Stolliga mamman

När jag berättade för Bertil att jag skulle gå på travskola tittade han på mig med stora ögon och frågade om jag skulle bli travkusk nu. ”Nej, såklart inte” sa jag då och han såg lättad ut och svarade att ”det var ju tur för DET hade varit pinsamt”… Idag har pinsamma mamman varit på kurs! Del 1 av tre. :-)

I stallet kryllade det av småtjejer som ivrigt selade små ponnysar och man kände sig aningen malplacerad. När vi passerat detta gytter kom vi bak till de STORA hästarna. Kursen leddes av tre fnissiga 18-åringar, två tjejer och en kille. Ja jösses.

Först fick vi en rundvandring i stallets alla skrymslen och vrår och sen skulle två hästar selas. Vi var 5 entusiaster som tittade på när alla remmar kom på plats – många remmar är det – nästa gång ska vi visst göra det själva! Jag längtar… Sen var det bara att sitta upp i vagnen och åka ut. Jag var först ut och i vagnen med mig satt en tjej som var ungefär hälften så stor som jag och det kändes ju väldigt tryggt och bra… hmmm… Men jag fick en repstump att hålla mig i, så all oro försvann såklart genast. Efter ungefär 200 meter gav hon mig tömmarna och jag hade 450 kg häst i mina armar. Hjälp! Tjejen lugnade mig med att det är inte svårare än att köra bil… Ja då vet jag ju precis, jag som inte har körkort.

Men det gick bra i alla fall! Två kilometer var träningsvarvet och jag körde helt själv! :-) Häftigt! Man ser inte så mycket där bakom och inte luktar det gott heller när hästen fiser och bestämmer sig för att det är en lämplig tidpunkt att uträtta sina behov. Men det var jättekul! Värt varenda krona att ha testat det och det bästa av allt, vi har två gånger kvar och ska få köra båda gångerna. Vem vet, jag kanske sadlar om och blir travkusk ändå. ;)

På söndag är det öppet hus hemma hos Thomas Uhrberg och vår egen pålle. Bertil kunde inte följa med för han ska spela match, men jag ringde farfar och bjöd med honom istället. Han älskar ju trav och tyckte det skulle bli kul. Det har inte gått så bra för Keepan i RIX-allsvenskan på slutet. Hon ligger förvisso på en åttonde plats, men är långt efter poängmässigt. Tyvärr har hon fått för sig att hon ska galoppera när hon tävlar. Men det har ändå varit jättekul att följa en egen häst under ett halvår. Säsongen är snart slut och sen ska hon säljas, men vi kommer såklart att fortsätta följa henne även sedan. Och givetvis ska jag hänga på låset när nästa omgång andelar säljs i november. Ny häst, nya förutsättningar. Och jag behöver ju inte bli stallinformatör nästa gång. Det kan någon annan få lov att ta hand om.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s