Det sviiiiiiider :(

Nu kan jag räkna ner på ena handens tumme. En gång kvar! Sen går jag i mål på riktigt. Men det är inte utan besvär. Huden är nu riktigt irriterad och jag ser ut som ett lapptäcke då de har klistrat på en massa silikonförband över alla rodnader för att hålla huden mjuk och fuktig. Det hjälper bättre än kortisonsalva och mjukgörande lotion. Men i vänster armhåla är det allt annat än skönt nu. Jag är alldeles skinnflådd och det svider duktigt. För att undvika friktion och avlasta huden sover jag nu med en stor kudde i armhålan. Även om höger armhåla ser ungefär likadan ut, så känns det inget där. Äntligen något positivt med att jag inte återfått känseln efter operationen.

Jag skänker en tacksamhetens tanke till mina Tavegyl som lindrar klådan och så har jag ju ett mindre apotek med smärtlindrande som jag måste ta för min frusna skuldra som inte alls gillat behandlingen. Det hjälper säkert till att döva smärtan även från huden.

Efter strålbehandlingen kommer hudirritationen att öka under 1½-2 veckor innan det klingar av. Men när det väl vänder så säger de att det läks fort. Det blir väl lagom till jag ska till Lydiagården antar jag.

Och på tal om Lydiagården så har jag idag skickat in en ny ansökan om fondbidrag. Efter mailkorrespondens med föreningen som beviljar bidragen fick jag beskedet att jag fått avslag för att ansökan inte var underskriven av behandlande läkare eller kurator, utan enbart av Lydiagårdens personal. Det duger minsann inte, men jag var välkommen att söka igen. Så för Lydiagårdens skull har jag nu sett till att få pappret rätt ifyllt och inskickat idag, tillsammans med ett personligt brev som förklarar min situation. Vi får väl se om det beviljas denna gången. Men oavsett vilket så har jag min plats, jag tyckte bara att jag kunde försöka hjälpa till så inte Lydiagården går i konkurs igen.

I morgon är sista behandlingsdagen för mig! Sen börjar klättringen tillbaka till ett normalt liv! Jag ska inleda den med storstädning på torsdag. :-)