Mot nya äventyr

Så blev det en ny dag i Skottland. Klockan ringde 8, vi kan ju inte sova bort semestern. ;-) Dags att inleda jakten på julklappar och en och annan pryl till sig själv. Kanske. Jag hade två "mål" att uppnå, dels att hitta en handväska och dels att hitta ett par snygga stövlar. Det där med handväska är inte lätt, för jag har ett speciellt önskemål. För det första ska det vara ryggsäcksmodell, men sen ska den se ut på ett speciellt vis också, som en säck med blixtlåset gömt när den hänger på ryggen. Att hitta en ryggsäcksmodell i sig är svårt nog…
 
Förutom jakten på åtråvärda inköp hade vi denna fredag även målet satt mot en kulle på andra sidan stan, med något som såg ut som en ruin på toppen. Denna ruin såg vi för två år sen, men hade inte tid att besöka då, så den har vi varit nyfikna på sedan dess. Idag skulle vi alltså upp dit. Eftersom solen sken från klarblå himmel valde vi än en gång att promenera in till stan. På vägen gick vi förbi en Italiensk skinnaffär, som tyvärr var stängd så tidigt på förmiddagen men den såg intressant ut vad gällde handväskor, så det fick bli målet på hemvägen. Bredvid den fanns även en affär som sålde precis allt, även resväskor. Min blev ju förstörd första kvällen, då vi örlade runt på gatorna, så jag bestämde mig för att köpa en där på hemvägen, den kostade bara 12 pund.
 
Det tog oss cirka två timmar att komma till Calton Hill, som kullen hette. Mest beroende på att vi snubblade över ett shoppingcentra som vi inte upptäckt förra gången. Där hittade jag en poster till Bertil, på hans favoritband, som jag bara måste köpa där och nu. Jag kände mig som ett barn på julafton, världens bästa present! Sen fick jag dra runt på den hela dagen. 
 
Uppe på Calton Hill hade vi en fantastisk utsikt över hela Edinburg. Ruinen var inte alls en ruin, utan ett monument som byggts till minnet av de som dog under Napoleonkrigen och var ett försök att kopiera Parthenon. Där fanns också en del andra monument och stadens observatorium, byggt 1818. Här en bild av "Ruinen".
 
 
Från toppen av Calton hill kunde vi titta ner på Drottningens bostad när hon besöker Skottland, Holyrood House, som vi var inne och tittade runt i förra gången vi var i Edinburg. Så här vackert ligger det placerat:
 
 
Där uppe såg vi ett annat monument, hela Edinburgh är fullt av diverse monument från diverse krig. Det låg precis vid foten av kullen och vi hamnade på en riktigt gammal kyrkogård, lite spöklik. Nedan kan man se Calton Hill från kyrkogården:

Vi gick runt på kyrkogården en stund innan vi kände oss redo för lite lunch. Första bästa pub – igen. Efter att ha läst på menyn utanför konstaterade vi att det var rätt bra priser och det fanns något vi kunde tänka oss. Vi beställde två öl och medan hon hällde upp ölen beställde vi maten. Döm om vår förvåning när hon sa att de inte serverade mat på vintern… Nåja, ölen var god och vi behövde verkligen sitta ner en stund och vila ben och rygg. Och fullt så hungriga var vi ändå inte.

 
Sen blev det en lång runda på stan, kryssande mellan diverse butiker och varuhus. Susanne hittade både plånbok och skor, själv insåg jag att några stövlar nog inte skulle bli aktuellt. Inte heller någon ryggsäcksväska, det verkar vara helt omodernt. Det fanns inte en enda där vi gick. Till slut var vi svimfärdiga av hunger, klockan hade ju hunnit bli 15!! Vi hittade en stor pub som serverade mat, även på vintern. Jättegott var det! Och än en gång en välbehövlig vila.
 
Med förnyad energi kastade vi oss än en gång ut på gator och torg och hamnade igen på den tyska julmarknaden. Där var inte lika mycket folk som igår, men vi orkade ändå inte gå särskilt länge innan vi bestämde oss för att ta oss hem till hotellet och vila en stund innan kvällens middag. Vi skulle tagit bussen, men hur det nu gick till så fann vi oss promenerande hem. På hemvägen skulle jag ju dessutom både köpa resväska och titta in i den Italienska skinnaffären. MINSANN om de inte hade precis en sån väska jag letat efter!!! Jag blev så glad! Den fanns i flera olika färger, men jag kom fram till att svart, tråkigt nog, ändå är den mest gångbara färgen. Jag hör ju inte till dem som har femtielva olika handväskor, jag har EN och det är den jag använder i alla lägen. Nu var jag verkligen nöjd med dagen.
 
Vi vilade en stund på sängen och konstaterade att ingen av oss orkade gå särskilt mycket mer idag. Det fanns en liten mysig Italiensk restaurang bara en kort bit från hotellet, där tillbringade vi kvällen med god mat och gott vin. Synd bara att vi ätit lunch så sent, att vi inte var särskilt hungriga. Men det var verkligen en mysig restaurang.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s