Tonårsmamma!

Jaha, då var det dags! Jag kan numera titulera mig tonårsmamma. För 13 år sen gjorde han entré, mitt livs ögonsten, mitt livs största kärlek alla kategorier. Han tog god tid på sig minsann, han kom inte bara 5 dagar för sent, han lät mig dessutom kämpa i 26 timmar innan han visade sig. Detta är något som har präglat hela hans liv. Han har fortfarande aldrig bråttom, det går inte att få denna kille att skynda sig, han vet inte hur man gör. Bråttom? Vaddå? Jag ska bara… Snart… Vänta… Jag kommer om en liten stund… det finns många sätt att uttrycka det på, men kontentan är ändå den samma. Han kommer konstant för sent.
 
Men jag älskar honom! Han är den goaste unge man kan önska sig! En riktig pärla. Och nu är han alltså 13 år = tonåring. Hujedamej! Tonårstiden ska ju vara den största utmaningen en förälder kan sällas inför. Än så länge visar han inga tendenser till revolt. Nåja, lite kanske. Det ska diskuteras i det oändliga ibland, men för övrigt är han samma härliga, goa, glada kille som alltid. Men man vet ju aldrig. Det kan vända plötsligt har jag hört.
 
Men idag ska han firas som en kung! Och jag vill firas som en drottning, för jag fyller minsann också 13 år idag. Det glöms alltid bort, att fira mamman – och pappan – vi fyller ju också år och utan oss hade våra barn inte blivit vad de är idag. Vi är också värda ett litet grattis minsann. Så nu grattar jag mig själv och Bertils pappa, för utan oss hade han inte varit den han är idag, han hade minsann inte ens funnits! Så det så!
 
Hipp hurra för alla som fyller 13 idag!
Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s