Picclad

POW! Där gick startskottet! På dagen tre månader efter domedagsbeskedet ”du har bröstcancer”. Nu finns ingen återvändo. Det var med mycket tunga steg jag gick upp för trappan till avdelningen idag, som att gå till sin egen avrättning, men nu är jag picclad och redo för morgondagens cellgifter. Sen går det väl bara utför med käringen.

Idag gick det hur som helst bra även om man känner sig utlämnad och ensam där man ligger, inpackad i gröna, sterila skynken. Tårarna rann förstås hejdlöst, det gick inte att stoppa. (nä, ingen mascara idag) Och så kom den eviga frågan ”vad jobbar du med?”… I min hand hade jag fått en näsduk att torka tårar med, men den fick inte lyftas utanför det gröna skynket, så vad jag skulle med den till förstår jag inte riktigt. Det var ju helt meningslöst. Men jag ska inte klaga, de är som vanligt supertrevliga och det kändes ingenting, trots att de kört in en 32 cm lång kanyl i armen på mig. Efter det ingreppet fick jag gå till lungröntgen för att se så att PICClinen sitter där den ska och det gör den. Än så länge känns det ingenting, men det kan göra lite ont i eftermiddag när bedövningen släpper. Inte värre än att ett par Alvedon kan avhjälpa det dock. Tur det, för jag har en kurs jag ska gå på ikväll.

I morgon är det således första dagen på resten av mitt nya liv. Det är som att kasta sig handlöst ut för ett stup. Helt utan kontroll. Man svävar fritt, sjunker som en sten och kan bara hoppas att man landar mjukt. Borta är egna viljan, borta är kontrollen, bara att ge sig hän och låta läkarna ta över. Jag är inte längre kapten på min egen skuta.

Det som händer i morgon är att jag kommer att få tre olika sorters cytostatika efter varandra, varje sort tar cirka 30 minuter. Sköterskan idag berättade i detalj, men helt ärligt, min hjärna är inte receptiv. Fjärde våningen, ingen anmälan. Klar cytostatika, röd cytostatika och klar igen. Spolning med koksalt. Något om medicin mot illamående, både före och efter och schema för vidare intag när jag kommit hem. Jaja, sa jag, kan jag cykla hem som vanligt efter det? Jodå det kunde jag göra. :-) Sen är det väl bara att vänta och se hur kroppen reagerar. Som en hästspark, sa någon. Inte lönt att fundera över, det blir som det blir och så får jag ta det från där.

Plötsligt är det på riktigt alltihop. Bröt ihop igår kväll när jag skulle säga god natt till Bertil, då gick det inte att hålla tårarna tillbaka längre. Allt bara brast. Det kommer att bli tufft, det är jag övertygad om, men jag är ganska tålig. Jag känner att jag har massvis med stöd överallt. Alla vänner som jag visste fanns och alla som jag inte visste fanns som på olika sätt hört av sig. Det är så skönt att veta att jag inte står ensam. Ni ska alla veta att det betyder jättemycket för mig att ni finns där ute och tänker på mig.

Jag är mest orolig för Bertil. Vad har HAN för stöd? Ingen. Han är 18 år och står ensam i det här, helt utan livlina, utan stöd. Kommer jag att orka vara där för honom när det är som svårast, när han behöver mig som mest? Jag får plötsligt dubbla roller här, dels ska jag tillåta mig vara sjuk och ta hand om mig själv, dels ska jag vara stark och finnas där som stöd för min son. Jag är förvisso kvinna med simultankapacitet, men det finns gränser även för mig.

Skolan är kontaktad, de vet vad som händer. Jag kontaktade igår hans bowlingklubb för att be dem vara uppmärksamma på om han behöver stöd. Hoppas att de kan finnas där för honom och fånga upp honom om de ser att han mår dåligt, någon måste han ju ha att luta sig mot när det blir jobbigt. Även om denne någon givetvis borde varit någon helt annan. Om man inte kan lita på den som står en närmast i livet, vem F*N ska man då lita på? :(

NU ska jag i alla fall njuta av solskenet på balkongen! Man ska ta vara på de ljusa stunderna i livet.

Annonser

3 thoughts on “Picclad

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s