Att lära sig leva med cancer

Nu ska jag gå kurs! Som cancersjuk erbjuds man kursen ”Lära sig leva med cancer” och man får även ta med en anhörig eller vän. Nu har jag som bekant lite ont om anhöriga, antalet kan räknas på ena handens tumme och han var inte intresserad, så jag har frågat Susanne om hon vill göra mig sällskap och det ville hon gärna. Åtta onsdagskvällar blir det, med start 20 mars.

Det känns skönt att ha någon med sig så jag har någon att diskutera med efteråt, någon som kanske ställer frågor jag själv inte tänkt på, någon som kan hjälpa mig komma ihåg vad som sagts, mitt minne är en aning selektivt ibland. En sådan kurs är säkert väldigt nyttig, både för henne och mig. Jag gissar att det är minst lika svårt att stå vid sidan om en cancersjuk som det är att vara sjuk själv. Den uppfattningen får jag i alla fall bland några av dem jag möter, de vet inte riktigt hur de ska bete sig, om de ska säga något, vad de ska säga, vågar man fråga och så vidare. En del tror nog att jag sätter på mig ett pokerface och ”håller masken” för att inte oroa, så är det inte! Så som jag är ute bland folk är jag hemma också, det är ingen skillnad. Jag säger bara, prata på! Ställ frågor om ni har några, jag är öppen och pratar gärna. Jag vill leva och bli behandlad precis som vanligt! Det ska inte daltas med mig, då blir jag tokig. ;-)

Dörrkarmen och jag är färdiga med varandra nu! :-) Jag kan numera sträcka ut min arm utan att den skriker i protest. Kärlsträngen ser fortfarande för kort ut, men det gör inte ont längre. Detta framsteg firade jag igår med att ta ner julgardinerna i köket och sätta upp de ordinarie för att välkomna våren och släppa in lite dagsljus

Idag är första riktiga vårdagen! Gissa om jag har njutit av solstrålarna i min hörna på balkongen… Det var säkert 20 grader där mitt på dagen. Sen fick jag Bertil med ut på en lång, härlig promenad. Han följde med under protest är väl bäst att tillägga, så hans kompisar inte tror att han tycker det är kul att gå ut och promenera med sin mamma. Så nu är man sådär härligt trött som man blir en första vårdag. Jag bara älskar den här tiden på året när man ännu kan sitta mitt i solskenet utan att smälta bort. Om man nu tvunget måste vara sjuk så är det ju precis rätt årstid för det. :-)

Annonser

2 thoughts on “Att lära sig leva med cancer

  1. Hallå där. Vet inte om det är rätt uttryck men det är roligt att följa dig på bloggen… eller trevligt… äsch, du vet vad jag menar. Du skriver så djäkla bra! å så är du den tuffaste tjejen i Malmö! vill du ha något annat att skriva om? så kanske jag har ett litet jobb till dig – ifall du vill ha något annat att tänka på, hör av dig i så fall. Säger annars om din kompis – vi finns här!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s