Rörd och berörd

Michael Jackson. Vad ska man säga? Han har aldrig varit en av mina idoler, mycket av hans musik har inte alls tilltalat mig. Men ändå. Han har inte gått obemärkt förbi. Ingen kan påstå att han inte har väckt känslor – på ett eller annat sätt har han berört oss alla. Jag kunde därför inte låta bli att titta på minnesceremonin igår kväll. Var rädd att det skulle bli typiskt amerikanskt smaklöst, smått hysteriskt. Men blev positivt överraskad. Det var lugnt och stilla, rofyllt och smakfullt. Trots att kistan stod där bland 20 000 åskådare och miljoner TV-tittare. Jag satt här och fällde den ena tåren efter den andra. Det rörde och berörde mig djupt.
 
Michael Jackson. I mina ögon en djupt tragisk person. En människa i ständig jakt på lyckan. Och ju mer han ansträngde sig, desto olyckligare blev han. Jag har svårt att tro på pedofilryktena, i mina ögon var han inget annat än ett stort barn själv. Hans umgänge med barnen var troligtvis helt på ett barns nivå. De var lekkamrater. Kanske de enda människorna han kände att han kunde vara naturlig med. Men vad vet jag? Ingen vet.
 
Michael Jackson. Jag tror han har det bättre nu. Han har äntligen fått frid. Min första tanke var att det var nog tur att det skedde nu. Innan hans 50 planerade koncerter. Jag har en känsla av att det hade blivit ett fiasko av stora mått. Och det var det sista han behövde i sitt liv. För en del människor kommer döden som en befrielse och för Michael Jackson tror jag att så var fallet. Må han vila i frid. 
Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s