig om att det inte blivit några skador på lungorna efter strålningen. Brevet inleds med ”Skiktröntgen var egentligen helt normal, alltså inga tecken till att det skulle ha något med din cancer att göra och inte heller någon skada på lungorna efter strålbehandlingen.” Och där var det. ”Egentligen”. Vad menar han – egentligen?

Att det inte skulle vara något fel på lungorna har jag varit övertygad om, för hostan försvann efter ett par dagar. Inte heller har jag oroat mig för att de skulle hitta något cancerrelaterat. Det kan omöjligt finnas något kvar efter den behandling jag fått. Frågan är om de hittat något annat, eller om det bara är dåligt formulerat? Det får jag veta i eftermiddag, då jag ska till läkaren. Kanske de har hittat något med min vänstra axel? Det kan jag ju alltid hoppas på, så jag får veta definitivt om det är en frusen skuldra som går över av sig själv, eller om det är något annat som går att åtgärda. Spännande fortsättning följer!

Annonser

4 thoughts on “Det kom ett brev

  1. Bra talat Else! och jag hller tummarna stenhrt att du hittar ett jobb – nskar jag kunde hjlpa dig. Jag vet inte hur jobbfronten ser ut nere i Malm, vi r ju frskonade hr i Strmstad frn arbetslshetens trauma. Men jag frstr dig precis – jobbet r en stor del av ens tillvaro.

    Precis som du sger s r det fr mycket omkring cancer, det tycker jag ocks. Och en annan som har dligt samvete fr att jag inte har ngot rosa band p kavajslaget (fast jag anvnder ju inte kavaj allt fr ofta), ven om jag trots allt bidrar p mnga andra fronter. Men ska man ha dligt samvete fr det? s sjuttsingen heller.

    Fasiken vad snygg du r i det korta gra hret frresten – och glm inte att le!

    Sjlv r jag barnvakt till Lillfisen ngra dagar. Efter 1 dygn r jag helt slut men lycklig. Endorfinerna bara rusar runt -:). Imorgon skall jag bde lmna blod (en av bidragen?) och g p mammografi (nej jag ska aldrig lmna terbud), och dremellan pussa p den lille.

    Ha det gott och mnga kramar. Susanne

  2. Min första onkolog tyckte att det fanns ”ju ganska” snygga peruker. Precis som om det inte räckte med att bli av med barret utan man får en ”ganska” snygg peruk, ”istället”!

    Andra älskvärda ord som jag hört användas lite titt som tätt är ”kanske”, ”eventuellt”, ”möjligen”, ”kanhända”…. och nu har jag lärt mig ett ord till! Att dom inte kan få en kurs i empati, samtalsmetoder och hur man uttrycker sig?

    Håller med dig att man ska vara som alla andra och krämporna man dras med blir ”krämpor”. Visa att den personen som kommit förbi cancer inte är någon man leker med och att jantelagen inte accepteras! ;-)

    Hoppas det gick bra hos läkaren idag! <3
    Kramar
    //Sibylla

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s