Jag orkar inte

Tänkte skriva en insändare till tidningarna baserat på mitt förra inlägg för att förklara för den oinvigde vad det innebär i praktiken att pendla med kollektivtrafiken i fem veckor mellan Malmö och Lund för 12 minuters behandling. Men jag orkar inte. Luften gick ur mig. Den energi jag i vanliga fall brukar kunna lägga på orättvisor är som bortblåst. Det spelar ingen roll längre. Jag lägger mig platt, det gör ingen nytta ändå, beslutet är fattat, byggnaden byggd. Det är ingen fight som är värd att lägga energi på. Jag behöver definitivt den lilla energi jag har till annat.

Jag skulle vilja skriva till patientnämnden och fråga varför det är så olika behandling beroende på var i landet man bor. Jag vill veta varför patienter i Malmö inte får kylvantar på fingrar och tofflor på fötterna för att förhindra nagelavfall när man behandlas med Taxotere, när man får det i exempelvis Stockholm och Norrköping. Men jag orkar inte.

De senaste två behandlingsdagarna har jag känt mig som en klubbad oxe när jag kommit hem. Helt slut i knoppen och kroppen, hela världen i gungning. I torsdags slocknade jag som en redlös i soffan och sov i två timmar tills Bertil kom och ryckte i mig och undrade om det inte var dags att vakna. Jag hade kunnat sova mycket längre. Igår halvslumrade jag en stund på balkongen, men tog mig själv i kragen och klarade mig från att sova bort halva dagen. Jag bävar för de sista veckorna, tröttheten lär inte avta, snarare öka i styrka.

Det strålade området ser lite solbränt ut nu, det ser ut som om jag solat topless och så har huden blivit fräknig. Jag har botaniserat i mitt medicinskåp och hittat Tavegyl, som är en klådstillande tablett. Den tar jag nu tre gånger om dagen, helt på eget bevåg och utan läkares ordination och vetskap. Dessutom smörjer jag ihärdigt med mjukgörande kräm och kortisonsalva, det sistnämnda helt enligt läkarens ordination. :-) Det kliar nämligen, främst i armhålan, men även över ärret. Än så länge är det uthärdligt, men det lär bli värre mot slutet.

I morse upptäckte jag att jag tappat ännu en nagel på vänster hand. Det är väl bara att konstatera att jag kommer att tappa dem alla vad det lider. Jag har konstigt nog inte känt att den var lös, så som det kändes i början. Hade väl trott att de resterande sex på något vis växt fast igen, även om jag tyckte det såg väldigt underligt ut sist jag hade av nagellacket (vänster bild). Men tittar man noga så sitter toppen av naglarna liksom ovanpå nageln som är under. Tummen som jag slog i midsommarafton (höger bild) är inte så fräsch och jag undrar om inte toppen av den kommer att ramla av ännu en gång, det ser nästan så ut. Fingertopparna är väldigt känsliga för beröring, men det gör inte ont.

naglar_augusti

Ögonbrynen har börjat växa! Hej vilt och överallt. Pincetten är framme för att rycka bort de strån som förirrat sig lite väl långt från målet. De få ögonfransar som växt ut är nu så långa att de stöter i glasögonen. Jag hade glömt den lilla detaljen från förr i min längtan efter fransar. Men i det fallet tror jag inte att jag ska ta till pincetten. :-) Håret fortsätter att växa som ogräs och jag får klippa bort enstaka hårstrån som haft lite extra bråttom och plötsligt blivit dubbelt så långa som alla andra. När jag är klar med strålningen ska jag boka en tid hos Marie för en första ansning. :-)

klippning

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s