Och sen då?

Jag börjar närma mig målsnöret, jag ser ett slut på den här resan. Sträcker ut en hand och känner att det nästan går att ta på nu. Åtta strålningar kvar. Läkarbesök på onkologen i morgon. Rehab på Lydiagården vecka 38. Sen är jag framme. Men ingen står och hänger lagerkransen runt min hals och gratulerar. Jag lämnas att stå på egna skakiga ben. Inga tider att passa, inga behandlingar, inga mediciner, inga läkarbesök. Inget. Tomt. Bara jag mot världen, ensam med mina tankar. Och arbetslösheten. Jag mår illa.

Dags att börja klättringen mot en ”normal” tillvaro. Något jag längtat efter länge nu. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Men jag inser samtidigt att det aldrig kommer att bli normalt för mig igen. Det kommer alltid att finnas en vag oro för framtiden även om jag inte ständigt går och grubblar över det. Men ibland slår det till och tårarna stiger i ögonen. Ingen vet något om sin framtid, men som cancerpatient känner man att framtiden är ovissare än någonsin. Är jag frisk? Eller finns det små metastaser kvar någonstans som har klarat sig undan alla angrepp? Små krigare som ligger gömda i en skyttegrav och bara väntar på tillfälle att ge sig ut och slåss igen… Dyker det upp en annan cancer om några år? Eller i morgon? Oron kommer att vara min ledsagare för resten av mitt liv.

Hur ser mitt liv ut om ett år? Eller om två, tre…? Hur ska jag planera mitt liv? Nu vill jag göra en annan sorts resa, en rolig sådan. Jag vill fly verkligheten för en stund. Det finns ett par platser jag vill återvända till; Amsterdam, Edinburgh, för att inte tala om Singapore. Frågan är om jag ska vänta med att resa tills jag vet att jag har ett jobb och en fast inkomst. Eller är det kanske för sent då? Ska jag ta av mina besparingar enligt principen ”skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag” och göra den där resan nu – innan det är för sent?. Eller ska jag hålla hårt i besparingarna så jag klarar mig om arbetslösheten blir långvarig? Ibland känns det som att det är lika bra att göra det jag vill göra nu och inte vänta på bättre tider. Min bästa tid kanske är nu. Å andra sidan måste jag ha en framtidstro. Kanske jag måste klara mig länge på bara A-kassa. Jag är rådvill.

Hur jobbig den här resan än har varit så har den ändå inneburit en viss trygghet. Jag har varit i händerna på sjukvården, det har funnits en klar plan för mina behandlingar, jag har blivit omhändertagen på bästa sätt. Snart är jag ute i kylan. Sjukvården tackar för sig och jag lämnas i händerna på A-kassa och Arbetsförmedling. Men jag är en fighter. Jag ger inte upp. Jag SKA ha ett nytt jobb. Ett jobb jag trivs med. En inkomst jag kan leva av. Jag SKA vara frisk. Jag vill inte gå igenom det här fler gånger. Men jag har ingen kontroll över något av det. Och jag avskyr den känslan. Jag vill ha kontroll. Jag är vilsen – i mig själv och i livet.

Men jag reser mig igen. Jag vet det innerst inne.

Annonser

5 thoughts on “Och sen då?

  1. Nästa gång jag kommer till Skåne slänger jag vägen om med en lagerkrans -J och du… vänta INTE med att göra den där resan du vill göra. Hurraaaaaaaaaa för dig! Kramar Susanne

  2. Morgondagens bekymmer hör morgondagen till… att oroa sig för något som kanske inte inträffar… det suger!
    Däremot förstår jag ditt stora dilemma hur man ska planera sitt fortsatta liv. Inte för eventuella återfall utan för att man fått insikten att man inte är odödlig och måste leva ”här och nu”! Men man måste inte bara göra ”stora saker” utan även betrakta det vackra som finns i närheten.

  3. Mmmm jag förstår precis hur du känner. Den oron som poppar upp ibland, får tårar i ögonen. Nej livet kommer ju inte bli som innan men förhoppningsvis mycket mycket bättre. Det finns inga andra alternativ för oss. Kram Else hoppas vi snart kan ta en lunch eller fika igen. :)) Carina

    • Ja man känner sig som en tickande bomb emellanåt. Men man lär sig väl leva med det också. Såklart vi ska ses över en lunch eller fika igen snart! :-)

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s