Utnämnd till fågelskrämma…

Sista loppiset för lååååång tid framöver är avverkat! Det var länge sen något bar mig så mycket emot som att samla krafter till denna begivenhet. Men jag lyckades uppbåda min sista energi och med ett lätt illamående cyklade jag iväg till detta eländes elände. När man väl är där så far Fan i en och man lyckas överleva. Fördelen med loppis är att man här får utlopp för all uppbyggd ilska man bär inom sig, men aldrig får ur sig. Här kan man snäsa åt folk och be dem fara dit pepparn växer utan dåligt samvete.
"Vad kostar den här?" frågar den hågade spekulanten och visar upp en av våra saker, som inte har en skråma, som är så gott som oanvänd.
"10 spänn"
"Du får fem…"
I HELVETE heller!! Å så har de fräckheten att plocka på sig tre tiokronorsprylar och säger att de tänker betala 15 spänn för alla tre… Det är då jag får krupp. Pekar ilsket på stället de plockat sakerna från och ber dem ställa tillbaka sakerna om de inte har råd med 30 spänn för nästan nya saker. Ibland har man lust att testa kommentaren "Du får 10 spänn om du tar det med härifrån", men risken finns väl att de tror man menar allvar.
 
När klockan var 11.30 hade vi hur som helst sålt nästan allt och jag var svimfärdig av trötthet. Vi var ju på konfirmation igår och hela dagen gick, så jag ville bara hem. Sms:ade Rädda Katten (som alltid tar emot loppissaker ifall du skulle ha nåt över hemma) att de nu kunde komma och hämta sakerna och började strax därefter att packa ihop. Då upptäcker jag att vi glömt packa upp en hel låda med saker… Grrrr…. nu var det för sent, Alma var på väg. Suck, där hade vi kunnat få in nån hundring till. Nåväl, det blev i alla fall dryga 1 100 spänn och det får man väl vara nöjd med.
 
Väl hemkommen la jag mig först i ett bad och sen somnade jag lite snyggt i soffan, hade sen tidigare blivit utlovad middag hemma hos Susanne, så sånt behövde jag inte bry min lilla hjärna med. Jag väcktes ur min slummer av telefonen och Susanne som behövde omedelbar hjälp. Livrädd för fåglar som hon är stod hon nu utanför källartrappan och vågade sig inte in i tvättstugan för att en stackars liten  måsunge hade förirrat sig in i gången, så det var bara att kasta sig iväg på cykeln likt Stålmannen. Den lille förskrämda fågelungen promenerade lätt ut från källärgången och upp för trappan så fort jag visade mig – lugnt och städat, inga problem. Det är bara att inse att om jag inte duger till nåt annat så duger jag i alla fall till fågelskrämma…
Annonser

One thought on “Utnämnd till fågelskrämma…

  1. Grrr.. man blir ju galen! Jag förstår inte varför de prutar på nästan nya grejor som man säljer ut till miniminipris… sjukt! Bra du stod på dig.. !!! =)

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s