Mil etter mil…

Jag vet inte hur långt vi har gått denna resan, men det är åtskilliga mil. Man borde haft en stegräknare, det hade varit intressant att veta. Två trötta tanter vaknade söndag morgon och var nästan glada över att semestern – kan man kalla det så när man haft så ansträngande dagar? – snart var slut. Det skulle bli skönt att komma hem till den egna sängen. Men vi skulle inte åka till flygplatsen förrän vid 14-tiden, så vi hade ännu några timmar att slå ihjäl. Den här dagen var det dags att utforska närområdet, så efter frukosten packade vi våra väskor och checkade ut. Väskorna fick lov att stå i receptionen, så dem slapp vi dra runt på och bussen till flygplatsen gick bara 50 meter från hotellet, så det var perfekt.
 
Något som inte var så perfekt var vädret. Det var tunga moln som hängde över Edinburgh. Inget regn – än – men grått och trist. Vi lunkade så sakta upp i närmsta gata för att se vad som fanns att erbjuda. Vi insåg ganska snabbt att det inte skulle erbjudas någonting alls, eftersom det inte skulle vara öppet någonstans för det var ju trots allt söndag… Söndagar har man inte öppet i utkanten av stan, vill man ha öppna affärer fick man ta sig in till stan… Ingen ska säga att vi inte försökte i alla fall. Men vi fick bita i det sura äpplet och bege oss in till centrum. MEN, vi tog faktiskt tåget!! Ingen av oss kände någon lust eller ork att promenera än en gång, blotta tanken på en promenad gjorde ont ända in i märgen.
 
I centrum var det förstås full kommers överallt. Inga problem att sysselsätta sig där minsann. Trots att varenda muskel i kroppen skrek i protest blev det ännu en lång promenad i stan. Vi smet in på det varuhus där Susanne tidigare handlat både skor och plånbok. Susanne var på jakt efter något litet till hennes son och här fanns ju lite av varje. Och trots alla plågor var det en evinnerlig tur att vi gick dit en sista gång för där hittade jag till slut ett par jättesnygga stövlar i skinn för endast 400 spänn!! Susanne hittade ytterligare två par skor, så det var ett lyckat besök. Och eftersom även hon hade köpt en ny resväska, hade hon en som var tom, så vi hade inga problem med att få hem sakerna heller. :))
 
Sen gjorde vi som vi brukar, vi gick hem. Gick…! På vår väg har vi dagligen passerat denna vackra, helt vita björk:
 
 
 
Vi hade en sista plan, vi skulle äta lunch på puben närmast hotellet. Vi hade gått förbi där varenda dag, det såg ut som ett kråkslott, eller ett skumt hus från Harry Potter eller nåt. Så vi var lite nyfikna på insidan. Vi kom lite för tidigt och fick vänta utanför en stund. Vid det här laget hade det dessutom börjat regna så smått, så det var sådär lagom mysigt. Men till slut släpptes vi in och det var inte fullt så skumt inne som utanför. Här serverade man dessutom lunch även på vintern, men såklart inte på söndagar…
 
 
Nu är det inte långt mellan pubarna i Edinburgh, så det var bara att gå tvärs över gatan för nästa pub, som minsann serverade lunch både på vintern och på söndagar. Så medan det passade på att regna klart, satt vi inne i värmen och åt lunch. På tal om Harry Potter, så har vi faktiskt varit förbi puben där Harry Potter föddes. Den låg nästan vägg i vägg med Greyfriars Bobby’s.
 
 
Så var då denna semestern till ända. Vi har upplevt så otroligt mycket och har massor med minnen med oss hem. Vi lämnade ett juligt Edinburgh bakom oss och fick med oss en del nyttiga saker hem. Inga julklappar dock, som jag hade hoppats på. Men en härlig ullkofta, en snygg handväska, ett par snygga och jättesköna stövlar, en resväska, ett par varma och goa fårskinnshandskar och lite annat smått och gott. Julklappar får jag hitta här hemma och jag har ingen aning om vad. Jag som brukar vara full av idéer. Tänk om man bara kunde plocka dem från ett träd, som här, vad praktiskt det hade varit. ;)
 
 
Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka tillbaka om ett par år. Edinburgh är en mycket vacker stad och Skottland ett vackert land. Det finns mycket kvar att se av Skottland. Men just nu behöver jag vila upp mig efter den här resan. Ännu en vecka efter hemkomsten har jag så ont i höft och ben att jag knappt kan stå upp emellanåt. Det är väl smällar man får ta när man inte kan behärska sig. :))
 
Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s