Alla hjärtans dag

Min ständiga följeslagare, mitt hjärta som jag inte kunnat leva utan de senaste veckorna. Jag fick den efter operationen, att ha i armhålan. Först förstod jag inte vitsen, men när det började fyllas på vätska (serom) i såret som fortsatte ut i armhålan blev den oumbärlig. Det har varit påfrestande att ha en bula i armhålan fylld med vätska och kudden trycker emot och ger ett avstånd mellan bulan och armen. Helt oumbärlig liten pryl!

Kudde

Fyra gånger har jag varit hos sköterskan för att tömma min vätskeansamling. Som mest fanns det 900 ml, gissa om jag såg ut om Dolly Parton! Åtminstone på ena sidan. Nu verkar det som att det är slut med vätskeansamlingen och kudden används inte lika mycket längre. Men som Bertil sa för några dagar sen, ”Den kudden får du aldrig slänga, den måste du spara som ett minne”. Ja, han har så rätt. Den är min kompis nu och på kvällarna är den rätt skön att ha. När allt detta är över ska den ramas in och hängas över min säng.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s