Raining cats and dogs…

Många är det som lyft på ögonbrynen när jag talat om att jag skulle till Skottland. NU?? Blev frågan. Det regnar väl bara där, är ni inte kloka? Typ den sortens kommentarer, i olika skepnader. Visst, vi var medvetna om det, men nu är det en gång för alla så att julen infaller i december även i Skottland, vilket medför att tillhörande julmarknad infaller i anslutning till julen – även i Skottland. Så vi reste på vinst eller förlust. Och jag kan glädjande meddela att vi hade tur. Det kom inget regn, om man bortser från kvällen vi anlände och en haltvimma sista dagen, i samband med lunch. :)) Tvärtom, vi har sett mycket av solen. Lördagen visade sig förvisso bli iskall frampå dagen, det blev nollgradigt och dimma, så det blev kallt ända in i märgen. Men, vad gör det? Vi höll oss varma genom alla promenader.

Lördag var stor Rugbydag i Edinburgh. Skottland skulle möta Argentina och stadion låg inte så långt från vårt hotell. Vi hade dock ingen tanke på det när vi gick ner till frukosten men blev snabbt varse då hela matsalen var fylld med skottar i kilt och matchtröjor. Vi fick klämma oss ner mitt bland alla dessa uppspelta supporters. Bland dessa supporters satt även ett annat svenskt par, så vi är inte de enda dårarna som reser till Skottland i november. ;)

Denna dag hade vi bestämt oss för att ta bussen in till stan eftersom bådas ryggar och ben nu protesterade ljudligt mot den behandling vi gav. Till och med Susanne som aldrig annars har ont någonstans hade besvär. Men hur det nu var, så var vädret alldeles underbart när vi kom ut, så vi kapitulerade för detta och gav oss än en gång iväg till fots. Det finns uppenbarligen ingen gräns för dumhet…

Fredagen gjorde vi stan vid shoppinggatorna, idag skulle vi upp till Edinburgh Castle och strosa däromkring. Det var fri entré för det var S:t Andrews day. Vi har ju varit där förr så det var mest ett kärt återseende och gratis är ju alltid gott. När vi var klara med studiebesöket och gick ut ringlade köerna långa utanför. Vi tackade vår lyckliga stjärna för att vi var ute så tidigt. Från Edinburgh Castle har man en fantastisk utsikt! Allra längst bort i horisonten kan man se Calton Hill som vi besökte dagen innan:

Vårt andra mål för dagen var en alldeles speciell pub som vi hörde talas om redan för två år sen, men aldrig hittade igen. Denna gången åkte vi förbi den på vår utflykt och nu hade vi koll. Vi skulle till Greyfriars Bobby. Puben ligger intill en kyrkogård, dit turister från hela världen vallfärdar när de är i Edinburgh. Varför då? Jo för enligt sägnen ligger världens trognaste polishund begraven här. Han vaktade husses grav i 14 år innan han själv dog – på graven. Det har till och med gjorts film om det här. Bobby står staty utanför nämnda pub.

I anslutning till kyrkogården ligger alltså en pub och där åt vi lunch för dagen. Vi kom visst en dag för tidigt…

Det är vackert i Edinburgh! Husen är gamla och grå, men i gatuplan har de målat sina entréer i allsköns färger.

Överallt är det pyntat med blomlådor. Här blommade minsan penséerna!

Efter lunch strosade vi runt ett bra tag till på gator och torg innan vi bestämde oss för att ta bussen hem för en välbehövlig vila. På kvällen skulle vi ut för att se ”funny car parade” så det gällde att få en välbehövlig paus. Av någon outgrundlig anledning, som jag inte längre minns, blev det föga förvånande inte någon bussresa. Men ibland är det bättre att gå, man upplever liksom lite mer då. Och tack vare denna promenad hem kom vi förbi den här killen, som hade hittat på ett alldeles eget sätt att tjäna sitt levebröd på:

Efter en välbehövlig vila, som vi tillbringade framför datorn för att kolla hur det gick för våra hästar… någon som är förvånad? ;) Det blev 5 rätt och 144 kronor in. Alltid något. Sen var vi redo för nya utmaningar och tog oss för första gången till en busshållplats!! NU jäklar, skulle här inte promeneras något mer! När vi stod där vällde det plötsligt ner en massa folk i gatan. Rugbyn var slut. Folk gick på trottoarer och i gatan, inga bilar, inga bussar kom fram och folket kom i tusental. Efter några minuter kapitulerade vi och följde strömmen. Det var inte lönt att stå där och vänta. Det var lite häftigt att gå där i mörkret bland alla dessa människor.

Funny car parade skulle givetvis försiggå på andra sidan stan, i närheten av Calton Hill. Jag hade inte med kameran eftersom det nog inte skulle bli några bra bilder i mörkret ändå, men tidigare på dagen såg vi dessa bilar när vi var ute och gick. Här är några exempel:

En Golf:

En motorcykel:

Det var häftigt att se alla dessa bilar och andra åkdon passera i mörkret med hela säckpipeorkestern i bakgrunden. Jösses vad vi har varit med om mycket! Efter den upplevelsen – och stått stilla i kylan i 1½ timme – var vi genomfrusna och vrålhungriga och gick för att leta upp något bra ställe att äta, dvs INTE en pub. Det var lättare sagt än gjort och vi var nästan hemma innan vi hittade en italiensk restaurang. Men den var värd promenaden minsann! Så gott det var! Och där satt vi sen länge, länge och sippade på vårt vin. Det var skönt med en lång vila. Vi stupade i säng tidigt och bestämde oss för att söndagen, som var avresedagen, skulle vi minsann stanna i kvarteren där vi bodde för att se vad det fanns att erbjuda där. Nu fick det vara slut på långa promenader och vi tyckte att vi hade gjort vad vi skulle inne i stan.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s