I väntans tider

Det är onsdag kväll, två dagar efter femte behandlingen och jag väntar på smärtan. På sängbordet står en liten burk med smärtstillande piller redo för säkerhets skull. Än så länge känns det inget, varken i fingrar eller skelett. Smakerna försvann som på given signal igår eftermiddags, men smärtan har uteblivit. Hittills. Den kommer nog och jag är redo. Inte heller är jag trött och hängig, har varit ute några timmar i solen, med ett litet besök hos svärföräldrarna på hemvägen. Jag har för säkerhets skull passat på och beställt lite dåligt väder de närmaste dagarna så behöver jag inte reta mig om jag inte orkar gå ut. ;-)

Läkaren hade missat att journalföra att jag skulle ha 10% lägre dos av Taxoteren denna gången, så jag pumpades likväl med full dos. Däremot fick jag starkare Zarziosprutor och ska börja med dem en dag tidigare för att i möjligaste mån förhindra att värdena sjunker till samma katastrofala nivå som sist. Kan jag slippa fler inläggningar är alla nöjda. Får jag inte smärtor av Taxoteren är risken tyvärr stor att jag får det av den starkare dosen av Zarzio. Det återstår att se, jag ska ta första sprutan ikväll.

Det här med smaklösheten är lätt deprimerande. Allt smakar likadant, eller rättare sagt ingenting, möjligtvis med en svagt sötaktig ton. Märkligt också att med de tre första behandlingarna var jag så sugen på salt, som tillsammans med surt var den enda smaken som gick igenom, medan nu är salt bara vidrigt. Likaså med filmjölk som var så gott förut, det är jätteäckligt med den här behandlingen. Kolsyran i Ramlösan märker jag i princip inte, det känns som att det ligger en hinna på tungan som tar bort allt. Vilken tur att jag har hungern kvar, annars hade jag nog inte ätit något under en veckas tid. Men idag har jag varit kroniskt hungrig så gott som hela dagen och stoppat i mig massvis med mat. Någon viktnedgång kommer jag i alla fall inte att drabbas av.

Men värst är det med naglarna. Det är verkligen en obehaglig känsla att halva nageln sitter löst på så gott som vartenda finger. Jag vågar knappt ta i saker, är livrädd att de ska slitas av. Kan inte ens peta mig mellan tänderna utan att det känns som att nageln är på väg av. Hår kan man leva utan, det använder man inte till något, men naglarna behöver man ju till allt möjligt. Och det gör ont om de går av. Fick rekommenderat Depend myrraolja av sköterskan i måndags, som tydligen ska vara bra för återuppbyggnad av naglarna. Och så tyckte hon jag skulle kombinera det med Depend nagelstärkare. Förut fick man tydligen ett sådant kit gratis av sjukvården, men det har de dragit in på. Jag är redo att testa allt nu, kosta vad det kosta vill!

På tal om hår förresten, jag tror det växer lite nu. Alldeles vitt och väldigt glest förstås, men ändå. Det känns som att det blivit någon millimeter längre. Satt utan sjal på stranden idag och vinden kändes i håret. En väldigt skön och behaglig känsla! :-)

Annonser

One thought on “I väntans tider

  1. Av någon anledning ser jag bilden av dig som penntroll framför mig..vitt fladdrande hår…jaadå, exakt ett penntroll! :-) Skit med naglarna dock, vet hur fruktansvärt obehagligt det är när man har en nagel som håller på att tappas, så kan bara ana hur det är när alla är på väg!
    Bertil var hur fin som helst på alla foton (följde honom på FB under studentdagen) och tur med vädret hade han ju! Här är det avslutning imorgon men det ser lite regnigare ut. Har tyvärr fått byta avslutning med pojkarna mot begravning i Alingsås så får väl be farfar ta foto på M&M.
    Pensla naglarna, spraya munnen, ät en glass o kamma håret – dvs, ta det lugnt och vila de närmsta dagarna! Hörs snart, kram

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s